En kropp utan organ 20

Detta blir den näst sista texten om kroppen utan organ. I en tid där evidens är allt och tolkningar betraktas med misstänksamhet, där klarhet och raka svar som levereras effektivt är det enda som godtas, kan det kännas hopplöst att söka andra typer av svar. Att ägna sig åt vaga frågor eller frågor som saknar givna svar, frågor som bara kan besvaras med tolkningar eller förslag, är otacksamt. Ständigt riskerar man att betraktas som en kuf (i bästa fall) eller en charlatan (i värsta). Även om arbetet med kultur i sig är tillfredsställande och trots att det inte råder någon som helst tvekan om att kunskapen behövs i samhället får den som känner sig manad kämpa i motvind.

Jag kämpar mot känslan av hopplöshet. Det går i vågor. Jag hushållar med krafterna och håller mina förhoppningar låga. Ständigt förberedd på att avfärdas eller mötas av hånfulla invändningar. Inte hår på Flyktlinjer dock, här är jag till min stora glädje och tacksamhet förskonad från det. Tack till er som läser och kommenterar, det är för er jag skriver och nu ger mig inspiration att fortsätta. Och jag orkar, även om jag just nu känner att jag springer i motlut. Jag vet att det vänder, det brukar det göra och hoppet är det sista som överger mig.

Vad är den där kroppen utan organ? Inser att något klart och tydligt svar inte finns, men jag har i posterna i serien testat olika förslag till förklaringar och uppslag att tänka vidare med. Tror jag landar i att kroppen utan organ inte är något, inte i den meningen som vi vanligtvis lägger i ordet. Kroppen utan organ finns där och gör skillnad, men den är ingenting i sig, den uppstår, påverkar och förändras i mellanrum.

The BwO is the egg. But the egg is not regressive; on the contrary, it is perfectly contemporary, you always carry it with you as your own milieu of experimentation, your associated milieu. The egg is the milieu of pure intensity, spatium not extension, Zero intensity as principle of production.

Ägget är en möjlighet, något som kan bli. En plats varifrån det första steget i en förändringsprocess uppstår. Kroppen utan organ är virtualitet, allt det som ännu inte är men som skulle kunna bli. Organismens gränssnitt, den punkt där realiteter realiseras. Platen mellan då och sedan. Nu, nu, nu, nu och så vidare. Ett ägg; ren intensitet, mellanrum i obestämd form. En "plats" utan utsträckning, det rena varat, just innan processen av tillblivelse startat. Det är kroppen utan organ.

There is a fundamental convergence between science and myth, embryology and mythology, the biological egg and the psychic or cosmic egg: the egg always designates this intensive reality, which is not undifferentiated, but is where things and organs are distinguished solely by gradients, migrations, zones of proximity.

Gradienter, rörelse, närhet och mellanrum. Allt på en gång. Många olika ord för samma sak, eller ett ord med många olika innebörder. Presenterade, inte för att förvilla utan för att rikta blicken och uppmärksamheten mot de gäckande mellanrummen som finns överallt, men som är så lätt att bortse från om man inte vill eller saknar intresse. Som kultur för alla de som ständig kräver EVIDENS, även för det som inte går att bevisa. I en värld av förändring och tillblivelse går det inte att bevisa något, för det enda man kan veta är hur det var. Om framtiden vet ingen något. Framtiden blir till mellan det som var och det som kommer att bli. Framtiden är så nära att vi nästan kan ta på den, men bara nästan. Det finns ett mellanrum som håller isär, samtidigt som det förenar. Det är kroppen utan organ.

The egg is the BwO. The BwO is not "before" the organism; it is adjacent to it and is continually in the process of constructing itself. If it is tied to childhood, it is not in the sense that the adult regresses to the child and the child to the Mother, but in the sense that the child, like the Dogon twin who takes a piece of the placenta with him, tears from the organic form of the Mother an intense and destratified matter that on the contrary constitutes his or her perpetual break with the past, his or her present experience, experimentation.

Stamceller, av någon anledning tänker jag på stamceller. Forskning om stamceller är ett område som det knyts massor av förhoppningar kring, ett ämne det finns en enorm ekonomisk potential hos. Karolinska har satsat på sådan forskning, och som jag förstår saken håller den hög klass och det är med rätta det knutits förhoppningar till forskningen. Men eftersom man blandar in pengar i processen skapas en explosiv mix med förmåga att förvrida huvudet på människor. Kanske kan man förstå skandalen på Karolinska som ett försök att utplåna kroppen utan organ för att ta sig direkt in i framtiden, utan att passera Gå (för att plocka in en populärkulturell referens, för att lätta upp stämningen lite)? Macciarini lekte Gud, och han lyckades förföra framstående forskare på ett sätt som manar till eftertanke. Pengar är också ett slags intensitet, ett ägg, ett mellanrum varifrån förändringskrafter emanerar. Pengar är ingenting i sig, men det har förmågan att påverka tankar och kan bokstavligen flytta berg.

The BwO is a childhood block, a becoming, the opposite of a childhood memory. It is not the child "before" the adult, or the mother "before" the child: it is the strict contemporaneousness of the adult, of the adult and the child, their map of comparative densities and intensities, and all of the variations on that map.

Tillblivelse, ren tillblivelse. Inte den som blir, eller minnet av det som var. Jag, jag, jag, jag, här och nu. Alltid den samma, men aldrig sig lik. Jag blir jag i relation allt och alla andra, här och nu och nu, nu, nu, nu, ändra tills processen avstannar och jag inte är jag längre. När organen inte längre hålls ihop av kroppen utan organ är jag inte jag längre, trots att den materia som en gång var jag är intakt. Jag är något mer än min kropp. Jag är även kroppen utan organ, men det går inte att skilja det ena från det andra. Livet och förändringen är det där mellanrummet. Mellanrummet är en del av helheten, samtidigt som helheten är en del av mellanrummet. Ett ägg, en mångfacetterad möjlighet. En flyktlinje som ännu inte uppstått men som finns där, mellan.

The BwO is precisely this intense germen where there are not and cannot be either parents or children (organic representation). This is what Freud failed to understand about Weissmann: the child as the germinal contemporary of its parents. Thus the BwO is never yours or mine. It is always a body. It is no more projective than it is regressive.

Kroppen utan organ är något i kraft av sig själv. Det handlar inte om regression, eller om drömmar och mål. kroppen utan organ är det som håller helheten samman, det som driver förändring. Mellanrummet som inte går att ta på eller se, men som finns där och som påverkar. Vad det är och hur det påverkar är frågor som kan ställas, men det finns inget entydigt svar. Anklaga inte mig eller någon annan som säger just det för att vara idioter, för det är den som kräver svar på frågor som inte har några svar som är idioten, den som inte förstår att verkligheten är som det är, inte som vi människor vill att den ska vara. Det spelar ingen roll hur stor makt man har, finns det inte ett klart och tydligt svar; om det man frågar efter är vagt, till sin natur; vore det märkligare att få ett svar än att inte få det. Freud var en i raden av forskare som krävde klara besked och som fokuserade på svar. Han visste hur det var, ibland utan att behöva frågan eller lyssna på sin klient. "Överge aldrig sexualiteten", sa han, för det var hans svar, det var SVARET. Detta vänder sig Deleuze och Guattari mot. Finns det inget givet svar måste man som forskare acceptera det svaret, även om det ligger miljoner i potten, alldeles inom räckhåll.

It is an involution, but always a contemporary, creative involution. The organs distribute themselves on the BwO, but they distribute themselves independently of the form of the organism; forms become contingent, organs are no longer anything more than intensities that are produced, flows, thresholds, and gradients. "A" stomach, "an" eye, "a" mouth: the indefinite article does not lack anything; it is not indeterminate or undifferentiated, but expresses the pure determination of intensity, intensive difference. The indefinite article is the conductor of desire. It is not at all a question of a fragmented, splintered body, of organs without the body (OwB). The BwO is exactly the opposite. There are not organs in the sense of fragments in relation to a lost unity, nor is there a return to the undifferentiated in relation to a differentiable totality. There is a distribution of intensive principles of organs, with their positive indefinite articles, within a collectivity or multiplicity, inside an assemblage, and according to machinic connections operating on a BwO. Logos spermaticos. The error of psychoanalysis was to understand BwO phenomena as regressions, projections, phantasies, in terms of an image of the body. As a result, it only grasps the flipside of the BwO and immediately substitutes family photos, childhood memories, and part-objects for a worldwide intensity map. It understands nothing about the egg nor about indefinite articles nor about the contemporaneousness of a continually self-constructing milieu.

Viljan att veta är stark, men bara för att man har ett svar betyder inte att det är giltigt, överallt, alltid. Bara för att ett svar fungerar där, betyder inte att det fungerar här. Världen är inte perfekt, den är komplex och det enda som är konstant är förändring. Tillblivelse och skillnad som upprepas. Forskningen söker svar, men utan ödmjukhet inför det som undersöks och utan respekt för livet så som det levs, det levande livet, blir forskningen destruktiv. Kan inte släppa Karolinska. Det är som ett slags organiserande raster som påverkar tankarnas riktning. Tankarna styrs inte, och de är inte på väg mot ett givet mål. Att tänka handlar inte om att avtäcka dolda meningar eller att tänka eller forska handlar om att skapa svar, svar som fungerar bra eller dåligt, till olika saker. Förstod vi det skulle vi få en annan forskning och då skulle humanioras rykte vara ett annat och uppskattningen för det som görs skulle vara större.

En som insett just det är fysikern Ulf Danielsson som jag uppskattar och högaktar för hans ödmjukhet och bildning. Han har förstått vad det handlar om och inser att forskning och pengar är en fatal kombination. Han skriver på sin hemsida följande, som kanske inte har så mycket med kroppar utan organ att göra, men som jag ändå kommer att tänka på när jag skriver detta. Hans ord hjälper mig i mitt arbete att försöka förstå och hans tankar inger hopp och skänker tröst. Om det fanns fler som såg så här på forskning hade vi ett annat samhälle, en annan kultur och en annan syn på kunskap.

I den bästa av världar drivs forskaren av en nyfikenhet att förstå världen och en vilja att göra den bättre. I den verkliga världen spelar prestige, bekräftelsebehov, tävlingslust och i vissa fall pengar och egen vinning också en roll. Detta är naturligt och mänskligt. Mixen ser olika ut för olika personer och inom olika fält. Men praktiskt taget alla förändringar av forskningens och universitetens villkor som genomförts under senare år har mer eller mindre medvetet bidragit till en förskjutning mot den senare typen av drivkrafter. Det är i ett sådant klimat som frestelsen att överdriva betydelsen av de egna resultaten eller till och med att fuska växer.

Men det finns också en oroande tendens till okritisk självhävdelse som kan spåras såväl i enskilda forskares desperata kamp efter anslag som i universitetens marknadsföring av den egna forskningen och undervisningen. Kan man verkligen lita på vad universitet och högskolor skriver när de berättar om hur fantastisk deras forskning och utbildning är och vilken gyllene framtid deras studenter går till mötes?

De förebilder som lyfts fram för unga forskare är karakteristiska för tankemönstren. Man tränas av konsulter att formulera ansökningar som helt saknar det självkritiska tänkande som annars skall karakterisera vetenskapen. Det handlar inte längre om att med liv och lust hänge sig åt själva forskningen utan man skall istället sträva efter att bli en forskningsledare som administrerar pengar och låter andra mindre framgångsrika forskare sköta jobbet. Hur många unga talanger skall dränkas i pengar och offra sin intellektuella kraft på detta sätt?

Kroppen utan organ finns mellan och den påverkar helheten. Arbetet med att försöka förstå kroppen utan organ handlar om att påminna sig om att det inte finns några genvägar till verklig kunskap och förståelse. Livet är det som är, på gott och ont, och det vara så länge det varar. Låt oss ta vara på tiden, mellanrummen och varandra. Vi är alla delar av samma helhet som vi samtidigt påverkar, och påverkas av.