Har återvänt till staden där jag fann min väg in i akademin,
Umeå. Ganska likt från förr, men nästan ingen snö. Så var det aldrig under de
sex år jag bodde här mer eller mindre på halvtid. Och det har byggts, oj vad
det har byggts. En ny station och siluetten av centrum är helt förändrad. Känns
bra. Trivdes här och att staden inte bara lever utan växer och att det finns en
framtidstro inspirerar. Framtiden kommer oss aldrig till mötes, den skapas av
oss, gemensamt. Om ingen tror, vill eller är beredd att göra något rinner sakta
det vi har som sand mellan våra fingrar. Malmö, som vad den staden där jag blev
vuxen, den första staden jag upptäckte på egen hand, liknar Umeå på många sätt,
slår det mig. Även där satsas det och finns det inte en tro på framtiden, men
en övertygelse om att framtiden skapas.
Är här för att tala om bildning och ska också presentera min
bok om samtal, om samtal om kultur. Ett och ett halvt dygn, med fokus på
lärande och kunskapsutveckling. Även det handlar om skapande, eller kanske
hellre tillblivelse. Bildning och kunskap är inget som bara finns där, lika
lite som sanningen. Kunskap är vetande som skapats och som fungerar, är lika
mycket handling som fakta. Utan fakta ingen handling, men lika lite handling
utan fakta. Det vill säga mänskligt handlande, andra tillblivelser och
förändringar påverkas så klart inte av att människan finns eller ej. Det är så
jag ser på bildning, som vetande satt i verket.
Bildning brukar annars uppfattas som ett slags lista av
kunskaper och texter som ska memoreras, ett slags kanon att vårda och försvara,
med sitt liv om det behövs. Mitt vetande, vår kunskap. Den bästa kunskapen. Så
har bildning definierats, så kan det se ut. Fast det är som sagt inte så jag
ser på kunskap eller bildning. Jag vill lägga betoningen mycket mer på det som
är mellan, det som allas eller ingens. Bildning är delad kunskap. Gemensamt
vetande. Inget någon har eller som går att äga. Har även problem med tanken på
att någon skulle kunna vara bildad, för det konnoterar något annat än det jag
far efter.
Bildning handlar om förmågan att använda kunskaperna man på
olika sätt och via olika kanaler har tillgång till. Och det handlar om
konsekvenserna av det man lärt sig och det man vet. Kunskap som inte används
(fast det handlar här inte om något slags nyttiggörande. Använda ska förstås i
ordets vidaste bemärkelse) är ingen kunskap. Vetande som inte satts i verket
och som inte följer med i den förändringsprocess som allt och alla är delar av
är något annat än bildning. Kunskap som ingen gör något med har jag svårt att
förstå. Jag vill se på bildning som att det har med förmågan att förändra att
göra. Detta glöms allt för ofta bort i dagens effektivitetshetsande samhälle,
där bildning gärna ses som en lista som man gör bäst i att memorera på kortast
möjliga tid och med minsta möjliga möda. Den synen på kunskap håller vår
utbildningsminister på att implementera i grundskolan och den knackar på
akademins dörr. Därför känns dessa dagar viktiga. Bildning måste ständigt
försvaras, för allas skull.
Jag vill se ett bildningsbegrepp som går utöver det
bokstavligt repeterbara. Bildning måste vara levande och befinna sig i rörelse
tillsammans med allt och alla andra, med kulturen och samhället, med dig och
mig och resten av mänskligheten. Bildning måste bli till, och till, och till.
Bildning är ingen form, den är samspelet mellan form och innehåll. Mellanrummet
som är allas och ingens, en gemensam resurs som ger stadga åt förändringens
riktning och som håller ihop samhället. Bildning är det som läggs till det som
redan finns. Kunskap och handling, förändring och kontinuitet.
Jag söker med andra ord en definition på bildning som
förpliktigar som tvingar den som gör anspråk på att ”vara” bildad till
handling. Kunskapen måste visas upp och omsättas i handling för att det ska
kunna sägas handla om bildning. Utbildning handlar därför om rörelse, om att
hantera tillvaron på ett långsiktigt hållbart sätt. Bildning har inget med
uppnådda resultat att göra, eller med betyg och examina. Bildning kan och får inte
handla om gamla meriter, fokus måste vara på det som är här och nu. Framtiden,
om förmågan att säkerställa att det finns en framtid för kommande generationer,
det handlar bildning om. I alla fall om man frågar mig.
Processen och förändring måste tydligare fokuseras.
Rörelsen, tillblivelsen. Det ömsesidiga, det som finns och som växer fram
mellan oss alla. Bildning är det centrum runt vilket allt och alla cirkulerar.
Det som håller ihop och som borgar för en hållbar utveckling. Bildning är det
som överskrider det som är här och nu, som sagt KOMBINATIONEN kunskap och
handling. RESULTATET av vetande och görande. Och det är vår gemensamma egendom.
En delad resurs som blir vad vi gör av och med den. Bildning är ett kollektivt
fenomen, inte en individuell egenskap. Därför är ingen bildad, men alla kan bli
det genom att läsa, lära och samtala med varandra.
Ett skrämmande framtidsscenario vore en värld där kunskap är
synonymt med betyg och examina, något som finns på ett papper med vederbörliga
stämplar. En värld där kunskap och bildning bestäms av den som har makten och
som det gäller att memorera. Räds synen på bildning som något man plockar fram
till kaffet och avecen, som underhållning i väntan på nästa kvartalsrapport.
Bildning som yta eller en tom form, utan innehåll, utan mening. En formalitet,
eller ett slags inträdesbiljett till annat. Skräms av att den synen på kunskap
håller på att växa fram och vinna mark, vilket talet om effektivisering och
målsäkring av utbildning är tydliga tecken på. Den dagen det är vad jag
förväntas förmedla till studenterna, den dagen är jag långt borta. Men fram
till den dagen tänker jag kämpa för en annan akademi, en annan syn på bildning.
Tänker jag kämpa för ett samhälle där kunskapen står i centrum och där bildning
omsätts i handling och handlar om utbyte av vetande och erfarenhet.
Bildning handlar, skulle man kunna säga, inte om att få
rätt, utan om att ha rätt. Och det handlar om att lyssna mer på vad som
faktiskt sägs (och om vilka konsekvenser det får), än på vem som talar. Vi får
se hur dessa tankar tas emot av seminariets deltagare. Men först har jag en bok
att presentera och samtala om. Ut i solen, en stärkande promenad, från centrum
upp till universitetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar