Dagens Nietzsche, till försvar för kunskapen!

Nietzsche är grandios, ingen tvekan om det. Han blickar ner, står över och sträcker sig långt förbi folket, den stora massan. Han är inte av folket, men, och detta hedrar honom, detta är vad jag finner så oerhört befriande med honom, han älskar folket och vill folket väl. Tyvärr är kärleken inte besvarad. Folket vill inte befrias. Folket älskar andra herrar och annat än det Nietzsche ger dem. Folket har inte bett om Nietzsches tjänster. Kanske inte så konstigt då att han känner sig missförstådd och ensam. Detta hindrar honom dock inte att kämpa för sanningen och folkets befrielse från penningens makt och alla vetandets hinder. Hittade ett guldkorn idag, som förgyllde min morgon. Vill dela med mig, för kunskapens och kunskapsutvecklingens skull. För att jag oroas över den utveckling jag ser, för att kunskapen behöver allt försvar den kan få. För att kunskap är en nödvändig, men bräcklig mänsklig kvalitet.

Om de berömda visa. [det är titeln och den syftar inte på kunskapens försvarare, utan på dem som sysslar med vetenskap, mer för att göra karriär än för att utsätta sig för omaket som all kunskapssökande för med sig].

Ni har tjänat folket och folkets vidskepelse, alla ni berömda visa! -- och inte sanningen! Och just därför visade man er vördnad. Och just därför tålde man även er brist på tro, eftersom den var ett skämt och en omväg till folket. Så låter herren sina slavar hållas och roas även av deras övermod. Men den som är hatad av folket som en varg av hundarna: det är den fria anden, fjätterfienden, icke-tillbedjaren, den som bor i skogar.

Nietzsche förfäktar ingen egen sanning. Talar inte om vad människorna ska tro, pekar inte på evidens och han har inga vetenskapliga meriter, citeringar eller andra insignier att förföra publiken med för att vinna gehör. För det är inte så verkligt vetande ser ut eller fungerar. Verkligt vetande kan inte packeteras, komprimeras eller sammanfatta i ett abstract. Det finns inga genvägar till verkligt vetande. Bildning är inget man uppnår via en snabbkurs. Kunskap är en kamp, en strid på liv och död. Detta är Nietzsches budskap.

Han följer vetandet dit vetandet tar honom. Han går inte dit makten pekar, följer ingen utstakad väg, för vetandet känner inga gränser och kan aldrig bestämmas på förhand. Vetande, verklig kunskap, kan bara nås genom att sökandet är fritt. Därför uppskattar aldrig makten vetande, för det är överallt ett potentiellt hot mot makten, just för att ingen kan veta vad svaret på frågorna ska bli. Därför är fria andar ett hot mot ordningen, inte för att de har något intresse egentligen av att utmana makten, utan för att kunskapen inte går att styra.

Att jaga honom ur hans tillhåll -- det kallades alltid bland folket "sinne för det rätta": mot honom hetsar det fortfarande sina hundar med de skarpaste tänderna. "Ty sanningen finns där, eftersom folket finns där! Ve, ve den sökande!" -- så genljöd det sedan urminnes tider.

Tankarna är lika aktuella idag som de var när Nietzsche skrev sina texter och levde och verkade som intellektuell i världen. Nej, låt mig korrigera. Nietzsches tankar, texter och vishet är mer aktuell och angelägen idag än någonsin. För just nu håller vi, för första gången i den svenska moderna historien på att nedmontera själva det fundament som sanningen, hållbarheten och samhället (allas vår gemensamma framtid) vilar på. Vi håller på att omforma skolan till en fabrik där standardiserade och strikt kontrollerade bitar av kunskap, så kostnadseffektivt som möjligt, pressas på eleverna. Och landets högre utbildning strömlinjeformas på samma sätt efter marknadens krav. Forskning är ett sätt att göra karriär. Forskare förväntas göra karriär och makten vill att forskare ska sträva efter att bli berömda visa, istället för fria andar. Berömda visa belönas med pengar, fina titlar och ära. Vi säger att kunskap är vad vi vill ha, men vetande som går på tvärs mot maktens intressen, kunskap som inte kontrollerats motarbetas.

Kunskap, sanning, verkligt vetande och sökandet efter svar på livets fundamentala frågor föraktas och trängs undan. Den som vill ägna sig åt den typen av "förlegad" verksamhet får göra det på fritiden, avfärdas som hobbyforskare. Den som verkligen vill veta och som förmedlar sina insikter avfärdas som flummig vänsterextremist. Karriär ska man göra, efter konstens alla regler. Kunskap och vetande har vi så det räcker och det får bara sökas efter på förhand och av makten strikt kontrollerade uppgjorda regler och resultaten ska publiceras i därför avsedda kanaler. Känner mig kvävd av och i akademin. Därför förstår jag inte bara Nietzsche, jag känner mig befriad när jag umgås med hans texter. Nietzshe tar mig som läsare och kunskapssökande medmänniska på största allvar. Jag vill vara fri, i anden. Därför läser jag Nietzsche, därför bloggar jag. Därför lägger jag ingen energi på att göra karriär, för det gynnar inte samhället att jag strävar efter att bli en berömd vis. Jag söker kunskap och följer kunskapen dit kunskapen tar mig.

Ni ville bevisa att ert folk hade rätt i sin pietet: det kallade ni "vilja till sanning", ni berömda visa! Och ert hjärta talade ständigt till sig: "ur folket kom jag: där ifrån kom även Guds stämma till mig." Styvnackade och kloka, likt åsnan, var ni alltid folkets förespråkare. Och åtskilliga mäktiga, som ville stå väl hos folket, spände framför sin häst också -- en liten åsna, en berömd vis.

Den forskare som gör som det är tillsagt, som drar in pengar till sitt lärosäte och som lydigt publicerar sig i de kanaler där meriteringspoängen är högst och som citerar och citeras belönas rikligen av systemet, av makten. Berömda visa ska vi ha, säger Björklund. Fria andrar föraktas och ska jagas. Den som söker kunskap utanför anbefallda kanaler, som följer vetandet dit vetandet tar hen, tystas med alla till buds stående medel. Även om resultaten i Pisa och andra mätningar rasar, även om skyddet mot livet och verklighetens hotfulla komplexitet utarmas. Mot bättre vetande behandlas fria andrar som ett hot, när det är dessa som i själva verket älskar kunskapen, folket och som vill vara med och bygga en gemensam framtid! Vad som behövs är någon som kan avslöja det faktum att kejsaren är naken, någon som jag visa vilka konsekvenser den inslagna vägen riskerar att leda till.

Och nu vill jag, ni berömda visa, att ni äntligen helt kastar av er lejonfällen! Rovdjursfällen, den brokigt fläckiga, och den forskandes, sökandes, erövrandes hårman! Ack, för att jag ska lära mig tro på er "sannfärdighet", så måste ni först krossa er vördande vilja. Sannfärdig -- så kallar jag den som går i gudlösa öknar och har krossat sitt vördnade hjärta. I gul sand och förbränd av solen sneglar han törstig efter den källrika oasen, där levande varelser vilar under mörka träd. Men hans törst övertalar honom inte att bli lik dessa bekväma: ty där det finns oaser, där finns även avgudabilder. Hungrande, våldsam, ensam, gudlös: så vill lejonviljan själv vara. Fri från trälarnas lycka, frälst från gudar och tillbedjanden, utan fruktan och fruktansvärd, stor och ensam: sådan är den sannfärdiges vilja. I öknen bodde alltid de sannfärdiga, de fria andarna, som öknens herrar; men i städerna bor de välnärda, berömda visa, -- dragdjuren.

Känns tongångarna igen. Kunskap säger sig alla vilja ha, men allt vetande är inte lika mycket värt. Bara kunskaper som likt draglok gynnar ekonomisk tillväxt. Och om bara kunskapen gör det kommer makten inte att ifrågasätta vetandet, oavsett om det leder till miljöförstöring, ökande klyftor eller fördumning av folket. Berömda visa anpassar sig efter makten. Fria andar är besvärliga och sannfärdiga forskare utgör ett hot, inte mot kunskapen och vetandet men mot makten. Är det en kunskapspolitik vi vill ha? Är det hållbart och bra på sikt, för hela samhället? Varför anses det hotfullt att ställa den typen av frågor? Fundera, tänk ett steg längre. Kan det ha något med att det är tankar som hotar makten, ordningen? Jag vet inte, jag ställer bara frågorna. Jag vill vara sannfädrig, vill söka kunskap i full frihet. För det tror jag är den enda hållbara vägen mot ett bättre vetande.

[...] Ande är det liv, som själv skär i livet: av den egna smärtan ökar den sin egen kunskap, -- visste ni det förut? Och andens lycka är denna: att vara smord och genom tårar vigd till offerdjur, -- visste ni det förut? Och de blindas blindhet och deras sökande och famlande ska dock bära vittnesbörd om kraften i den sol som de skådade in i -- visste ni det förut? Och med berg ska den kunskapsälskande lära sig bygga! Att anden förflyttar berg är en liten sak, -- visste ni det förut? Ni känner endast andens gnistor: men ni ser inte det städ som den är, och inte dess hammares grymhet!

Kunskapssökande är ingen lyckans och glädjens väg, inte alltid. Kunskap kan vara smärtsam och sökandet efter vetande är många gånger mödosamt. Att ständigt utmana allt det man tidigare trodde på kostar, är ibland att skära i livet, eller som att skåda in i solen. Det är inte säker att kunskap är lönsam! Kunskapen är som kunskapen är, den följer ingen eller inget annat än sin egen inneboende dynamik.

Sannerligen, ni känner inte andens stolthet! Men än mindre skulle ni uthärda andens anspråkslöshet, om den någon gång skulle tala! Och aldrig någonsin skulle ni förmått kasta er ande ner i en grav av snö: ni är inte heta nog för det! Så känner ni inte heller dess kylas hänryckningar. Men i allt uppträder ni alltför förtroligt med anden; och av visheten gjorde ni allt för ofta ett fattighus och ett sjukhus för dåliga diktare. [...] Ni står där hedervärda och stela och med raka ryggar, ni berömda visa! -- ingen stark vind och vilja driver er.

Viljan att veta, inte vad makten vill pracka på en, utan verkligen veta. Viljan att söka kunskapen, att kasta sig ut i det farofyllda äventyr som kunskapssökande är, den viljan är stark. Kanske är det därför den uppfattas som hotfull, av makten. Av dem som har makt och av dem som vill värna sin makt. För dem är berömda visa en gudagåva, lydiga sanningssägare som gör som de är tillsagda.

Det var inte därför jag började studera! Det är inte därför jag forskar! Jag vill vara och verka som Nietzsche, som en fri ande, en sannfärdig sökare av verklig kunskap. Tack Nietzsche, för att du vågade, för att du visar vägen. För att du ger mig hopp om en bättre värld, en annan skola och ett mer hållbart samhälle. Vad annat betyder något? Pengar är bra att ha, så länge valutan är gångbar. Men på en jord utan biosfär är allt guld i världen lika bra och önskvärt som en näve grus. Och en docenttitel betyder ingenting. Det enda som betyder något är kunskapen!