En tanke, ett universitet: Ett liv och en värld.

Hittade ett citat. Det tillskrivs Albert Einstein, men det är vanskligt att uttala sig om källan. Och det spelar egentligen ingen roll vem som uttalade orden, det viktiga är innehållet och det vi gör av orden. Citatets innebörd är ständigt aktuell. Så läs, tänk efter, begrunda.

Förnuftet är en tjänare, intuitionen en gåva. I vår kultur har vi gjort tjänaren till mästare och glömt gåvan.

Kloka ord, även om Einstein inte uttalat dem. Ord som fångar en tanke, som rymmer stor vishet och som skulle kunna fungera som ett universitet. Här finns all kunskap som behövs för att skapa ett hållbart samhälle och bättre värld. Någon lösning eller generalplan finns dock inte. Och det är själva poängen. Det är där vi går vilse, i tron på och sökandet efter en plan och någon som kan leda oss mot ett på förhand definierat mål.

Förnuftet är en tjänare, ingen mästare. Kunskap är verktyget och lösningen finns i mänsklighetens gemensamma arbete med dessa verktyg. Vetandets värde ligger i användningen och går först att avgöra när resultatet av arbetet utvärderats. Inget är givet på förhand. Detta glömmer vi människor, konsekvent. Ett övergripande krav på effektivitet och en kollektiv brist på insikt om reflektionens och det kritiska tänkandets värde är boven i dramat, som får det att framstå som smart att göra tjänaren till mästare. En mästare som vi sedan kan skylla på och ersätta med en annan mästare, när utfallet inte blev det önskade. Så ser det ut, allt för ofta idag. Vi lyssnar inte på vad som sägs och bryr oss inte om kunskapen. Vi litar på auktoriteter och bestraffar mästaren när det går snett.

Ignoransen växer och dem som har makt kan sko sig på allmänhetens bekostnad. I alla fall så länge kunskap bara sägs vara vad samhället byggs på och vad utbildning antas handla om, och så länge inte det kritiska tänkandet sätts i verket, underifrån. Vad vi behöver är en kunskapens revolution, från djupet av befolkningens breda lager. Med förnuftet som verktyg kan folkets samlade kunskaper göra skillnad och det finns ingen makt i världen som kan stoppa en sådan rörelse. Det enda som krävs är ett litet skifte i synen på kunskap. Insikt om att förnuft är ett verktyg som aldrig blir bättre än hur det används. Förnuftet är inget i sig. Det är den stora illusionen, där finns faran. I tron på att förnuftet är en mästare. Förnuftet är som Kejsaren, naken.

Intuitionen som en gåva. Gillar den tanken. Kunskap som ett äventyr. Vetande som sökande efter en gömd skatt. En nåd att bedja om. Tänker man så kring kunskap blir man ödmjuk. Det finns inga garantier för att sökandet resulterar i ett resultat. Snilleblixtar kan inte beställas fram. Kunskap kan inte produceras på löpande band. Processen kan inte effektiviseras. Vi kan bara arbeta hårt, tillsammans och sedan hoppas på det bästa.

Detta är något vi måste påminna oss om. Det är aldrig givet. Vetenskap handlar om att söka ny kunskap på nya ställen. Vetenskap handlar om det vi inte vet. Därför är alla forskare ett slags mänsklighetens tjänare, som enträget söker kunskap för framtida generationers räkning. Och det krävs tur för att lyckas, liksom intuition. Det krävs ödmjukhet och insikt om att samhället är en relation, ett samarbetsprojekt som uppstår i mötet mellan olika kompetenser. En öppen process som ingen kan veta något om på förhand.

Låt oss tillsammans påminna oss om det. Låts oss aldrig glömma att förnuftet och kunskapen är verktyg och tjänare och att intuition är en värdefull gåva. Låt oss tillsammans göra något med dessa insikter. Om inte för vår egen skull så för kommande generationers. Låt oss skapa en skola och en högre utbildning där kunskapen står i centrum, istället för makt, betyg individuella karriärer.