Försäljningskompetens

Bakom mig i kön till en mataffär i Uppsala förra veckan stod två killar och snackade om sina arbeten som säljare. De var båda imponerade av varandra och den försäljningskompetens de idealiserade. En av killarna hade en mentor som vunnit internationella priser för sin osedvanliga säljkompetens och jag fick en glimt av vad det handlade om; han jobbar med kroppsspråket och väljer sina ord. Det handlar alltså om manipulation, om att med olika tekniker få människor att köpa mer eller handla sådant de annars inte skulle. Är det en hållbarhetsfrämjande och samhällsbyggande kompens? Den frågan är viktig att ställa sig och samtala om. Utifrån ett strikt ekonomiskt perspektiv är det så klart bra, men hur ser det ut om man närmar sig frågan med utgångspunkt i livet på jorden? Mår naturen och världshaven bra av ökad konsumtion?

Killarna i kön idealiserade (i mina öron) egoism, och även om de inte sa det talade det om sig själva som vinnare och alla andra som korkade. Drivkraften bakom uttalandena och drömmarna var girighet. Även om det inte är samma sak ser jag ett underliggande mönster i den här typen av uttalanden och tankar, det handlar om att göra skillnad på jag mina likar som är kloka vinnare, och de andra på vars bekostnad jag bygger min framgång och rikedom. Det är en tankefigur som är svår att förena med demokrati, öppenhet, humanism och medmänsklighet. Därför oroar det mig att unga människor idag drömmer den typen av ohållbara drömmar som bygger på ett slags allas krig mot alla. Alla kan per definition inte bli vinnare, och chansen att jag förlorar är lika stor som på Lotto eller något av alla nätkasinos som idag dominerar reklamkanalernas ständiga avbrott för "information". Det är ingen politisk åsikt jag ger uttryck för här, det är sanningen. Alla kan inte bli rika vinnare genom att utbilda sig i konsten att sälja.

Dessutom, om fler blir bättre på att sälja kommer det att trigga konsumenterna att bli bättre på att genomskåda spelet och utarbeta motstrategier. I längden är ekonomin ett nollsummespel, och det enda som kommer ut av "kapprustningen" är att den mellanmänskliga misstänksamheten ökar och solidariteten minskar. Visst kan hela kakan växa och fler kan på det sättet få del av det ökade välståndet, men det är inte så det ser ut. Vinnarna, de redan rika, vill bli ännu rikare och i kraft av den makt som pengarna ger dem ökar risken att den makten används för att påverka politiken som skapar reglerna för det system man verkar i. Girigheten är en farlig kraft som äter sig in i människors medvetande och påverkar tänkandet och synen på de andra. Det går inte att förbjuda eller stoppa, men med ett annat offentligt och mer kritiskt samtal går det att hindra eller i alla fall försvåra utvecklingen av ett samhälle som ställer människor mot varandra.

Jag har skrivit om detta tidigare, men i ljuset av killarna samtal blir det allt mer uppenbart för mig varje gång jag tar en kopp kaffe på centralen där det finns två caféer med helt olika syn på sin verksamhet. EspressoHouse har drivit sitt ekonomiska tänkande och jakten på vinst till det yttersta, där är man mästare på att sälja och visar vilket samhälle vi får om vi satsar på försäljarkompetens och anammar den logiken. På Ritazza tänker och agerar man annorlunda. Även om jag går dit mer sällan eftersom jag oftast kommer dit innan de öppnat känner personalen igen mig (delvis beroende på att man arbetar där längre) och där slipper jag svara på ändlösa frågor. Jag säger vad jag vill ha och får det. På EspressoHouse har man valt den stora koppen som standard och säger man att man vill ha en kopp kaffe får man alltså betala mer. Man får även frågan om vilket kaffe man vill ha: Ett lite fruktigare eller ett som är fylligt? Vad man inte talar om är att priserna skiljer sig åt, och ber man om en rekommendation föreslår personalen alltid det dyrare. "Du vill inte ha en större kopp för bara en femma extra". På EspressoHouse får jag inte mitt kaffe förrän jag orienterat mig genom en svår bana fylld av fällor. Är jag inte på min vakt får jag betala mer än jag önskar. Fast det räcker inte, för när jag ska betala säger kassörskan (som påfallande ofta har en skylt med Ny på jobbet, på bröstet) att jag får betala ett högre pris eftersom jag inte har valt att ansluta mig till företagets lojalitetsprogram. Enda anledningen till att jag går till EspressoHouse är att de har monopol på försäljningen av kaffe tidigt på morgonen, och det är också den utvecklingen vi ser i samhället generellt. Marknadskapitalismen lovar frihet och talar om hur viktiga individens rationella val är för samhällsutvecklingen, men i praktiken är det ett helt annat samhälle man främjar utvecklingen av.

Medmänsklighet och solidaritet är också kompetenser som kan värnas och utvecklas, och det fina med den typen av kompetenser är att när fler lär sig mer och blir bättre på att hantera dem ökar både dess värde och användbarhet, och samhällets långsiktiga överlevnad främjas. Om fler identifierade sig mer med köparen skulle det bli lättare att genomskåda de relativt enkla trick som försäljarekompetensen bygger på, vilket även skulle främja utvecklingen av kunskap.