onsdag 10 februari 2016

Kort om: Kvalitet

Bra eller dålig, kvalitet. Talas det om. Fast vad menar man? Ingen vill ha dålig kvalitet. Det borde alltså vara den enklaste fråga i världen. Utbildning och forskning i Sverige ska hålla god kvalitet, eller kanske kvalitet i världsklass. Ingen säger emot. Ju bättre kvalitet desto bättre. Alla håller med. Sedan dundrar verkligheten in, eller kvalitetsbegreppet ska i alla fall omsättas i praktiken ute på skolor, universitet och forskningsinstitut. Paulo Macciarini ansågs vara världsledande, lovande och hans forskning renderade honom anställning på anrika Karolinska. Sedan visade det sig att han fuskat, och samma artiklar som kvalificerade honom till anställningen och världsryktet diskvalificerade honom nu. "Vi blev lurade!", säger de ansvariga. Fast hans arbete hade ju kvalitetsgranskats, och ledningen på Karolinska försvarade kvaliteten i hans arbete ända tills de där dokumentärerna visats. En journalist såg det erfarna, uppburna, välmeriterade, forskare inte såg. Eller ville man inte se? Lätt så här i efterhand att se, men uppenbarligen oerhört svårt i vardagen. Ändå envisas vi med att tala om kvalitet, kvalitetssäkring. Och när problem uppdagas är det alltid mer kvalitetsstyrning och kontroll som det ropas på,aldrig mindre. Ett helt annat sätt att se på kvalitet och arbeta kvalitetsfrämjande är otänkbart.

Det som händer på Karolinska har tydligt med kvalitet att göra, och Pisa-resultaten visar hur svårt det är att omsätta visionen om världens BÄSTA skola i praktiken. I teorin är det enkelt, det är bara att följa manualen. Kvaliteten uppstår om regelverket följs. Med tydliga mål är det enkelt att följa och utvärdera en verksamhet. Antingen fungerar datorn eller bilen, eller också inte. Med kunskap och undervisningskvalitet är läget ett annat, för det jag tycker är bra tycker någon annan är dåligt. Det jag tror är bästa vägen fram ser en annan som en återvändsgränd. Och då talar jag bara om kollegorna i lärarlaget, där alla dessutom har sin personlighet, sitt bagage och sina visioner. Addera studenterna, och lägg sedan till en linjeorganisation. Vad blir utfallet? En högst komplex och föränderlig helhet.

Visst går det att mäta och genomföra utvärderingar, och kontrollen kan vara minutiös, men vad är det man mäter? Och hur ser relationen och kausaliteten ut mellan mätdatan och verkligheten? Kvalitet är resultatet av tolkning och tolkningar är aldrig objektiva. Tolkning är en speciell kompetens, ett slags handlag. Kvalitet känner man igen när man ser och upplever den, men kan man lita på känslan? Nej, det kan man inte. Och därför är det olyckligt att vi talar om kvalitet på det sätt vi gör i utbildningssammanhang. Många är överens om att den svenska skolan höll hög klass och åtnjöt världsrykte, innan kvalitetsarbetet påbörjades. Kanske bör vi dra lärdom av det och sluta tala om kvalitet, sluta att försöka kvalitetsstyra, målsäkra och kontrollera utbildning? Kanske handlar kunskapskvalitet om frihet, eget ansvar och marginaler. Tid att tänka och tålamod och förståelse för att reflektion och tolkning är svårt. Om kvalitet är ett komplext begrepp som inte går att definiera, hur vet vi då hur världens bästa skola ser ut? Hur formulerar man ett mål för det som ligger bortom horisonten, det som inget vet hur det ser ut förrän man har det framför sig? 

Förr eller senare är vi tillbaka till utgångspunkten: Begreppet kvalitet. Vad menar man när man säger att studenternas uppsatser blivit bättre, eller sämre? Med tanke på hur mycket hjälp och stöd studenterna får från lärarna idag vore det märkligt om uppsatserna inte var bättre än förut när studenterna fick uppfinna hjulet själv. Uppsatserna är kanske bättre, men är studenterna lika självständiga? Det finns så många frågor, och nästan inga svar när det handlar om kvalitet. Ändå är debattörerna tvärsäkra, både de som är för och de som är mot. För tvärsäker ska man vara, annars uppfattas man som oseriös. Trots att det inte går att säga något säkert om kvalitet eller kunskap ...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Kvalitet är frukten av intelligent ansträngning. Man kan inte hälla pengar över en verksamhet och förvänta sig att kvaliteten därefter bara uppstår som om den bara anmäler sitt intresse för att närvara vid lukten av pengar. Kvalitet är något som skapas av verksamhet.

Blir så irriterad över det ständiga snacket om behovet av ökade resurser och det ensidigt i form av pengar (och ibland tid). Visst är pengar (och tid) viktigt som medel för en verksamhet, med utan intelligent ansträngning kan dessa medel aldrig användas rätt.

En skola jag jobbade på i slutet av 90-talet fick Perssonpengar. Vad hände med dem? Hela summan gick till flygresor, hotell och restaurangbesök för oss lärare. Att som 25-åring vara med om detta var kraftigt demoraliserande. Skolan som fått pengarna hade då ett av de lägsta skolresultaten i Stockholm. Ingen ansträngning där inte.

Eva

Eddy sa...

Instämmer Eva! Utan ansträngning och eget ansvar, reflektion och utbyte av tankar, finns ingen kunskap, ingen kvalitet. Pengar löser ingenting, inte i sig, inte utan en tanke om vad pengarna ska användas till. Jag vill se en skola där man får misslyckas och försöka igen, och igen. Utbildning handlar om att kanalisera en vilja, inte mot ett mål, utan in i det okända. Det tror jag är det största problemet och allvarligaste misstaget, att vi tror att vi vet vart vi ska och att det är kvalitet. Jag vill se en skola som handlar om det vi inte vet, inte om reproduktion av gammal kunskap.

Anonym sa...

Skulle du kanske kunna bli mer konkret gällande dina sista rader, i en
ny bloggpost eller här?

Inte mot ett mål? Fredrik Reinfeldt sade sig heller inte ha några övergripande politiska mål vilket låter allt annat än förtroendeingivande.

In i det okända? Låter nästan flummigt. Visst kan jag använda min fantasi för att möjligen förstå vad du kan mena men det vill jag inte.

Just vad gäller forskning har jag alltid upplevt en lucka i min förståelse. Forskare är funtade på ett sätt som jag aldrig förstått. De skriver och gräver och gräver och skriver, ja kunskapar helt enkelt. Jag är en glad och tacksam konsument av andras kunskap. Själv skapar jag ingen, inte ny i alla fall. Ser mig som en förmedlare, blott och enbart. Om jag därigenom lyckas få en och annan att få en ny tanke, förstå sig själv bättre eller främst utveckla en personlig och medveten moral (det jag innerst inne strävar efter) så är jag mer än nöjd.

Jag erkänner att jag inte främst strävar efter kunskapen, utan efter att människor ska vara snälla mot varandra. Det låter flummigt, jag vet. Men snäll betyder inte något mesigt i det här fallet, utan snarare att vara modig, handla rätt och verka för bättre och smidigare relationer. Vill bidra till att andra ska bli mer "oljiga" så maskineriet samhället fungerar bättre. Nu får du väl gåshud när en lärare inte säger sig eftersträva kunskap. Men det gör jag ju, det är bara inte mitt främsta mål, utan mer medlet för främsta målet.

Men din gåshud går väl inte tillbaka kan jag tänka. Kunskap som medel verkar inte populärt hos dig. Inte heller bör en gud vara medel, då blir detta medel en avgud jämte kunskapsguden och man bryter första budet... men jag misstänker att alla har sitt eget namn på sin gud utifrån sin personliga läggning för olika verksamheter. Vad fick jag ofta höra under min utbildning? Att jag hade fallenhet för just det jag älskar; att inverka på och påverka människor och deras tankar främst på det moraliska/etiska planet. Där tar elden aldrig slut. Därmed inte sagt att jag inte har mycket att lära mig av kunskapstillbedjare.

Eva

Eddy sa...

Jag gillar tanken på kunskap som medel mot bättre vetande. Bara man inte ställer upp exakta mål, för det kan man bara göra om man vet, och lärande handlar om det man inte vet.

Dagens bloggpost handlar delvis om detta, så jag hoppas du kan få ledtrådar till hur jag tänker och ser på kunskap och kvalitet i skolan där.