Demokratins utmaningar 6

Demokratin utsattes för ännu ett hot i fredags, inte bara av föraren som kapade lastbilen och mejade ner människor längs Drottninggatan i Stockholm, utan lika mycket av idioterna som uttryckte hat och spred lögner på olika sociala nätverk och i kommentatorsfälten som upprätthålls av så kallade alternativa medier. Nu visade det sig att hatet tystades av en massiv kärleksbombning på nätet och vid manifestationen på Sergels torg igår. Mörkrets krafter lyckades inte heller denna gång styra känslorna hos folket i den destruktiva riktning som gynnar deras antidemokratiska drömmar om ett etniskt rensat Sverige. Oerhört tacksam för att folket så kraftfullt visade vilka värderingar som vägleder Sverige när vårt land hotas av våldsverkare. De anonyma hatarna på nätet talar inte för någon tyst majoritet, deras röst är inte Sveriges, bara ett isolerat uttryck för rädsla, ignorans och oresonligt hat mot allt och alla som inser att mångkultur är en förutsättning för hållbarhet.

Demokratin är inte lösningen, den är själva förutsättningen för att klara utmaningarna som samhället står inför. Därför är det så viktigt att försvara demokratin, och för att kunna göra det måste man lära sig förstå vilken typ av utmaningar som vi har att hantera. Detta blir den sjätte bloggposten i serien och den femte utmaningen jag sätter tänderna i.

Ett sätt att definiera demokrati är att det är både en form och ett innehåll – att båda krävs. Men hur hänger de ihop? Var går den ”bortre gränsen” för demokratin som form – och hur avgörs det? Och vad händer om vi ser mer till innehåll än till form? ”Vem” ska avgöra vad som är rätt innehåll då? Och hur?

Form och innehåll är ett klassiskt begreppspar vars delar eller aspekter förutsätter varandra. Utan form är det meningslöst att tala om innehåll och vise versa. Både det som immateriellt och materien består av både form och innehåll och gränserna mellan vad som är vad bestäms kontextuellt. Självklart har även demokrati en innehållsaspekt och ett formelement. Båda behövs för att det ska vara meningsfullt att tala om demokrati. Men vad är demokratins innehåll och vad är dess form?

Kan demokratin anta vilken form som helst, och kan en demokrati innehålla vad som helst och fortfarande kallas demokrati? Jag tänker att formen måste vara flexibel och föränderlig, att den måste röra sig i takt med innehållet. Formen kan aldrig vara tvingande, för då rör den sig i totalitär riktning. Fast den kan så klart inte vara hur rörlig som helt, för då liknar det mer anarki. Någon slags stadga måste formen ha. Formen måste främja de värden som demokratin bygger på: Öppenhet, delaktighet, frihet och samverkan. Formen måste vara utformad så att den förhindrar försök att minska jämställdhet, jämlikhet och mångfald. Samtidigt måste formen vara öppen och den får inte vara tvingande, för då är det inte längre en demokrati som formas utan något annat. Jag tror man ska akta sig för att göra listor eller formulera regler för formandet. Innebörden i orden: öppenhet, delaktighet, frihet, samverkan, jämlikhet, jämställdhet och mångfald, måste vara förhandlingsbar och under ständig omformulering. Formelementen måste engagera och samtalas om, och det kan och får inte vara frågor som avgjorts på förhand. Den bortre gränsen för demokratins form går vid tvång och fastlåsning. När demokratins form inte längre är rörlig och möjlig att påverka underifrån, ur djupet folkets breda massa, är det inte längre en demokrati. Folket kan avskaffa demokratin, men så länge den är levande utgår den frän folket. Det är folket som bestämmer.

Innehållet då; det som formas. Vad är det? Vad kan en demokrati acceptera och innehålla utan att upphöra vara en demokrati? Även här är det olyckligt att göra upp listor. Innehållet måste också vara levande för att demokratin inte ska stagnera och glida över i något annat. Olika demokratiska former kan hantera och härbärgera olika typer av innehåll, det är viktigt att påminna sig om. Därför går det aldrig att uttala sig kategoriskt i frågor av detta slag. Något slags gräns för vad en demokratiskt form kan innehålla går så klart vid sådant som inkräktar på andras möjlighet att utöva sina demokratiska rättigheter. Individens frihet måste alltid ställas i relation till andra individers rättigheter. Jag är motståndare till dödsstraff, för jag menar att det är oförenligt med en demokratisk ordning. Samtidigt förstår jag att det går att organisera även den typen av straff demokratiskt. Fast det kräver ett fungerande rättssystem och att en majoritet i alla fall inte är emot dödsstraffet.

Demokratins form och innehåll hänger ihop på det sättet att de utgör varandras respektive förutsättningar. Det ena är beroende av det andra och måste balanseras. Formen bestämmer innehållet och innehållet bestämmer formen. Nyckeln till förståelse för demokratins utmaningar är insikten om just detta, vilket gör denna den femte och sista utmaningen på min lista till den viktigaste. Demokratin är liksom kultur ett KOMPLEXT problem, inte ett komplicerat. Form och innehåll må vara två avgränsade aspekter, men liksom pollinerande växter och insekterna som lever av nektar utgör formen och innehållet ett slags a parallellt block av ömsesidig tillblivelse, för att tala med Deleuze och Guattari. Det ena är omöjligt utan det andra och båda bestämmer var och en förutsättningarna för det andra. Alla försök att tala om form utan att samtidigt tala om innehåll är dömda att misslyckas, och övertygelsen att någonting som rör demokratin kan isoleras och förändras fristående frän helheten är verklighetsfrånvänd. Demokratin är en komplex helhet som bara kan hanteras om den betraktas på det sättet.