Det är skolans fokus som är problemet

– Jag kan bara säga att hela den här hanteringen är jag väldigt ledsen över. Jag tycker att det är ett misslyckande. Jag tycker inte att det är representativt varken för mig eller för den här skolan, säger Karin Möller-David.

Ertappad med händerna i syltburken. Rektorn för friskolan kan inte annat än erkänna, men ser fallet som ett undantag. Så här ska det inte vara eller se ut. Detta är ett enstaka fall, så här är det inte annars. Detta står vi inte för. Det är inte en representativ bild.

Vd:n för friskolan Profilskolan i Vällingby, Greger von Sievers, går steget längre: i ett samtal med reportern, som utger sig för att vara en arbetssökande lärare, säger han att man kan välja bort barn med diagnosen ADHD och barn han kallar ”gangsters”.

”Vi måste skydda de fina eleverna. Då får man en bra skola”, säger von Sievers till den arbetssökande, och jämför barnen med ett ruttet äpple som förstör hela äppelkorgen och ”en cancersvulst”.

När von Sievers konfronteras av reportern står han mållös, och avgår senare som skolans vd, skriver Aftonbladet.

Rektorn tar sitt ansvar, och avgår. Tar med sig sin människosyn och drar vidare till nya uppdrag. Ett profithungrande näringsliv har alltid plats för en handlingens man, som vågar säga det "alla" känner och tänker. Upprörs. Och inser att jag kanske inte ska se på Uppdrag Granskning ikväll. Läser om programmet i tidningen. Det får vara hur det vill med representativiteten. Bara det faktum att det går att agera och tänka så här i dagens skola säger allt. Och att utbildningsministern rasar gör bara saken värre. För det är så man gör idag, man rasar i medierna.

Utbildningsminister Jan Björklund säger till Uppdrag granskning att han är besviken och upprörd över uppgifterna.

– Det här är inte acceptabelt.

Därmed är saken utagerad för denna gång och allt kan återgå till det normala. Skolorna kan fortsätta använda skolpengen för att betala räntorna på sina lån, tills den ekonomiska situationen är ohållbar och skolan försätts i konkurs. Och ägarna drar vidare till nya uppdrag. Ett profithungrande näringsliv har alltid plats för människor som har de rätta prioriteringarna och som gör vad som krävs för att nå målet: Ökad vinst och avkastning på insatt kapital till ägarna.

Uppdrag granskning lät två fiktiva elever söka plats i sjunde klass på samma friskolor. Med en kontroversiell metod - dold kamera - uppger reporter vara elevernas föräldrar och testar ett 50-tal skolor, skriver Aftonbladet.

Den ena eleven, en flicka med toppbetyg, fick plats eller goda möjligheter till att komma in på skolan i 27 av fallen. Men pojken, en elev med svenskt eller spanskt namn, blir beskedet att kön är för lång eller att han inte passar in i gruppen.

”Jag är jätteledsen att vi inte hört av oss men vi har bedömt att vi inte kan ta emot fler elever i den klassen just nu”, säger Karin Möller-David, rektor på Milstensskolan Pysslingen i Täby, när den fiktive föräldren frågar varför de inte får något besked.

Detta är inte acceptabelt, säger utbildningsministern. Klart det inte är. Ingen tycker det. Det har aldrig någonsin ansetts acceptabelt. På samma sätt som det inte anses acceptabelt att slå elever. Fast ifråga om det agerade man. Det kom en lag som förbjöd aga, först i skolan och i arbetslivet, sedan i hemmet. Vinstdrivande skolor är dock fortfarande tillåtet. Det är bara avarterna som inte accepteras, i alla fall inte när man intervjuas i TV. Grundproblemet finns dock kvar. Strukturen som gör det möjlig kritiseras inte, bara avarterna. Då finns inga incitament att ändra på sakernas tillstånd.

Problemet är att skolans prioriteringsordning ändrats, från kunskap till ekonomi. Förut var uppdraget att använda pengarna så klokt som möjligt, för att skapa så mycket kunskap och lärande som bara gick. Idag anses kunskapsmålen vara målsäkrade, och då ska man spara så mycket pengar som möjligt. Kunskapen anses vara en formalitet. Vetande ses idag som en naturlig följd av att man är i skolan. Det är problemet, inte att det finns idioter som ansvarar för skolan. Eftersom det går att göra och resonera som man gör på skolorna som får besök av Janne Josefsson kommer det alltid att finnas ansvariga som gör och resonerar så. I alla fall så länge som skolan tvingas sätta upp ekonomiska mål. Det är prioriteringsordningen som är problemet i skolan idag.

Barn med adhd blir en kostnad och harmoniska barn från välartade familjer en intäkt. Om ekonomin får råda, vilket den får. Den ordningen står fast. Utbildningsstrukturen är acceptabel enligt utbildningsministern. Fokuset på ekonomi är inte problemet, problemet är att ansvariga ertappas i TV. Problemet, så som det formuleras från ansvarigt håll, är att det blir publicitet kring förhållandena. Alla som är lyckade gynnas dessutom av att det går att tänka och agera så här. Föräldrarna till barnen som kommer från harmoniska och resurstarka hem gynnas av att det är som det är, för de kan välja skola och blir emottagna med öppna armar vart de än söker sig. För de är en resurs.

Tänk om välartade barn, som alla vet inte ställer till besvär eller kräver extra resurser fick en lägre skolpeng? Vad skulle hända då? Är det alldeles otänkbart? Tydligen, för det skulle ju drabba dem som politiken är till för. Dem som har vad som krävs för att lyckas.

Det är inte enskilda rektorer eller lärare som är problemet. Det är systemet. En skola är tvingas ta ekonomiska hänsyn innan de har tid och resurser till kunskap och lärande, det är ingen skola, det är ett företag. Och det är det som är problemet, att dagens utbildningssystem ser alla verksamheter som företag och alla medborgare som entreprenörer.

Vad hände med kunskap, kvalitet och medmänsklighet? Solidaritet? Vad hände med återinvestering av kapital, hållbarhet och ödmjukheten inför en osäker framtid? Vad hände?