Ynklighetspolitik

Idag skriver Jimmie Åkesson och Per Ramhorn på Brännpunkt om Sverigedemokraternas vision för framtiden. En beklämmande text som utan skam ger uttryck för en patetiskt ynklig politik. SD är inte mitt parti, och mitt Sverige är ett annat land än det som Åkesson och Ramhorn drömmer om.

I mars 2013 överlämnade den dåvarande allians­regeringen en proposition till riks­dagen som gick ut på att samtliga av landets landsting skulle bli skyldiga att erbjuda personer som vistas i Sverige utan tillstånd nära nog gratis hälso- och sjukvård. Även tandvård omfattades av förslaget. Sverigedemokraterna var då det enda parti som av flera skäl var emot detta. En viktig aspekt gäller den principiella inställ­ningen till välfärd. Sverigedemokraterna vill se en stark och bred sådan där människor känner sig trygga med att staten vid behov kan ge den hjälp som behövs. Men detta förutsätter också att män­niskor solidariskt delar på finansieringen av denna trygghet.

I det Sverige jag vill leva får alla tillgång till i alla fall basal sjukvård. SD tänker annorlunda. I deras jakt på papperslösa är alla medel tillåtna. Antalet ska ner, kostnaderna ska minskas och trots att priset för en sådan politik är hög framhärdar man, ja man verkar till och med vara stolta över sina ynkliga förslag. Genom att piska upp känslan av att hotet kommer utifrån ska Sverige och svenskarnas intressen värnas. Detta "förutsätter också att människor solidariskt delar på finansieringen av denna trygghet". Med andra ord: DU FÅR BETALA FÖR PAPPERSLÖSAS VÅRD, TILL OCH MED FÖR DERAS TANDVÅRD. Så vill SD att vi ska tänka, att det är en utgift, en kostnad och att priset vi får betala går ut över oss och vår välfärd.

Är det då till exempel rimligt att en papperslös invand­rare, som aldrig och på intet sätt har bidragit till välfärden, kan erhålla sjukvård och tandvård för en 50-lapp, medan andra måste betala betydligt mer? – Självklart inte.

Varför ärt det orimligt att hjälpa människor i nöd? Varför är det självklart att Sverige inte ska erbjuda människor som flytt från krig och som tvingats lämna allt? För mig är det långt ifrån självklart att Sverige INTE ska hjälpa. Därmed inte sagt att det är enkelt eller att det inte kommer att innebära sänkt standard för mig, självklart inte. Vi står inför stora problem, men att stänga gränser eller avstår från att hjälpa är inte människovärdigt, det är ynkligt. Bara rädda och småsinta människor skriver och agerar som Åkesson och SD.

Ett annat av dessa skäl berör naturligtvis den kostnadsmässiga aspekten. Statskontoret presenterade förra året en rapport som redovisade konsekvenserna för reformen kort efter dess implementering. Under 2014 registrerade landstingen hela 19 000 besök till en kostnad om drygt 100 miljoner kronor för den vård som under det året erbjöds till papperslösa. Vidare poängterade de att ”sannolikt kommer kostnaderna att fortsätta stiga som en följd av att lagstiftningen blir mer känd, både bland papperslösa och bland vårdpersonalen”.

Denna rapport baserades alltså på den givna situa­tionen som rådde under 2014, det vill säga ­innan den värsta migrationskrisen nådde Sverige. Förmodligen kan ingen i dag med säkerhet redo­göra för omfattningen av antalet papperslösa i Sverige, men sannolikt är antalet betydligt högre nu än när propositionen röstades igenom.

Och? Hur växer man som människa? Ja, inte är det genom att hindra andra, bygga murar och sprida misstänksamhet. Värnandet av sitt och betraktandet av medmänniskor med misstänksamhet slår förr eller senare tillbaka på en själv, och i förlängningen hotar det allt det man säger sig värna. Jag kommer aldrig att få det bättre genom att försämra för andra. Bara genom att hjälpa och göra vad man kan blir man en bättre människa. Att skriva debattartiklar som går ut på att peka ut grupper av människor som hot, kostnader eller oönskade sprider rädsla och rör upp känslor av hat som förminskar och tär på den som hatar, hotar och och tror att murar mellan människor löser några problem.

Vidare uttryckte nyligen inrikesminister Anders Ygeman att så många som 80 000 individer kan komma att avvisas från Sverige efter att deras ansökan om asyl har nekats. Å ena sidan är det mycket positivt att regeringen tycks inställda på att alla som under migrationskrisen kom hit, inte ska ­stanna. Men samtidigt menar Polisen att det saknas resurser för att hantera och säkerställa verkställigheten för alla avvisningar. Således är det rimligt att anta att även detta kommer att öka andelen papperslösa i Sverige.

Hot och misstänksamhet. Vi vet inte, det kan vara fler. Kostnaderna ökar. Vår välfärd är hotat. På den grunden vilar SD. Stödet till partiet är ynkligt, för ingen kan tro på deras visioner om Sverige. Klockan kan inte dras tillbaka, vi kan aldrig få det som det en gång var. Om det nu ens var som SD vill få oss att tro, ens då. Enda sättet att bygga ett hållbart land är att utgå från det som är och blicka framåt. Bara genom att förstå, bjuda in och hjälpa kan en grund som det går att skapa något konstruktivt och hållbart på växa fram. Det kommer att kosta, men det är ingen kostnad, det är en investering. Medmänsklighet fungerar som kärlek, ju mer man slösar med den desto större blir andelen som alla ska dela på. Om jag värnar mitt får jag mindre än om jag delar med mig. Och, viktigast av allt, det är på inget sätt svårare än att genomföra åtgärderna som SD lobbar för. Vem ska avvisa de papperslösa, som är desperata, rädda och som inte har någonstans att ta vägen. Jimmie Åkesson kommer inte att göra det, det får någon annan göra. Hur påverkas man av att jobba med sådant? Hur tänker man när man föreslår sådana åtgärder?

Återvandring är en av årets viktigaste frågor ­rörande migrationspolitiken och flera partier har på olika sätt berört betydelsen av effektiva avvisningsförfaranden. Men om man på riktigt vill ­minska antalet papperslösa i Sverige, räcker det inte med att se till det praktiska utförandet, man måste även se till vilka orsaker som finns för att indi­vider ska vilja hålla sig kvar i Sverige illegalt. Tillgången till välfärd är en sådan anledning. Moderaterna tog nyligen ytterligare ett steg närmare oss genom att de nu vill möjliggöra för kommuner att vägra ge försörjningsstöd till dem som fått avslag på sin asylansökan. Detta är givetvis positivt, men samtidigt menar vi att välfärden inte bara handlar om vilka bidrag man kan få, det handlar även om tjänster och rätten till nära kostnadsfri vård är ett sådant exempel.

Min välfärd är ingenting värd om priset jag får betala för den är det pris Jimmie Åkesson driver opinion för. Och man jag vore Moderaterna skulle jag betacka mig för det stöd som SD ger. Jag skulle tydligt välja en annan väg, för att undvika samröre med ynkligheten som SD öppet och ogenerat torgför, som de uppenbarligen är stolta över. Att tänka i de banorna är en återvändsgränd, för alla. Framförallt för Sverige. Med hjälp av fördumning kan man kanske vinna röster, men det är inte en framkomlig väg att vandra.

Även om frågan om återvändande ibland kan leda till svåra beslut så är det viktigt att se sakligt på den givna situationen och förstå att den lag som för några år sedan antogs, både leder till allt högre kostnader och fler incitament för individerna att vilja stanna.

Investeringskostnader som betalar sig är inga kostnader, och det faktum att människor vill stanna i Sverige ska vi vara stolta över. Varför inte bjuda in till dialog? Varför inte fråga de papperslösa vad de skulle kunna tänka sig att bidra med? Varför förutsätt att de bara vill ha pengar? Varför väljer man att INTE tro på människan? Varför misstänka och misstänkliggöra, hota och måla fan på väggen? Tillsammans kan vi bygga ett hållbart land, om vi vill och orkar.

För Sveriges skull är vi redo att ta sådana beslut, är Moderaterna och övriga partier det?

Tack Jimmie, för ditt mod. För att du och dina kompisar i SD vågar. (Obs IRONI). Jag betackar mig dock för era beslut, för det är beslut som pekar i helt fel riktning och som riskerar att leda till ökade kostnader, ökad misär och till att människor vänder sig mot varandra. Inget gott kan komma ur den typen av beslut. Det enda den här typen av debattartiklar leder till är att vi får ett hårdare samhälle. Inte bara ett hårdare klimat i sociala medier.

Ynkligt, ovärdigt och visionslöst Jimmie! Korkat, historielöst, cyniskt och fullkomligt förkastligt!