Språkfilosofiska reflektioner 25

Om språk som variation och icke-linjär förändring handlar det om här. Om förändring som normaltillstånd och kontinutitet som undantag. Om upplösning och brott samt om kampen för makt och sammanhållning. Vidare handlar det om byggande av murar och bevakande om gränser. Språk är ingen neutral arena, inget oskyldigt verktyg. Språk är politik. Makten över vetandet om språk är ingen trivial sak. Kampen handlar om pengar, prestige och om privilegiet att tala oemotsagd. Lingvistiken handlar för Deleuze och Guattari om allt som de tar avstånd ifrån, om allt det som filosoferna bekämpar. De pekar inte på något alternativ, förfäktar ingen egen lingvistisk teori. De studerar bara språket, i praktik. Deleuze och Guattari pekar på vikten av att följa med sitt studieobjekt, om delaktighet i tillblivelseprocessen. Om det förödande i att stänga in vetande och om det destruktiva i kampen för tolkningsföreträde. Allt som tar fokus från språket är förkastligt. Allt som riktar uppmärksamheten bort från det som betyder något, allt som stör kunskapsprocessen, försöker de hitta strategier för att minimera. Målet är insikt i och kunskap om vad som driver förändring.

How can we conceptualize this continuous variation at work within a language, even if it means overstepping the limits Labov sets for himself as well as the conditions of scientificity invoked by linguistics? In the course of a single day, an individual repeatedly passes from language to language. He successively speaks as "father to son" and as a boss; to his lover, he speaks an infantilized language; while sleeping he is plunged into an oniric discourse, then abruptly returns to a professional language when the telephone rings. It will be objected that these variations are extrinsic, that it is still the same language. But that is to prejudge the question.

Går språk att tvinga in i en form, utan att det förvanskas? Deleuze och Guattari menar att det är omöjligt och att det därför är bättre att se på alla språkliga variationer, och här menar de verkligen alla variationer, vilket citatet ovan visar, som språk i eget namn. Varje språkligt uttryck, varje tradition, dialekt och situation där ord uttrycks och tankar utväxlas är att betrakta som ett eget språk. Härigenom löses begreppet språk upp och fokus riktas mot situationen där språk används och vad som händer där, vad som gör skillnad i varje unik situation. Talet om ett språk och dess skillnader med ett annat språk förlorar sin mening och det finns inget att strida om längre. Först då kan kunskap om språk, i obestämd form plural, utvecklas. Kunskap om språk som praktik, i handling och med blicken riktad mot framtid och konsekvenser. Skälen för detta lyder som följer.

First, it is not certain that the phonology is the same, nor the syntax, nor the semantics. Second, the whole question is whether this supposedly identical language is defined by invariants or, on the contrary, by the line of continuous variation running through it.

Hur förklarar man skillnader och förändringar som alla språk bevisligen består av? Det är frågan. Handlar det om möten mellan olika språk, eller om förändringar inom ett och samma språk? Eller är språk synonymt med förändring? Om det senare är det svar man väljer finns inget att strida om. Väljer man den vägen öppnas möjligheter för utbyte av kunskaper, för samtal om vad språk är. Istället för strider om var gränsen för ett språk går.

Some linguists have suggested that linguistic change occurs less by systemic rupture than by a gradual modification of frequency, by a coexistence and continuity of different usages. Take as an example the statement, "I swear!" It is a different statement depending on whether it is said by a child to his or her father, by a man in love to his loved one, or by a witness before the court.

Räknar man in sammanhanget där språket talas i analysen blir det svårt att hålla fast vid en rak och enkel definition av språket, för det är uppenbart att det inte talas om samma sak i de olika situationerna där identiska ord och meningar uttalas. Sammanhanget är centralt, om det är förståelse för hur ord används som är målet. Och det har försummats av lingvister. Allt med vetenskapens goda minne, för den som hyllar metoden vet att den kräver avgränsningar för att bli hanterbar. Så är striden igång. Var ska gränsen dras? Jag väljer att följa med Deleuze och Guattari, på deras upptäcktsresa istället.

These are like three sequences. (Or Messiaen's four "amen"s stretched over seven sequences.) Once again, there is no reason to say that the variables are merely situational, and that the statement remains constant in principle. Not only are there as many statements as there are effectuations, but all of the statements are present in the effectuation of one among them, so that the line of variation is virtual, in other words, real without being actual, and consequently continuous regardless of the leaps the statement makes.

Det handlar inte om att sätta språket i sitt sammanhang, utan om att se helheter. Föränderliga helheter, eller kanske snarare helheter under kontinuerlig förändring. Ser man så på språk blir förändringen, eller tillblivelsen det primära. Det virtuella som nämns i citatet ovan är viktigt. Det är något som är reellt, utan att vara verkligt, konkret eller möjligt att ta på. Liksom en idé, som är icke-materiell, men ändå reell. Förändring är språkets virtuella sida eller aspekt, och orden är dess konkret reella sida. Tankemodellen känns igen från resonemanget i tidigare poster i serien, om innehåll och uttryck. Förändringens drivkrafter uppstår i dynamiken mellan teritorialisering och deteriotorialisering. I spelet mellan sammanhållning och upplösning.

To place the statement in continuous variation is to send it through all the prosodic, semantic, syntactical, and phonological variables that can affect it in the shortest moment of time (the smallest interval). Build the continuum of "I swear!" with the corresponding transformations.

Det handlar om att språket som rörelse, som icke-linjär kollektiv tillblivelse. Språket förändras tillsammans med dem som använder språk för att kommunicera med varandra. Språkets effekter går också långt utanför den isolerade kommunikationen. Förändringen är en våg som sveper över allt och alla. Ser man så på språk spelat de enskilda orden och dess varianter liten roll. Det viktiga är vad språket gör och vad som görs med språket. Den språkvetenskap som Deleuze och Guattari skissar på är ett slags språket pragmatik.

This is the standpoint of pragmatics, but a pragmatics internal to language, immanent, including variations of linguistic elements of all kinds. For example, Kafka's line of the three proceedings: the father's proceedings in the family; the engagement proceedings at the hotel; and the court proceedings.

Det handlar inte om en pragmatisk syn på språk, utan om ett pragmatiskt språk. Det handlar inte om en ny vetenskaplig praktik, utan om att se på och hantera språket i handling, som handling och förändring. En nomadologisk vetenskap som är i språket, snarare än studerar det utifrån. En vetenskap som förändras tillsammans med det den studeras.

There is a constant tendency to seek a "reduction": everything is explained by the situation of the child in relation to its father, or of the man in relation to castration, or of the citizen in relation to the law. But this is to content oneself with extracting a pseudoconstant of content, which is no better than extracting a pseudoconstant of expression.

Reducering, detta att plocka isär det man vill studera i mindre delar eller problem som löses för sig för att sedan sättas ihop till en helhet. Det är konventionell vetenskap, det är så man lär sig att man ska göra. Fast vi glömmer konsekvent att denna metod bara fungerar om problemet som ska lösas är komplicerat. Att bygga en jumbojet är ett komplicerat problem, eller att bygga ett sjukhus. Världen är full av komplicerade problem, men livet, kultur och språk är inga komplicerade problem, utan KOMPLEXA problem. Det är viktigt att påminna sig om, för komplexa problem kan inte demonteras. Om ett komplext problem ska kunna hitta sin lösning, eller hellre, om det ska kunna upplösas, krävs att arbetet med lösningen utförs med samma nivå av komplexitet. Språk och kultur är emergenta problem, komplexa helheter av ömsesidig tillblivelse. Och nomadologi är en vetenskaplig praktik skapad för att arbeta med den typen av frågor. Det handlar som sagt inte om en ny språkvetenskap, utan om en vetenskap som studerar förändring och som följer med i förändringsprocessen, en vetenskap som förändras tillsammans med det som studeras.

Placing-in-variation allows us to avoid these dangers, because it builds a continuum or medium without beginning or end.

Som människor är vi utkastade i ett slags i-världen-varande, enligt Heidegger. Varje individuellt människoliv är varianter på livet här på jorden. Och språket är en del av samma helhet, samma tillblivelseprocess, samma förändring. Vi har inte bara att göra med utan är samtidigt en del av ett kontunuum av tillblivelse, utan början, utan slut. Utan original och följaktligen utan kopior. En värld av förändring, i förändring.

Continuous variation should not be confused with the continuous or discontinuous character of the variable itself: the order-word, a continuous variation for a discontinuous variable ... A variable can be continuous over a portion of its trajectory, then leap or skip, without that affecting its continuous variation; what this does is impose an absent development as an "alternative continuity" that is virtual yet real.

Överallt, alternativ kontinuitet. Förändring som är virtuell, för att den är en integrerad del av helheten som allt och alla utgör delar av och lever i och med, samtidigt som den är reell i kraft av konsekvenserna den leder till. Realiserad virtualitet. Viruell realitet. Där, mellan dessa poler i kontunuumet, blir människan till, i samma rörelse av förändring som språket. I mellanrummen som gör helheten dymanisk och levande. Där levs livet och förändras allt.