Kunskap uppfattas allt mer och allt tydligare i dagens samhälle och den kultur som utvecklats, som en produkt, ett mätbart resultat; ett mål man kan styra sig själv och andra mot. Jag vänder mig som en mask på en metkrok mot den instrumentella synen på utbildning och ska här försöka förklara hur jag tänker.
Kunskap vill jag se som en del av den komplexa helhet som både människan och samhället utgör. Kunskap är inget man har, det är en integrerad del av ens personlighet och något man gör. Kunskapssamhället är resultatet av individers och gruppers lärande, inte något externt man lägger till eller profiterar på. Utbildning förändrar både den som lär och det samhälle som växer fram mellan de som lär, annars är det ingen utbildning. Jag värnar skolans och universitetets intellektuella kvaliteter som i dagens prestationsinriktade samhälle, där tid gradvis håller på att förvandlas till en synonym för pengar och vinst är snart sagt allt, tydligt uppfattas som något problematiskt.
Där utbildning förvandlas till en tjänst blir elever och studenter kunder och kunskap blir en handelsvara; där läser man för att få avkastning på sitt kapital. What's in it for me? är frågan som allt tydligare styr allt fler i Utbildningssverige idag, från elever och studenter, till styrelser och linjeorganisationer, utbildningsbolagsägare, politiker och skattebetalare. Lärare och även forskare förvandlas med den synen på kunskap till tjänare som måste kontrolleras, till producenter och tjänstepersonal; till en kostnad som till varje pris måste hållas nere (om det nu inte handlar om någon internationell stjärna som kan användas för att bygga och värna utbildningsinstitutionens varumärke för då betraktas hen som en investering).
Jag oroas över utvecklingen och den instrumentella synen på kunskap som växer fram och som suger själen ur den högre utbildning samt förvandlar bildning till något förlegat och intellektuella kvaliteter till flum. Evidens och fakta som går att kontrollera tränger allt mer ut kunskapen och hindrar visheten att utvecklas. Utbildning förändrar en i grunden, det är hela poängen med att utbilda sig. Det talas om kunskapssamhället, men det är ett begrepp som betyder olika saker beroende på vad man lägger i begreppet kunskap. Ett målstyrt och kvalitetssäkrat utbildningssten som producerar fakta och evidens leder till framväxten av ett annat samhälle än ett utbildningssystem som värnar intellektuella kvaliteter och där bildning och vishet är målet.
Där och när kunskap förvandlas till en produkt och en handelsvara blir utbildning ett instrumentellt inslag i samhällsbygget, något man betalar för eller får, istället för något man gör. När man läser för att få ett jobb eller satsar på utbildning för att tjäna pengar eller få konkurrensfördelar sker ingen utveckling, den mänskliga fostran sätts på undantag och förståelsen för världen, livet och den långsiktiga hållbarheten utarmas. Ju mer man satsar på utbildning i ett genomekonomiserat, instrumentellt samhälle, desto fattigare blir det. Vill man förstå komplexa problem och utveckla förståelse för livet och världen är det inte kunskap (i betydelsen vara eller tjänst) man behöver utan bildning och intellektuella kvaliteter som förändrar en i grunden.
Idag går allt fler genom utbildningssystemet utan att förändras nämnvärt. Jag möter allt oftare studenter som i slutet av sin utbildning brottas med samma problem som de gjorde i början och som efter examen tänker på sig själva och samhället på ungefär samma sätt som man gjorde som nybliven student. Visst har man fått med sig kunskaper, det är ju detta vi lärare kontrollerar och producerar; men det är kunskap i den instrumentella betydelse som jag vänder mig mot, inte kunskap som bildning eller intellektuell utveckling. Det är absolut inte studenternas fel. Akademin har med åren blivit allt fattigare och det lärda samtal som jag bjöds in i och fann så mindblowing som nybliven student i början av 1990-talet, som förändrade mig och som jag idag bara kan och får ägna mig åt här på bloggen och i sällsynta sammanhang utanför yrkesvardagens strikt kontrollerade ramar, finns varken tid, resurser eller förståelse för idag.
Efter sommaren går valrörelsen (som känns som den pågått kontinuerligt sedan förra valet) in i ett ännu mer intensivt skede och som det verkar kommer utbildningsfrågan vara het även denna gång, men det spelar roll hur man ser på kunskap och utbildning, det räcker inte att tala om kunskapsskolan eller kunskapssamhället för att allt det man önskar sig ska realiseras. Vi får den utbildning och samhällsutveckling vi förtjänar, inte den vi drömmer om. Talar vi inte om hur vi ser på kunskap, samtalar vi inte om lärande och finns inte tid att ägna sig åt komplexa problem som hållbarhet finns ingen möjlighet att hindra framväxten av populism och kommer inte demokratin att kunna värnas på sikt. Det finns inga genvägar till vishet, bara hårt arbete och gemensamma ansträngningar. På samma sätt räcker det inte att lyssna på vad Jimmie Åkesson säger i Agenda eller något debattprogram, för att förstå vad SD är för typ av parti måste man läsa deras partiprogram, och gör man det och reflekterar över vad som faktiskt står där inser man vilket samhälle partiet vill bygga. Det är ett helt annat samhälle än både Socialdemokraterna och Moderaterna skriver om i sina respektve partiprogram, ändå tänker man sig de facto att det är en taktiskt sätt klok idé att försöka locka väljare till sina partier genom att närma sig SD och deras vidriga syn på människor, medborgarskap och migration. Jag ser det som händer i valrörelsen som en indikator på hur illa det står till med kunskapen, det vill säga den kunskap jag värnar, i vårt samhälle, och det oroar mig.
Utbildning är på inget sätt någon garanti för något egentligen, men en utbildning som bygger på en instrumentell kunskapssyn och som inte leder till intellektuell utveckling och förståelse för komplexitet banar väg för just den ytlighet och populism som årets valrörelse så tydligt ger uttryck för. Ord utan mening kan uttalas och spridas, men i ett intellektuellt moget samhälle finns ett inbyggt skydd mot tomma löften och falska budskap. Utbildningens roll i samhället är att värna demokratin, inte att ge människor jobb eller konkurrensfördelar. Kunskap i den mening jag lägger i begreppet är ett skydd mot populism men ingen garanti för något sådant är omöjligt att utlova och just därför är det så viktigt att värna den synen på kunskap och intellektuella kvaliteter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar