Moralens geologi 3

Denna serie bloggposter handlar om moralens geologi, det är inte en samling texter om vad som är god eller dålig moral. Här söks istället efter moralens och kulturens struktur och funktion.

God is a Lobster, or a double pincer, a double bind. Not only do strata come at least in pairs, but in a different way each stratum is double (it itself has several layers).

Gud är en hummer. Gillar den tanken och har utvecklat den i en tidigare bloggpost. Här tar jag fasta på dubbelheten. Allt fler än en, men färre än många. Vi vill gärna tro att det finns och söker ofta efter svaret (i bestämd form singular), men det finns inget sådant som ett svar. Det finns svar, men de är alltid fler än ett och färre än många. Vad som helst går inte och lika illa är det att låsa fast sig vid ett. Därtill är världen, kulturen, moralen allt för komplex. Att bestämma sig för ett svar är att göra våld på verkligheten.

Dubbel artikulation är ett annat sätt att tänka och tala om det inledande citatet. Det handlar om att språkets mening inte finns på ett ställe, det finns i helheten, i kombinationen. Eller för att tala med Deleuze och Guattari: Vad vi har att göra med är assemblage. Därför handlar det alltid om fler än en, men färre än många. Och detta sammanhållande kan betraktas som något gudomligt, för likt gravitationen är det mycket svårt att förklara vad "den" är. Gravitation går att räkna på, men vad är den, egentligen? Det verkar man inte riktigt kunna svara på. Ju mer jag rör mig mellan olika ämnen desto mer tydligt framstår det att osäkerhet finns i alla ämnen, men att den uppfattas på olika sätt. Naturvetenskaplig osäkerhet är oproblematisk och inger respekt, med liknande osäkerheter inom kulturvetenskapen vänds mot vetenskapen och dess utövare. Kanske för att det finns en utbredd missuppfattning i samhället om att kunskap och sanning är en och den samma, överallt, alltid? Naturvetenskap och kulturvetenskap är båda vetenskaper, men de är olika vetenskaper, med olika kunskapsmål och metoder. Även vetenskapen är fler än en, men färre än många.

Each stratum exhibits phenomena constitutive of double articulation. Articulate twice, B-A, BA. This is not at all to say that the strata speak or are language based. Double articulation is so extremely variable that we cannot begin with a general model, only a relatively simple case.

Kultur och moral är komplexa ämnen. Därför är det viktigt att uppehålla sig kring dessa frågor och aspekter. Komplexiteten är dessutom föränderlig, den liknar ett kalejdoskop. Moral och kultur är, först och främst, förändring. Det går inte, men om man var tvingen att bara använda ett ord för att beskriva moral, måste det bli förändring. Det är dit fokus måste riktas, om man vill undersöka moral och kultur. Förändring är heller inget i sig. Något måste förändras. Vill man förstå moral är detta avgörande, för annars riskerar man att missa centrala aspekter av det man vill studera. Om man koncentrerar sig på innehållet, det som förändras, utan att ta med förändringen i beräkningen, blir resultatet av undersökningen ett slags fastlåsande. Kultur och moral är som sagt föränderliga storheter, och det påverkar resultatet som aldrig kan vara säkert. Liksom i kvantmekaniken kommer den som studerar att påverka det som studeras. Vill man förstå moral måste man alltså förstå att den är fler än en, men färre än många.

The first articulation chooses or deducts, from unstable particle-flows, metastable molecular or quasi-molecular units (substances) upon which it imposes a statistical order of connections and successions (forms). The second articulation establishes functional, compact, stable structures (forms), and constructs the molar compounds in which these structures are simultaneously actualized (substances).

För att förklara tankarna som förs fram i citatet (följande resonemang är hämtade från en tidigare bloggpost där begreppet assemblage förklaras) kan det vara lämpligt att göra som Deleuze och ta hjälp av Foucault, och hans tankar om fängelset. Vill man förstå fängelset som fenomen med hjälp tankeverktyget assemblage bör man först uppmärksamma fenomenets innehåll, vilket delas upp i formaspekter (fängelsebyggnaden som fysiskt fenomen), och substansaspekter (fångarnas kroppar). Fängelsets uttryck motsvaras i fråga om form av kriminallagen och substans av brottslingen som juridiskt fenomen.

En byggnad där man låser in människor blir ett fängelse först när den kopplas samman med en juridisk apparat. Fängelset blir med andra ord ett fängelse först när samtliga aspekter förts samman och hålls ihop. Samma gäller för alla fenomen i världen. Allt och alla består av såväl uttryck som innehåll, och dessa båda aspekter har både form (övergripande regler) och substans (specifika exempel). Assemblage är med andra ord sammanhållna fenomen som bara existerar i kraft av den verkan de har i och på världen. Eller ett slags dubbla artikulationer.

In a geological stratum, for example, the first articulation is the process of "sedimentation," which deposits units of cyclic sediment according to a statistical order: flysch, with its succession of sandstone and schist. The second articulation is the "folding" that sets up a stable functional structure and effects the passage from sediment to sedimentary rock.

Boken som dessa tankar är hämtade från, A Thousand Plateaus är stor och tjock. Men den innehåller inte särskilt många bärande tankar. Boken är tjock för att dessa bärande tankar upprepas på olika sätt, för att de betraktas genom ett slags kalejdoskop. Geologin ger inspiration till en fördjupad förståelse för moral och kultur. Liksom lingvistik och psykoanalys som behandlats här tidigare. Därför ser boken svår ut, men den är i själva verket inte speciellt svår. Inte om man förstår att läsa den som en dubbel artikulation där läsaren är en avgörande del av helheten som krävs för att förståelse ska kunna uppstå. Texten och orden är bara den del av helheten, resten av förståelsen hämtas från samtiden. Och läsaren blir till ett slags hummer, en doble pincher, som skapar förståelse genom att hålla delarna samman.

Världen, kulturen och moralen är inte som de är, i sig. De blir vad vi gör dem till och de förändras hela tiden genom arbetet med att försöka förstå. Därför handlar kulturvetenskap om att studera rörelse, i rörelse.