Freudianska felsägningar och kulturfilosofi 11

Sammansättningar är ett ord, men det kan ha olika betydelser. Multipliciteter kan se ut och fungera på olika sätt, vara och verka enligt olika logiker. Förra posten handlade om sammansättningars karaktär, i allmänhet. Här blir det lite mer preciserat.

This only provides the logical foundation. Elias Canetti distinguishes between two types of multiplicity that are sometimes opposed but at other times interpenetrate: mass ("crowd") multiplicities and pack multiplicities.

Massan är en större sammanslutning. Tänk hejarklacken på Old Trafford när Manchester United spelar hemma. Många människor som agerar som en. Rörelser som böljar fram och tillbaka. Sånger som sjungs och händer som höjs. Ett hav av människor. En enhet bestående av mångas handlingar, där och då. Det blir ett slags helhet som lever sitt eget liv. Om jag lämnar massan lever den vidare i kraft av resten och dem som tillkommer under vägs. Massan är en och den lever sitt eget liv och följer sin egen inneboende dynamik.  

Among the characteristics of a mass, in Canetti's sense, we should note large quantity, divisibility and equality of the members, concentration, sociability of the aggregate as a whole, one-way hierarchy, organization of territoriality or territorialization, and emission of signs.

Gänget är ett annat slags sammanslutning eller multiplicitet. Där spelar det mycket större roll vem som är med och vilken uppgift hen har. Gruppen eller gänget är liksom massan mer än summan av delarna. Här finns förmodligen en ledare, fast det behöver inte vara så. Massfenomen kan ha ledare, men går aldrig att styra på det sätt som ett gäng. Gänget är en mer lättrörlig enhet, uppbyggd av interagerande kompetenser. Tänker man på krig kan skillnaden illustreras med å ena sidan en reguljär armé och å andra ett gerillaförband. Båda agerar, men enligt olika logiker och med olika grad av autonomi.

Among the characteristics of a pack are small or restricted numbers, dispersion, nonde-composable variable distances, qualitative metamorphoses, inequalities as remainders or crossings, impossibility of a fixed totalization or hierarchization, a Brownian variability in directions, lines of deterritorialization, and projection of particles. Doubtless, there is no more equality or any less hierarchy in packs than in masses, but they are of a different kind. The leader of the pack or the band plays move by move, must wager everything every hand, whereas the group or mass leader consolidates or capitalizes on past gains.

Ledaren för en massrörelse måste föregås av ett rykte. Hen blir inte ledare om hen inte har skaffat sig förtroende från många och det går aldrig att skapa i stunden, den typen av auktoritet byggs alltid upp på andra sätt och på andra platser än där och då. För gängledaren är det tvärt om. Hen kan aldrig leva på gamla meriter. Hen måste vara där och då, ständigt förhandlande, ständigt jämkandes olika viljor och önskningar mot varandra för att moderera gruppens prestanda.

The pack, even on its own turf, is constituted by a line of flight or of deterritorialization that is a component part of it, and to which it accredits a high positive value, whereas masses only integrate these lines in order to segment them, obstruct them, ascribe them a negative sign.

Inspiration och nytänkande i stunden, att kunna ta tillvara på möjligheter som dyker upp längs vägen är en förutsättning för gängets överlevnad. Det är så gänget fungerar och det är därifrån det får sin kraft. Massan ser det oväntade mer som ett problem som måste lösas, ett hinder på vägen mot uppfyllandet av det högre målet. Massan hanterar och integrerar flyktlinjer, medan gänget agerar med hjälp av och gör bruk av dem, ser dem mycket mer som möjligheter.

Canetti notes that in a pack each member is alone even in the company of others (for example, wolves on the hunt); each takes care of himself at the same time as participating in the band.

Den som deltagit i en massdemonstration eller varit på en rockfestival känner igen sig i maktlösheten som kan drabba en när man står där tillsammans med alla andra. Samtidigt som man kan uppfyllas av makt när unison allsång uppstår eller artisten på scen för en stund lyckas kanalisera massans kraft till en och samma rörelse. Man är inte tillsammans i en massa, man är en del av en större helhet. Den som ingår i ett gäng är mycket tydligare en medlem, i kraft av sig själv. Ensam tillsammans. Deltagandet i gänget är individuellt, men det är en gemensam och ömsesidig handling.

"In the changing constellation of the pack, in its dances and expeditions, he will again and again find himself at its edge. He may be in the center, and then, immediately afterwards, at the edge again; at the edge and then back in the center. When the pack forms a ring around the fire, each man will have neighbors to the right and left, but no one behind him; his back is naked and exposed to the wilderness."

Gruppen är mycket mer beroende av sina individuella medlemmars kunskaper och kompetenser. Där finns mycket mer en känsla av vi mot resten. Jag blir en länk i en kedja och den jag är och det jag kan är viktigt för gänget. Vi är tillsammans och vi är beroende av varandra på ett sätt som ingen är i en massa. Den kan jag gå in i och ur utan att det påverkar helheten. Gänget består av edsvurna medlemmar och det krävs någon form av initiationsrit för att upptas i gruppen, för att uppgraderas till fullvärdig medlem. Gängen lever i periferin och hålls samman av yttre hot eller en ogästvänlig miljö. Gänget befinner sig på gränsen.

We recognize this as the schizo position, being on the periphery, holding on by a hand or a foot. . . As opposed to the paranoid position of the mass subject, with all the identifications of the individual with the group, the group with the leader, and the leader with the group; be securely embedded in the mass, get close to the center, never be at the edge except in the line of duty.

Instagram-målet för ett tag sedan kanske kan sägas vara ett uttryck för massparanoia? Ingen är ansvarig men alla är en del av helheten och agerar inifrån, på tryggt avstånd från periferin. Eller Nazitysklands förföljelser av det judiska hotet, inifrån. Individens rädsla för det främmande som transformerats genom helheten och som eldas på av ledaren kan förslösa enorma rörelser och ge upphov till fruktansvärd förödelse. Gänget varken kan eller får låta paniken sprida sig, för det hotar gruppen som befinner sig mitt i det hotfulla och bara kan hantera det, där och då. Gängmedlemmarna är alltid i centrum och befinner sig samtidigt på gränsen, nära det hotfulla. Därför liknelsen med schizofreni, dubbelheten och hanterandet av det motsägelsefulla. Gänget är ett slags trygghet, men det finns bara och kan bara fungera där hotet är nära inpå. 

Why assume (as does Konrad Lorenz, for example) that bands and their type of companionship represent a more rudimentary evolutionary state than group societies or societies of conjugality? Not only do there exist bands of humans, but there are particularly refined examples: "high-society life" differs from "sociality" in that it is closer to the pack. Social persons have a certain envious and erroneous image of the high-society person because they are ignorant of high-society positions and hierarchies, the relations of force, the very particular ambitions and projects. High-society relations are never coextensive with social relations, they do not coincide. Even "mannerisms" (all bands have them) are specific to micromultiplicities and distinct from social manners or customs.

Det är skillnad på grupper och grupper. Så kan denna tanke sammanfattas. Och den skillnaden får betydelse för hur man kan förstå en sådan berättelse som, till exempel Vargmannens. Den skillnaden är Freud omedveten om, det visar hans analys genom att hans slutsatser blir andra än dem Deleuze och Guattari för fram. Viktigt att påpeka är dock att denna text och den kritik som Deleuze och Guattari för fram mot Freud inte är en psykoanalytisk uppgörelse i första hand, utan mer ett sätt att presentera och argumentera för nyttan med olika typer av tankeverktyg. Så bör man läsa iakttagelsen av dessa skillnader, mellan massor och gäng. Båda är emergenta fenomen, men lever och verkar på olika skalnivåer. Och det blir därmed också en analys av kultur, som utgår från individer men som fungerar på olika satt beroende på storleken på sammanslutningen och på rådande yttre förhållanden. Texten utgår från Freud och hans sätt att gripa sig an Vargmannens berättelse, men den innehåller väldigt mycket mer än så! Liksom kultur i allmänhet.