Affekter och begär handlar inte bara om människor

I veckan som kommer ska jag skriva klart min recension av boken, Sensitive Objects. Affect and Material Culture, som skjutits upp alldeles för länge. Boken handlar om affekt, men gör det inte riktigt på det sätt som jag använder begreppet. Det kommer jag nu inte att kritisera författarna för, men det får mig att tänka på saken och jag vill därför dela med mig av mina tankar om ämnet.

Affekt vill jag se som ett slags begär, men min utgångspunkt är posthumanistisk så det handlar inte om människors önskningar och längtan efter utan om något som händer mellan. En alternativ, vidgad och mer användbar förståelse av begreppet begär kan handla om att medvetandegöra alla olika slags typer av relationer som bygger upp helheten. Jag vill rikta fokus mer mot sammanhang än mot delarna tagna för sig. Skillnaden mellan komplex och komplicerad handlar om det, om att söka svar i delarna eller i helheten. Använder man Deleuze och Guattaris tankemodell som inspiration för analysarbetet utgår man från att alla sammanhang hålls ihop av ett slag kraft eller gravitation som går att liknas vid ett begär.

Begäret, eller vad man nu väljer att benämna det som, skapas i och genom interaktion mellan delarna och uppstår i mellanrummen. Affekterna eller begäret finns varken före eller kan sägas vara frikopplat från delarna och det kan bara iakttas via kopplingarna som uppstår och effekterna det ger upphov till. Begäret växer, enligt Deleuze och Guattari, fram tillsammans med och mellan delarna. Det är positivt i betydelsen en egen verkande kraft som är fristående från delarna. Det är inte delarna (eller en av dem) som "åtrår" varandra, utan en helhet bestående av dels (minst två) delar, dels begäret mellan. Begäret är fristående från delarna, men både delarna och begäret förlorar sin mening utanför helheten. Vad vi har att göra med är en abstrakt maskin som ger upphov till effekter som kan iakttas och förstås som begär eller delar som åtrår och dras till varandra.

Att droger i allmänhet och heroin i synnerhet förknippas med begär är det väl få som opponerar sig mot. Men om begär förstås som något enbart och exklusivt förknippat med kroppsligt sug (hos missbrukare) efter en speciell substans riskerar man att hänföra både problemet och lösningen på det till enskilda subjekt som redan är utsatta, och man får dessutom svårt att nå den som inte identifierar sig som missbrukare eller problemkonsument. Här bör det tydligt påpekas att förståelsen inte utmanar den medicinska vetenskapen, eller att denna typ av analyser skulle föras fram som alternativ till andra förklaringar till varför människor missbrukar. Vad jag söker är nya och olika sätt att se på begär eller affekter. Lika lite här som någon annanstans finns det en eller ett enda bästa sätt att förstå komplexa fenomen och det är olyckligt om man fastnar i en strid om definitioner.

Deleuzes och Guattaris begärsdefinition är ett tankeverktyg och ska ses som ett komplement till medicinska, psykologiska och sociologiska förklaringar. Vinsten med ett sådant perspektiv och analysverktyg är att det hjälper forskaren att uppmärksamma även sådant som vanligtvis inte förknippas med droger, såsom filmer, böcker och tidningsartiklar. Jag undersöker droger med hjälp av begreppet affekt genom att fokusera på helheten och delarna som hålls samman. Jag utgår inte från en delarna och väljer att söka alla mina svar där, vilket många alkohol- och drogforskare tenderar att göra idag. Droger betraktar jag i min forskning som subjekt med förmåga till agens, och har inte bestämt mig på förhand att det enda begäret som finns och verkar i helheten är människans efter droger. Vill man förstå drogproblematiken måste perspektivet vidgas. Jag skrev här i veckan om Pablo Escobar och hans begär efter pengar, vilket fick honom att anstränga sig exceptionellt mycket för att bygga upp en infrastruktur för att smuggla kokain in i USA. Om allt endast handlade om drogmissbrukares begär efter kokain skulle problemen som går att förknippa med droger inte vara lika stort. Med ett vidgat och lite mer förutsättningslöst sätt att närma sig förståelse för begär och affekt skulle fler förslag på förståelse kunna diskuteras och fler och mer användbara svar skulle kunna skapas och sättas i verket.

Tankeredskapet som jag lanserar i min bok Kung alkohol. Och andra drogaktörer,  är användbart för den som vill vidga förståelsen för dragningskraften som alkohol samt droger uppenbarligen besitter och fungerar även som förklaring till varför människor som aldrig har provat droger ändå finner dem lockande. Tankar föregår handlingar, och någonstans ifrån kommer impulsen att testa alkohol eller droger, för första gången. Populärkulturens roll för människors tankar om och syn på olika saker bör inte underskattas. Vem är nykter och vem är drogad? Hur stor mängd av olika, och vilka substanser kan man sätta sin kropp i samband med och fortfarande passera som nykter? Det var en fråga jag diskutera på en konferens för några år sedan och som jag skrivit en text om. Även där söker jag svaret i sammanhanget, inte i delarna. Min utgångspunkt är att alkohol och drogproblemet är komplext, inte komplicerat.

Begäret efter droger är lika kulturellt som det är biologiskt. Därför är kulturvetenskaplig drogforskning lika viktig som medicinsk, sociologisk och psykologisk. Svaren finns inte på en enda plats, det finns liksom begäret mellan och i sammanhanget som helhet.