Förlåta och förstå

Två ord som idag kommit att bli laddade är förlåta och förstå. Så många missförstånd, så mycket okunskap, som sprids av så många. De flesta förstår att hat och hämnd inte leder till något gott, och efter dådet i fredags svämmade nätet över av kärlek. Öppenheten visade sig stå pall och demokratin kanske kan försvaras ett tag till, trots allt. Fast det går lättare om fler lär sig vad orden förlåta och förstå betyder egentligen. Läser vad Sofia Lilly Jönsson skriver om dessa ord i SvD. Kloka ord. Ord och tankar som behövs. Här liksom i många andra frågor finns massor att lära från den kompetens som finns på trons område. Jag bil som bekant se tro som ett slags kompetens, och jag stärks i den övertygelsen när jag läser. Att tro är något annat än att veta, det är väldigt många som inte förstår skillnaden. De tror (för det vet inte, det visar de när de försöker ro sina resonemang i land) att alla troende vet att Gud finns, vilket inte är sant. Den som säger sig veta något om gud är fundamentalist och med sådana kan man inte samtala. Det finns ateistiska fundamentalister, som lika säkert vet att gud inte existerar och som fördömer allt som har med kyrkan att göra. Det finns som Jönsson säger mycket att lära i religionen. Jag är evigt tacksam för mina poäng i religionsvetenskap, trots att jag inte är troende. Jag ser tro som en kompetens och det handlar då inte om att ersätta vetande med tro, utan om att lägga ytterligare ett verktyg till uppsättningen som redan finns i min analytiska verktygslåda. Troskompetens handlar för mig om att lära sig veta och vara öppen för så säker kunskap som möjligt om så mycket som möjligt, och om att förstå hur långt ut i det okända man kan sträcka sig innan informationen som finns där blir otydbar och meningslös. Troskompetens vill jag se som ett slags karta att orientera sig i lanskapet bortom det vetbara. Den kompetensen behövs för att lära sig förstå vad det innebär att förlåta och förstå.

Att förlåta handlar om att släppa taget om det okontrollerbara och det som inte går att göra ogjort. Förlåta handlar om att gå vidare i livet, om att fokusera på det man kan kontrollera och om att bygga något hållbart på ruinerna av det som gått förlorat och som ställer en inför valet att förlåta eller odla ett oresonligt hat och planera för hämnd. Förlåta handlar om min inställning, om mig och min framtiden, inte om den som vars handlingar förlåts. Att förlåta handlar inte om att släta över eller glömma, absolut inte. Förlåta handlar om att hitta tillbaka till livet igen efteråt. Alla kan inte förlåta, och allt kan inte förlåtas. Det måste man förstå, men att inte kunna förlåta är en personlig brist, inte en dygd. Och att odla hat eller leva för att hämnas oförätter är förödande både för individer och för samhällen som anammar den inställningen till otillåtna handlingar. Förlåtelsen är ett konstruktivt och framåtblickande sätt att hantera det hanterbara. Hat och hämnd handlar om att hålla fast vid det som varit och innebär att såren i själen aldrig läker. I teorin kanske det känns bra att odla hatet och leva för hände, men det är dumheten som talar. All beprövad erfarenhet säger att förlåtelsen fungerar bättre, för både individer och samhällen. Hårdare straff löser ingenting, för det är insatser som sänder meningslösa signaler till människor som ändå inte nås av budskapet, för ingen som medvetet gör något som efterhand förlåts räknar med att åka fast. Ingen kalkylerar med kostnaderna, bara med intäkterna. Det är grundläggande psykologi, liksom insiktet att hat och hämnd är känslor man kan välja att bejaka eller tränga undan. Det är inte enkelt att förlåta och det är inget man gör lättvindigt. Framförallt är det inte en handling som förringar handlingen som förlåts. Förlåtelsen är ett sätt att överleva och ett sätt att bygga ett hållbart samhälle. Ingen kan tala om för någon annan hur hen ska göra, det är viktigt, men förlåtelsen innebär ett avslut och öppnar dörrar mot en mer hållbar framtid. Hatet stänger in, förtär och förminskar. Hämnden är destruktiv och slår alltid tillbaka på den som redan drabbats en gång och skapar fler problem än den öser. Den kloke och konstruktive väljer att i alla fall försöka förlåta, medan den korkade hänger sig åt destruktivt hat och planerar för hämnd.

Förståelse handlar inte om att förlåta, bara om att lära sig mer om det man inte förstår. Allt går att förstå, och det är lättare att förstå än att förlåta. Allt handlar om vad man vill och hur man ser på sina medmänniskor, världen och livets oöverblickbara komplexitet. Att inte vilja förstå är att förvägra sig själv kunskap som gör livet lättare att leva. Kan man förstå kan man agera klokare. Förmågan att förstå är liksom förlåtelsen och tron en kompetens som behövs för att hantera livet, som aldrig självklart utvecklar som man vill och planerar för. Livet blir som det blir, och det enda man har något slags kontroll över är hur man agerar och tänker. Förblindas man av hat och bara kan tänka på hämnd är man blockerad dels för både förståelse och förlåtelse, dels för livet och förståelsen för dess komplexitet. Förlåtelse är ett slags intellektuell övning som berikar tillvaron och ger livet mening. Det är i alla fall möjligt att se det så. Vad man väljer att göra och hur man tänker har man kontroll över, men inte det som händer, inte vad andra gör.

Bara för att man förstår och förlåter betyder inte att man glömmer, förringar eller rycker på axlarna åt fruktansvärda händelser eller dåd som det Sverige utsattes för i fredags. Absolut inte, det handlar om ren självbevarelsedrift. Mitt liv kan aldrig någonsin bli bättre för att någon annans blir sämre. Mitt liv kan bara bli bättre genom att jag hittar konstruktiva vägar fram och tillbaka till livet igen, efter att det oväntat oväntade olyckligtvis inträffar. Att försöka förstå kan leda till kunskap om hur man kan bli bättre på att förhindra att det som inträffat händer igen, men eftersom det handlar om sådant som ofta är omöjligt att kontrollera till 100 procent är kunskap om hur man förstår och kompetens att förlåta lika viktiga saker att lära sig och kompetenser att skaffa sig.

Tror man att det går att förstå och förlåta går det lättare än om man tvivlar, och då ökar chansen att man lyckas. Vi vet med säkerhet att hat och hämnd är destruktiva självförbrännande utvägar som inte leder till något gott. Två fel kan aldrig bli ett rätt.