Debatten om vinster i välfärden är skrämmande förenklad och polariserad. För eller mot, vad då? Som om det handlade om ett vägval mellan kapitalism eller kommunism; valfrihet eller tvång. Att tala om skolan på det sättet är i sig skadligt och fördummande. Utbildning är en komplex fråga och den som försöker förenkla och polarisera har annat än kunskapen för ögonen.
Vad menar företag när de säger att de behöver kunskap? Vad är kunskap för någon vars fokus är att göra vinst, och vad är man beredd att offra för att få fatt i eller utveckla kunskapen man behöver? När jag studerar näringslivet framträder ingen tydlig bild. Människor bedriver företag av olika anledningar. Marknadens logik har dock inget med enskilda företagares sätt att tänka och agera att göra, den lever sitt eget liv och tvingar fram sina egna effekter. Det är två helt olika saker och måste behandlas så i samtalen som behövs för att utveckla en skola som verkligen ger vårt samhälle den kunskap samhället behöver för att fungera och bli långsiktigt hållbart. Läkemedelsföretag är kunskapsberoende, men de satsar bara på utvecklingen av kunskap som leder till vinst. Ibland, ofta sammanfaller marknadens och människornas behov, men långt ifrån alltid. En skoldebatt som inte beaktar detta handlar om något annat än skolan och vårt lands framtida kunskapsförsörjning.
Hur ser relationen mellan vinst och investeringar ut? Vad får kunskapen och vården kosta, för ett företag och för samhället? Beroende på vem man frågar får man olika svar. Företagandets logik bygger på att minimera kostnader och maximera vinst, utan att tappa kundernas vilja att återkomma. På vilket sätt gynnar den logiken kunskapsutvecklingen och kvaliteten i lärandet? Om skolor och sjukhus drivs av det allmänna kan man gemensamt och i demokratisk ordning bestämma sig för vad vården och utbildningen får kosta, och sedan vet man att pengarna stannar i verksamheten. Det kanske inte blir lika effektivt, men samhällets ansvar för medborgarna ser helt annorlunda ut än företagens. Skola och vård är personalintensiva organisationer och för samhället kan det mycket väl vara en vinst att det skapas fler jobb och färre behöver gå arbetslösa, vilket är en samhällskostnad som belastar det allmänna, men som företag inte behöver bry sig om.
Kostnaderna för välfärd skenar om verksamheterna drivs i offentlig regi sägs det, men så blir det bara om politikerna tillåter det, annars går det att hålla full kontroll på ekonomin; till skillnad från hur det riskerar att bli när man skriver avtal med företag. En debatt om vinster i välfärden som inte tar sin utgångspunkt i erfarenheterna av Nya Karolinska är ingen debatt om hur man bedriver vård och utbildning på bästa sätt: för samhället och framtiden.
Vad går skolpengen till, det vill säga hur används pengarna? Hur stor andel av pengarna som samhället investerar i vård och skola går till marknadsföring av enskilda aktörers verksamhet, till utvärdering av verksamheten, lobbyverksamhet och inte minst vinst. Det sägs att företagen är effektiva och att vinsten är ett bevis på det, men vad tjänar skattebetalarna och samhället på att tillåta privata aktörer driva skolor och vårdinrättningar? Om vinsten stannade i verksamheten vore läget ett helt annat, men det betraktar näringslivets aktörer och tokhögern för kommunism. Hur gick det till när valfrihet blev en faktor i vård och utbildning? Vad är samhällsvinsten med att låta medborgare välja skola till sina barn; på vilket sätt främjar det utvecklingen av kunskap och kvalitet?
Detta är frågor som jag anser borde ställas, framförallt till företag som vill driva skolor; frågor som borde diskuteras mycket mer än vad som är fallet idag. Kunskap kan och får aldrig bli en formalitet, något man tar för givet. En debatt om skolan som inte handlar om KUNSKAPEN i första hand är inte en debatt som skolan, det är lobbyverksamhet. Sverige behöver företag, men alla företag agerar inte med samhällets bästa för ögonen. Nya Karolinska är ett varnande exempel på hur det kan gå och visar vad företag bryr sig om. Det sägs att girighet är en positiv kraft, men frågan är för vem den är det ...
På vilket sätt blir skolan bättre om verksamheten bedrivs av företag med vinstintresse? Vad är det privata företag har som rektorer och lärare saknar, ifråga om kunskap och lärande? Vad tillför riskkapitalister för kvaliteter i ett offentligt finansierat utbildningssystem? Effektivitet främjar inte lärande och kunskapsutveckling, tvärtom stressas elever och lärande att prestera mätbara resultat (som är något helt annat än kunskap och intellektuell utveckling). Utan en ingående analys av dessa frågor och aspekter av vinster i välfärden fördummas samhällsdebatten, vilket banar väg för populism och egoism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar