Moralens geologi 2

Kultur är mer än moral, men moralen är en del av kulturen. Och studier av moral ger ledtrådar till förståelse för kultur, som är något som aldrig kan studeras direkt, bara indirekt. Till exempel genom studier av moral som är mycket enklare att upptäcka än den flyktigt rörliga kulturen. Moralen är mycket mer formaliserad och trögrörlig. Tänker till exempel på diplomati, som är ett slags moral med anor till 1700-talet, där varje ord, varje gest har en mening som går att avkoda och studera. Diplomatin och moralen är resultatet av mer eller mindre tydliga, kollektiva överenskommelser om vilka regler som ska gälla. Moral kanske kan ses som ett uttryck för människan längtan efter kontroll i vardagen, som ett skydd mot världens ständigt hotande kaos.

Moral är regler, men det finns ingen som bestämmer över den. Fast det finns många som aspirerar på att vara experter på moral. Kyrkan till exempel. Och läser man Nya Testamentet känner man mycket väl igen sig, även idag. Nya Testamentet kan sägas vara ett bevis på rimligheten med att närma sig moralen med hjälp av geologiska principer och metoder. Nya Testamentet är ett slags avlagring, en rest av kultur som en gång var levande men som nu stelnat i sin form och bildat ett slags lager som är svårt att bryta igenom. Lika fullt är moral föränderlig, men moralens förändring går långsammare än kulturens. Därför kan det uppstå spänningar och kriser. Över tid kan förändringen vara våldsam, även om den går långsam. Ytterligare ett skäl att närma sig moralen med geologens blick och verktyg.

Just detta att närma sig ett bekant fenomen med någon annans blick är viktigt. Eller att skriva om ämnen som egentligen inte är ens egna. Det är olika sätt att studera kultur, så att säga indirekt och mer med ambitionen att öka förståelsen, än att skaffa sig exakta kunskaper om det. Kultur är förändring mer än något annat. Därför går den aldrig att fånga, för så fort man har naglat fast den så är den någon annanstans. Med moral är det lita annorlunda. Den är också föränderlig, men där går det lite långsammare. Så, detta är en serie bloggposter om kultur, men det som studeras och reflekteras kring är moral. För mig är detta självklart, men jag förstår om det inte är det för alla. Fråga därför gärna så kan jag försöka uttrycka mig på andra sätt eller visa på andra exempel.

Challenger quoted a sentence he said he came across in a geology textbook. He said we needed to learn it by heart because we would only be in a position to understand it later on: "A surface of stratification is a more compact plane of consistency lying between two layers."

Tycker om den här formuleringen. Vissa saker måste man lära sig utantill och lägga på minnet, för det är många gånger först långt senare man förstår dem. Det skulle kunna fungera som en definition på bildning. Kanske gillar just jag detta citat för att det är precis så jag har gripit mig an studier på högskolan. Challenger sätter ord på mitt sätt att lära, men det finns så klart andra sätt också, fast om det är kultur man studerar och vill förstå är detta en bra metod. Jag brukar säga till mina studenter att mitt bästa pedagogiska tips handlar inte så mycket om att komma ihåg det man vet och har lärt, utan om att aldrig glömma vad det var man inte förstod. Förr eller senare kommer svaren till en, om man bara inte glömmer frågan. Därför är frågan alltid viktigare än svaren, i alla fall om det är kultur man studerar. Låt oss därför inte glömma detta: En stratifierad yta är ett konsistensplan, mellan två lager. Lägg det på minnet. Glöm inte frågan. Läs vidare, tänk och lev. Gör något annat. Plötsligt kommer förståelsen till dig. Om du bara inte glömmer frågan.

The layers are the strata. They come at least in pairs, one serving as substratum for the other.

Lager på lager, av moral som stelnat, det är ett sätt att förstå kultur. Och kanske kan denna passage fungera som förklaring till en tanke som jag ofta återkommer till och som kommer från Deleuze och Guattari, som är deras sätt att förklara vad en multiplicitet är: Fler än en, men färre än många. Kulturen finns mellan, den är inget i sig. Därför fler än en. Hur många lager som helst kan inte påverka, så därför färre än många. Kulturen är det intressanta, det som spelar roll, men den går som sagt bara att studera indirekt. Därför är dessa lager intressanta, men inte i kraft av sig själva, utan mer som ett slags byggstenar, som själva förutsättningen till den moraliska form som går att se och känna.

The surface of stratification is a machinic assemblage distinct from the strata. The assemblage is between two layers, between two strata; on one side it faces the strata (in this direction, the assemblage is an interstratum), but the other side faces something else, the body without organs or plane of consistency (here, it is a metastratum). In effect, the body without organs is itself the plane of consistency, which becomes compact or thickens at the level of the strata.

Kroppen utan organ är en annan sak att lägga på minnet. Det är ett begrepp att tänka med, en fråga att ställa om och om igen. Ett verktyg för att förstå, kultur. Kroppen utan organ är svår att greppa och ännu svårare att förklara, på ett klart och tydligt sätt. Ett paradexempel på det som kulturvetare brukar kritiseras för, otydlighet. Samtidigt vet alla som sysslar med vetenskap att förenklingar är viktiga, men också att man ALDRIG kan eller får förenkla något med än just det man försöker förstå tillåter. Märkligt nog gäller inte detta för kultur, för kroppen utan organ är ett slags motsvarighet till Einsteins E = m2c. Ingen anklagar Einstein för att vara obegriplig. Kanske för att han studerar fenomen som finns långt från människans vardag. Kulturvetaren däremot, klampar in i vardagsrummet och hävdar att vardagen är något helt annat än vad den ser ut att vara. Använder obekanta ord för att beskriva det invanda. Stör och tjatar om betydelsen av fördjupad förståelse, utan att ge svar på frågorna som haglar. Men det var ju det, svaren är inte viktiga, för de handlar alltid om det som varit. Frågorna däremot, är det centrala för om vi förstår dess logik kommer vi närmare kulturens innersta. Vi kan snudda vid kroppen utan organ, men vi kan aldrig nå den fullt ut.

Tänker på fossil, på levande djur som kapslats in i berget. Det är ett slags stratifiering, ett slags assemblage mellan två lager. En kropp där bara organen finns kvar. Kanske fungerar det som förklaring? Jag vet inte om det fungerar för dig, men det fungerar för mig. Och jag förstår om du inte förstår, för det tog mig lång tid att förstå. Förståelsen fick jag genom hårt arbete, genom att inte ge upp. Jag läste vidare, fast jag inte förstod. Glömde inte mina frågor, levde mitt liv, studerade annat, läste skönlitteratur och tittade på TV. Jag samtalade, tänkte och iakttog världen med olika glasögon. Och efter ett tag märkte jag att förståelsen växte, att jag började skymta konturerna till kulturen. Det var en stor och värdefull belöning som jag önskar alla kunde få uppleva.