Om man delar upp världen i avgränsade delar och studerar dessa var för sig kommer svaren man får och förståelsen som växer fram i analysen bli annorlunda än om man ser till och försöker förstå helheter. Företag, till exempel, kan vara lönsamma eller gå med förlust. Och om det är det enda man bryr sig om, hur det går för enskilda delar av den helhet som samhället utgör, kommer man bara att se två typer av företag: vinstgenererande företag och företag som går med förlust. Idag är vinsten i princip allt man bryr sig om och samhällsnyttan är ett begrepp som i princip reducerats till ekonomi. Alla verksamheter förväntas följaktligen gå med vinst; även vård, utbildning, bibliotek och konst samt andra kulturella uttryck. Homo economicus iskalla rationalism leder och allt och alla andra tvingas följa.
Låt oss stanna upp lite. Låt oss lyfta blicken och reflektera över konsekvenserna. Jämför ett företag som bygger bilar med företag som Spotify, datspelsutvecklaren Starbreeze; eller något av de otaliga internetkasinon som idag verkar ha köpt upp all reklamtid i alla reklamkanaler och som profiterar på människans fåfänga och känslomässiga längtan efter att bli rik. Det är päron och äpplen, men trots att det är uppenbart jämför vi verksamheterna och ställer samma höga krav på ekonomisk avkastning trots att företag som bygger bilar, trots att man idag drivit robotiseringen väldigt långt, är beroende av LÅNGT fler anställda än företagen som skapar dataspel eller bygger plattformar för hazardspel på nätet. Bilbyggarföretag är beroende av underleverantörer (som i vissa fall är beroende av underleverantörer) och ett nät av serviceföretag för underhåll och reparationer. Trots att alla vet om detta jämför man företagens vinster och avkastningen på insatt aktiekapital. Det är en kamp som stora företag med många anställda aldrig kan vinna.
Några av de allra mest lönsamma företag agerar på finansmarknaden, där ett fåtal handlare köper och säljer komplicerade finansiella produkter på provision, eller tjänar pengar på räntegapet mellan in- och utlåning. Jämför Nordea med Volvo utifrån företagens samhällsnytta och skillnaden blir slående. Volvo må vara en bidragande orsak till miljöförstöringen men man anställer åtminstone människor som betalar skatt och bidra till arbetet med att bygga det samhälle som både medborgare och företag är beroende av. Nordea gör sig av med allt fler anställda för att kapa kostnader (trots att man gör miljardvinster) och är (väl?) mitt uppe i en flytt av huvudkontoret från Sverige till Finland som genomförs enbart av ekonomiska skäl. När Spotify inte fick som man ville flyttade man till USA. Även Volvo flyttar delar av verksamheten till låglöneländer, men det innebär (än så länge) allt för stora kostnader att flytta hela fabriken. Fast hur kommer det se ut i framtiden när robotiseringen och digitaliseringen drivits ännu längre?
Idag drivs även musik som företag, och artister bygger varumärken och lanserar produkter. Tim Bergling må ha varit mer eller mindre ensam i sitt skapande med Avicii agerade som ett företag med många anställda. Han kan fungera som tragisk påminnelse om vad vi utsätter oss själva och samhället för när vi tänker och prioriterar som vi gör. Företaget Avicii var beroende av människan Berglings genialitet och skaparglädje för att göra vinst, vilket utsatte Bergling för en omänsklig press. Skaparna bakom Spotify klarar sig bättre eftersom de bara profiterar på alla tusentals musikers arbete som gör det möjligt för företaget att tjäna pengar på distributionen av resultatet av skapandet. Stanna upp lite och reflektera över skillnaderna.
Även utbildningssystemet har anpassats efter samma ekonomiskt rationella logik. Allt fler skolor drivs idag (i valfrihetens namn) som aktiebolag där man dels utsätter lärarna för omänskliga och kunskapsvidriga krav på prestation, dels ställer människor och samhällets långsiktiga kunskapsintressen mot marknadens anonyma krav på ständigt ökande avkastning.
Det må vara ekonomiskt lönsamt att flytta kompetens från människor till system, men hur är det med samhällsnyttan och vad händer med den långsiktiga hållbarheten? Hur hamnade vi här, där kunskap och mänskliga värden ställs mot ekonomiska? Håller vi på att sälja våra egna och samhällets själ till djävulen? Så länge man håller sig till enskilda delar och inte ser till helheten går respektive kalkyl ihop för de flesta, och den eller de som inte lyckas kan anklagas för individuell inkompetens. Så länge vi väljer att se till delarna och inte helheten kan illusionen om att allt blir bättre hållas vid liv, vilket gör att kraven på avkastning och robotisering kan drivas allt längre. Singulariteten är den punkt i utvecklingen då människan blivit eller gjort sig själv obsolet och maskinerna tar över, inte för att datorerna är mer intelligenta utan för att människan valt att jämföra sina egna unika kunskaper och kompetenser med ekonomins instrumentella rationalism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar