Tankar om terror

Igår började dagen hos tandhygienisten. Fick bannor för tandstenen och det inflammerade tandköttet. Bestämde mig än en gång för att ta bättre hand om mina tänder. Tog en promenad i solen. Tankade inspiration, och gick sedan hem och skrev färdigt den där recensionen som hängt över mig ett tag. Sedan tog jag tåget till Alingsås. Satt på café och läste. Bloggade lite. Promenerade. Tänkte. Njöt. Fredag, helg. Livet blir inte bättre. Tänker ofta på det. Vill inte vakna en dag och inse att livet schabblats bort. Vill inte tvingas inse försent att jag levt fullt upptagen med annat. Just nu saknar jag ingenting och jag är tillfreds med det mesta. Livet blir aldrig bättre. Försöker så mycket jag kan ta vara på det och tar in den känslan. Tog tåget hem. Handlade, och gick sedan ut på ännu en promenad. Målet om 12000 steg hägrade. Saknades bara något hundratal steg. Tänkte avsluta dagen på en av restaurangerna, med en öl och korrekturgranskning av mitt bokmanus. Kollade Facebook, och fastnade för en post där det stod att två av mina vänner markerat sig som säkra, efter Attacken i Stockholm?! Första reaktionen vara att det var ett skämt, att man syftade på Trumps uttalande. Jag log, men kollade sedan Expressens hemsida. Insåg omgående att det var på riktigt. Satte mig ändå på den där restaurangen, det var ju vad jag bestämt mig för att göra. Tog upp manuset och började läsa, men tankarna var någon annanstans. Fick flashbacks till dagen efter att Anna Lind mördats. Då satt jag på ett café och skulle jobba med en artikel. Jag visste att hon skjutits, men det var där på caféet jag hörde att hon dött. Det blev inget mer arbete, varken då eller igår. Livet måste dock gå vidare.

Mats Knutsson upprepade orden: Imorgon kommer Sverige att vakna upp i ett nytt land. Just det är PRECIS vad den som väljer terror som medel önskar sig, det just det man hoppas på. Någon skrev klokt på Twitter igår, att det är våra reaktioner som definierar terrorn, inte handlingen i sig. Tongivande människor bör därför hålla inne med sina åsikter. Uttryck gärna förfäran, avsky, rädsla och mana till eftertanke och besinning, men uttala er inte om framtiden och vad dådet kommer att få för konsekvenser. Mordet på Olof Palme förändrade Sverige, och händelserna i USA den 11 september 2001 förändrade världen. Idag vaknar vi dock upp i samma Sverige som igår. Vi visste att det som hände kunde hända och att det till och med troligen skulle hända, att det var en tidsfråga. För de som dog och för deras familjer och nära och kära förändras så klart livet, liksom för alla som befann sig på Drottninggatan igår eftermiddag. Omskakande händelser påverkar, så klart. Men hur händelsen kommer att påverka Sverige bestämmer vi och frågan avgörs av hur vi väljer att agera och tänka idag, imorgon och framöver. Väljer vi att göra som terroristerna vill, eller väljer vi att försvara det vi tror på: demokrati, öppenhet, medmänsklighet och solidaritet; det är upp till oss alla tillsammans att avgöra vilket Sverige vi vaknar upp i. Mats Knutsson bestämmer inte, och jag har aldrig tyckt om hans analyser. Ingen annan varken kan eller bör tala om för någon hur hen ska tänka eller tolka vad som sker.

Efter händelserna den 11 september tog det en vecka innan jag kunde tänka klart. Avhandlingsarbetet blev satt på vänt. Jag vet att jag redan på kvällen sa till mina barn att världen kommer att förändras nu, och det gjorde den, fast det vet mina barn och alla andra som föddes under och efter 1990-talet ingenting om. För dem är det vardag as usual. Tänker på George Bush som efter dådet sökte hämnd. Antingen är ni med oss, eller mot. USA och västvärlden valde den vägen, och världen förändrades verkligen. Och det var precis detta som terroristerna ville. Terrorism är den svages och underordnades vapen, men det är inte bomberna eller attackerna som är vapnet, det är våra reaktioner och känslorna vi tillåter oss att släppa fram och agera på. Därför är det så viktigt att vi väljer att vakna upp i samma Sverige som vi tidigare vaknat upp i och att vi inte förändrar vårt sätt att leva eller tänka. Låter vi terroristerna styra är vi alla förlorade.

Igår tröttnade jag ganska snart på rapporteringen och spekulationerna, ryktesspridningen. Inget nytt blev sagt och i TV upprepade man samma saker om och om. Visst förstår jag behovet av bearbetning, men att lyssna på spekulationer kring minimalt med information leder ingen vart. Jag tittade håglöst på TV-serier istället, kommunicerade på sociala nätverk och väntade på att jag skulle kunna gå och lägga mig. Fick en ingivelse. Gick till Avpixlat för att se hur de så kallade Sverigevännerna reagerade på dådet. Upptäckte (föga förvånad, i och för sig) förfärat att hatet växer där, mot allt och alla. Besinningslöst, galet och helt verklighetsfrånvänt. Tänk som de väntat och hoppats. Det är nu det gäller, vi får inte ge dem inte rätt. Låt inte hatet leda oss in i fördärvet. Ta hand om varandra. Låt oss fortsätta bry oss om det enda som betyder något! Omsorgen om varandra! Vilket Sverige vi vaknar till idag bestämmer vi som verkligen bryr oss om Sverige, inte hatarna och hotarna. I kommentatorsfältet på Avpixlat vet man vad, hur och varför. Det har man vetat länge. Fast veta är fel ord. Trump fick heller inte rätt, i och med det som hände igår. Ingen vet något om framtiden! Framtiden blir till och det är upp till oss att skapa den värld vi vill ha och behöver. Hatet och hoten, Bushs retorik och tanken på att det är vi mot dem, är farlig och inget gott kan komma ur den. Hämnd är precis den känsla som terroristerna vi skapa, går vi in den fällan är det inte vi som styr, utan fegheten och dumheten. Död och misstänksamhet leder bara till mer död och ökad oro.

Det går inte skydda sig mot terror. Det enda man kan skydda sig mot och har kontroll över är sina tankar och känslor. När chocken lagt sig och sorgen går över i något annat är det kärleken och öppenheten, solidariteten och gemenskapen vi måste värna och vårda. Låt oss inte reagerar, låt oss agera och ta vara på den tid vi har och allt vackert som fortfarande finns. Terrorn är inget nytt hot, den har funnits med oss alla sedan länge. Under 1970-talet när jag växte upp sprängdes det bomber i London, kastades det sten och mördades i Belfast. ETA höll Baskien i ett järngrepp och dödade över 800 människor. Röda Armé-fraktionen spred skräck i Tyskland. Terrorn finns alltid närvarande även om den motiveras på olika sätt under olika tider. Terrorn kommer alltid underifrån och den handlar mer om reaktionerna efteråt och om att sprida osäkerhet och rädsla. Människorna bakom pseudonymerna som sprider hat i Avpixlats kommentatorsfält agerar precis enligt planen. Det tror nog att det har kontroll och vet bäst, men de är bara marionetter. Ser att många där tycker att Sverige borde samarbeta med Putin och Ryssland, att lösningen på problemen är att ge upp vår autonomi alltså. Inga vänner till Sverige tänker och agerar så.

Terrorns verkliga vapen är våra känslor. Kan vi bara lära oss kontrollera dem och välja att agera klokt och med stöd i kunskap istället för rykten, fördomar och dumhet, finns det hopp. Och det gör det alltid, även i de mörkaste av tider. Sverige har inte förändrats. Efter 11 september och i den världsordning som råder, efter dåden i Paris, Nice, Berlin och London är händelserna i Stockholm "bara" en incident i raden av händelser som visar på underliggande problem i vårt sätt att tänka och agera gentemot varandra. Bara genom att visa solidaritet och värna öppenhet finns det en framtid och kan vi nå hållbarhet. Det är idag och framöver det avgörs, och det är vi som bestämmer, inte terroristerna.