Freudianska felsägningar och kulturfilosofi 13

Hur förstår vi bäst den helhet av kropp, minnen och teknologier som är du och jag och dessa biologiskt/kulturella/teknologiska enheters samverkan med andra kroppar? Är inte detta vad allt handlar om, egentligen? Om livet så som det levs, i och genom var och en av oss. Ingen människa är en ö, en solitär enhet, alla är del av samma helhet. Men vi är det var och en av oss utifrån vår egen, högst personligt unika position. Detta ger upphov till komplexitet och till svårigheter med att få ihop allt. Att vara människa är en process som befinner sig mycket långt från jämvikt, en process som mer liknar kaos än ordning. Även den mest välordnade och rutinartade vardag innehåller brott och överraskningar, på det personligt, unika planet. Lägg därtill den närmsta kretsen av familj och vänner och sedan det omgivande samhället, och krydda anrättningen med det omedvetna, eller det undermedvetna. Alla minnen och psykologiska spratt som skapas i hjärnan på oss alla. Att vara människa handlar om att hantera allt detta, samtidigt som livspusslet måste fås att gås ihop. Börjar där. Det är utifrån dessa tankar jag vill närma mig Freud, Vargmannen och Deleuze och Guattari, med insikt om den komplexitet som människoblivandet ger upphov till.

Hur är det omedvetna, det undermedvetna organiserat? Om det handlar texten som jag strax ska kasta mig ut i. Vill bara reflektera lite till kring detta med komplexitet. För det är vad livet är oavsett hur vi upplever det eller vill ha det. Psykologin, kroppens egna psykiska mekanismer, hjälper oss hantera kaos, förenklar och skapar mönster. Utan den förmågan hade vi knappast kommit ur sängen på morgonen. Än mindre kunnat klara vardagens alla externa krav. Men med tanke på kulturens och livets yttre kaos vore det märkligt om inte kroppens inre mekanismer för att hantera detta ibland kollapsade. Freud har gett oss verktyg för att förstå och intellektuellt hantera det omedvetna. Han har visat oss vägar mot förståelse för den som pågår i hjärnan medan vi är upptagna med annat. Det omedvetna är hans skapelse, men det betyder inte att han har monopol på din och mitt undermedvetna. Det är den typen av kritik jag förstår det som att Deleuze och Guattari kommer med. De menar att det undermedvetna går att förstå på andra sätt, också och att Freud är allt för låst vid och förtjust i sin egen tolkning.

Thus it does not suffice to attribute molar multiplicities and mass machines to the preconscious, reserving another kind of machine or multiplicity for the unconscious. For it is the assemblage of both of these that is the province of the unconscious, the way in which the former condition the latter, and the latter prepare the way for the former, or elude them or return to them: the libido suffuses everything.

Jag har problem med denna passage, men jag läser den som en beskrivning av komplexitet och som en invändning mot Freuds förenklade analys, som överallt och alltid, på ett eller annat sätt handlar om Oidipus och relationen till fadern. Det är en förenkling, en hänsynslös förenkling, även om det naturligtvis kan vara en bra beskrivning av många människors upplevelse. Inte för inte har Freud blivit berömd och hans tankar och teorier har fått spridning. Något ligger det så klart i hans analyser, men inte på långa vägar lika mycket som han själv hävdar, av uppenbara skäl. Därtill är livet och verkligheten allt för komplex och kultur en allt för föränderlig och motsägelsefull multiplicitet.

Det verkar som att Deleuze och Guattari ser libido som den kraft som förenar och håller samman helheten. Som att de menar att det omedvetna är en komplex helhet där motstridiga intressen eller krafter kämpar om inflytande. Molära krafter av sammanhållande ställs mot upplösande krafter formerade som massmaskiner, eller vargflockar och detta ger upphov till dynamiken och spänningarna inom det undermedvetna. Och som jag ska använda tankarna för att förstå mig själv är det mellan dessa båda dynamiska fält av komplexitet (det undermedvetna och kulturen) som jag blir jag. Klart det kan ge upphov till drömmar och vanföreställningar. Det konstiga är att det inte händer oftare, kan man tycka. Libido verkar vara den mekanism som garanterar något slags stabilitet i tillvaron.

Keep everything in sight at the same time—that a social machine or an organized mass has a molecular unconscious that marks not only its tendency to decompose but also the current components of its very operation and organization; that any individual caught up in a mass has his/her own pack unconscious, which does not necessarily resemble the packs of the mass to which that individual belongs; that an individual or mass will live out in its unconscious the masses and packs of another mass or another individual.

Mitt undermedvetna är inte samma dom ditt, för vi har laddat hjärnan med olika och för var och en av oss unika minnen. Det ena ger det andra och kombineras på olika sätt med tidigare minnen som kan vara mer eller mindre starkt etsade fast i hjärnan. När du och jag möts i vardagen är det inte bara du och jag som möts, det är också våra respektive undermedvetna världar som aldrig är de samma, ens för dig och mig eller över tid. Betraktar man männiksoblivandet genom en sådan lins. Filtrerar man vardagen genom en sådan prisma ser man och förstår man att världen och livet inte kan vara annat än komplext och att en enda tolkning för allt och alla är omöjlig. Var börjar och slutar jag och var börjar och slutar du? Kan vi ens veta? För mig blir det ytterligare ett argument för kulturvetenskap, för det är i och genom kulturen vi förenas, det är i utrymmet som finns mellan oss som vi blir till. Och jag är ett meningslöst begrepp utan du.

What does it mean to love somebody? It is always to seize that person in a mass, extract him or her from a group, however small, in which he or she participates, whether it be through the family only or through something else; then to find that person's own packs, the multiplicities he or she encloses within himself or herself which may be of an entirely different nature. To join them to mine, to make them penetrate mine, and for me to penetrate the other person's.

Kärlek handlar om att komma nära, på alla sätt som går att komma nära. Ju starkare kärleken är desto starkare blir den ömsesidiga kraften mellan. Mitt kaos förenas med ditt och vi blir en enhet. Alla vet att det är svårt att älska, att få en kärleksrelation att fungera. Ändå försöker vi, för att vi inte kan hejda oss. Kärleken är en kraft som gör saker med oss, som får oss att förändras. Omedvetet delar vi med oss till varandra, speciellt dem vi älskar och som älskar oss. Information överförs ständigt mellan människor och mellan grupper, medvetet såväl som omedvetet. Kulturvetenskap handlar om det, om att förstå vad det innebär att vara människa. Och jag är tacksam för att Deleuze och Guattari visar på problem med Freuds tolkningar, för de öppnar upp kulturvetenskapens forskningsfält. Visar på betydelsen av förståelse för komplexitet, på att förenklingar leder till makt och att makt verkar repressivt. Kärleken gör oss sårbara, det gäller även kärlek till teorier och tankar.

Heavenly nuptials, multiplicities of multiplicities. Every love is an exercise in depersonalization on a body without organs yet to be formed, and it is at the highest point of this depersonalization that someone can be named, receives his or her family name or first name, acquires the most intense discernibility in the instantaneous apprehension of the multiplicities belonging to him or her, and to which he or she belongs.

Att ens försöka leta efter och att hålla fast vid en tolkning är omöjligt och det går bara att med våld stänga in det som är levande, i rörelse, komplext. Jag är inget, jag blir ständigt till mellan kulturens yttre kaos och min inre omedvetna röra. Jag är en kropp utan organ, det sammanhållande kitt som får mig att fungera över tid. Detsamma gäller dig och alla andra som vi har runtomkring oss. Multipliciteter, kaos och förändring. Det är vad vi är och att i ljuset av det tänka sig att det skulle finnas en och en enda förklaring till att en man drömmer om en flock vargar är djupt problematiskt. Det finns oändligt många olika andra tolkningsmöjligheter, också. Vad som gör vad vi väljer är lika outgrundligt och svårt att avgöra som kärleken. Vad är det vi förälskar oss i? 

A pack of freckles on a face, a pack of boys speaking through the voice of a woman, a clutch of girls in Charlus's voice, a horde of wolves in somebody's throat, a multiplicity of anuses in the anus, mouth, or eye one is intent upon. We each go through so many bodies in each other. Albertine is slowly extracted from a group of girls with its own number, organization, code, and hierarchy; and not only is this group or restricted mass suffused by an unconscious, but Albertine has her own multiplicities that the narrator, once he has isolated her, discovers on her body and in her lies—until the end of their love returns her to the indiscernible.

En inte helt enkel passage att säga något vettig om, men det är alltid lika givande att försöka. Så ser i alla fall jag på texterna av Deleuze och Guattari och det är därför jag återvänder till dem, för att försöka och försöka igen. För det är intellektuellt stimulerande att försöka. Vad annat kan vi människor göra, än föröka leva, älska och ta hand om varandra och den jord vi lever på? Tvärsäkerhet är farligt, det får bli slutordet här. Återkommer inom kort med fler tankar, om kultur, kunskap och makt.