Idag är det första maj. En demokratisk högtid. Som det verkar har Nordiska Motståndsrörelsen som vill avskaffa demokratin ändå fått tillstånd att demonstrera. En bild av vår tidsanda. Vem bryr sig, liksom, när nya Avengers slår kassarekord? Det är inte en svensk företeelse. Presidenten i USA väljer att twittra från soffan istället för att faktiskt styra sitt land med de medel han har tillgång till. Resten av tiden spelar han golf och skryter om sin egen förträfflighet. Och han gör det med folkets goda vilja. Hälften valde att inte rösta. Valskolk ser ut som bristande engagemang, men demokratin känner bara av intensiteten i medborgarnas samlade engagemang, inte folkets intentioner. Demokratins upplösning är inte någons, det är allas, tillsammans. Demokrati är ett gemensamt projekt och den blir vad vi gör den till. Det går inte att skylla på politikerna, för deras makt och inflytande är representativt; deras framgångar och misslyckanden är avhängigt folkets vilja och engagemang.
Demokrati är inte det bästa styrelseskicket, det är inte ens ett särskilt bra styrelseskick; det är det minst dåliga sättet att styra ett samhälle, en organisation eller liknande. Demokratin bryr sig föga om oss; det finns ingen kontrollinstans eller möjlighet att överklaga. Ingen annan kommer till vår undsättning och skapar ordning, av det enkla skälet att demokratin inte är något i kraft av sig själv. Demokratin är och det vi gör med och mot varandra. Demokratin är viktigare för oss än vi är för den.
Allt handlar om prioriteringar, om i vilken ordning vi väljer att tänka och agera. För att demokratin ska fungera måste vårt engagemang för demokratin alltid komma först, och sedan kan vi ägna oss åt annat. Demokratin är förutsättningen för valfrihet, till exempel. Odemokratiska krafter och starka ledare kanske lovar det jag vill ha, men jag kommer bara att kunna få det om jag ger upp min valfrihet. Jag vet att det är en klyscha, men det finns inga genvägar. Demokratin blir vad vi gör den till.
Kritiken mot demokratin bygger på okunskap, ointresse eller ignorans. Det är en omöjlig lösning på ett komplext problem som aldrig går att lösa. Demokratin kan bara försvaras i vardagen. Bara den som inte bryr sig på riktigt kritiserar demokratin och skyller problemen på de folkvalda. Och den som tror att problemen går att lösa genom att avskaffa demokratin är okunniga, ointreserade, cyniska eller har en ljusskygg agenda.
Demokratin är som mångfalden, den är inget man kan styra. Demokrati och mångfald handlar om komplexa tillstånd som man bara kan förhålla sig ödmjuk inför. Om det uppstår problem är det alltid folkets som helhet fel. Demokrati och mångfald är ett slags barometer för hur väl samhället fungerar och hur det står till med hållbarheten. Att försöka avskaffa demokratin och minska mångfalden är som att kissa i byxan när man fryser, tanken som sådan är kanske inte ond och det känns möjligen bra för stunden, men det löser inte grundproblemet, tvärtom.
Jag ska inte demonstrera idag, men jag vill visa var jag står i förhållande till demokratin. En dags engagemang kan möjligen fungera som manifestation, men det är vad man gör och tänker under årets alla andra dagar som verkligen räknas. Det är i skolan och samhällsdebatten som grunden för demokratin läggs och det är där dess funktion på allvar testas. Politiker som talar om att politiken är problemet och makthavare som hävdar att representativt styre inte fungerar talar i egen sak och bryr sig bara om sina egna intressen. De lockar med sänkt skatt och valfrihet och försöker få folket att ge upp sin makt. Jag tänker på skräddarna som söker upp kejsaren i H C Andersens saga. Kungen är vi; i en demokrati utgår makten från folket. Idag kanske mer än någonsin i demokratins korta historia behöver vi lyssna till barnet som säger det alla innerst inne vet: Regenten är naken. Vi är nakna och behöver varandras gemensamma skydd och ömsesidiga omsorg för att överleva.
Det är inte starkare ledare Sverige behöver, det är mer engagemang för demokratin från flera, oftare. Intresset behöver öka och skolan behöver fokusera tydligare på hur demokratin faktiskt fungerar. Demokratin kan lika lite som utbildning målstyras och kvalitetssäkras och därför är det inte mer kontroll och regler som behövs, utan djupare och vidare spritt engagemang från djupet av folksjälen. Nordiska motståndsrörelsen är inte på frammarsch, det är demokratin som är på tillbakagång och enda sättet att hindra den olyckliga utvecklingen är att engagera sig för det man tror på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar