Synar ekonomiska samband

Det som händer på den ekonomiska marknaden påverkar oss alla. För det är så det ser ut, det är så samhället fungerar. Alla äger vi tillsammans aktier och sparar i fonder, som äger och handlar med aktier. Sambanden är komplexa, men det finns ingen tvekan om att det som händer på börsen påverkar oss alla, på ett eller annat sätt. Och just i dagarna har det varit turbulent. Läser om det i Patricia Hedelius krönika i SvD. Hon ger perspektiv på det som sker och som riskerar att bara bli en notis i nyhetsbevakningen. Hon ser samband och riktar sin kritiska blick mot konsekvenserna av rådande logik. Vill lyfta det, och tänka med henne om den nya sköna värld vi skapat för oss.

Fler behöver se och reflektera över samband. Fler behöver reflektera över tillvarons komplexitet, för risken är annars att vi alla står där med tappad haka, skuldsatta upp över öronen, lämnade i sticket av dem som hade mer tur än oss eller som förfogade över information som inte nådde oss. För det är så det fungerar. Ekonomin handlar idag inte om inkomster och utgifter, det handlar om förväntningar. Och det måste gå fort. Ju snabbare kast och förändringar, desto bättre. För den som har sina pengar på börsen. För oss alla, för det är där vi har våra pengar. Men det är inte där vi lever våra liv. Vi lever i samhället och den kultur vi skapar för oss. Här och nu, i vardagen. Fast fokus är riktat mot börsen, för det som händer där påverkar oss. Så vad händer då, just nu, på börsen?

Vinstmissar och lönsamhetsproblem fick marknaden att dra öronen åt sig efter industrijättarnas rapporter. Varken lastbilar eller kylskåp har gått att kränga i önskad utsträckning. Nu ska kostnader sparas och anställda måste gå.

Idag bygger man inte lastbilar eller kylskåp för att göra livet bättre för människorna, man kränger produkter för att öka omsättningen och dra in vinst till ägarna. Och ägarna bryr sig föga vad man producerar, på börsen är det pengarna som räknas, inte vad pengarna gör eller vad som genererar vinsten. Börsen är cynisk på det sättet, men det är som det ska, det kan inte börsen beskyllas för. Viktigt att inte glömma det. Det är inte börsen det är fel på, det är hur vi använder och förhåller oss till den som är problemet. Framförallt är det vårt ensidiga fokus på den änden av det ekonomiska systemet som är ett allvarligt problem. För det är vi som ger företagsledarna mandat att spara och avskeda. Det är vi som utsätter oss själva för avskedanden och vi som pressar oss själva till det yttersta. Varför, måste vi fråga oss! Vi har ett ansvar för det som händer, både på börsen och i samhället. Ansvaret är vårt, ingen annans.

Sammantaget blev det tredje kvartalet en dundermiss från Volvo och Electrolux. Att bomma vinstprognoser med runt 15 procent är inget som görs utan bestraffning. Efter rapporterna gör Volvo och Electrolux också en riktig djupdykning på börsen.

Det är vi som straffar bolagen, vi som tvingar cheferna till åtgärder. Det är vi som premierar företagsledare som ser mer till börskursen och vinsten än till företaget och dess anställda. Det är vi som tvingar fram det kortsiktiga tänkandet som gör att företagen OMGÅENDE måste ta till åtgärder och det är vi som girigt suger i oss av den nektar som stora vinster ger. Ansvaret är vårt, ingen annans. Det är vi som ger företagen mandat att behandla oss som boskap, som livegna utan något värde. Det är vi som avskedar varandra. Med ena handen tar vi och den andra snärtar vi till med stållinjalen. Allt och alla hänger ihop. Hur mycket vi än vill att ansvaret ska vara någon annans, så är det vårt och ingen annans.

Men lägre pris på aktierna kommer att få börshajarna att snabbt vända tillbaka. Räkna med att aktieanalytikernas köprekommendationer lär vara på gång ut. Det kan tyckas opassande att aktiemarknaden applåderar massuppsägningar med glada tillrop att göra aktiefynd. Men marknaden lever inte i nuet utan räknar redan på vad kostnadsnedskärningarna ger på flera års sikt. Omställningen som påbörjas nu ska bädda för fortsatt starka och lönsamma bolag.

Omställning är marknadens cyniska ord för avskedanden. Ingen ska vara trygg, det är ekonomins mantra och lönsamhetens lag. Bara den som pressar sig till det yttersta får vara kvar. Bara den som verkligen visar sig hängiven. Alla andra försvinner i det eviga gasandet och bromsandet. Företag är som gigantiska lungor, som under en tid drar in andan och som sedan andas ut. Och när det andras ut gäller det att vara på tårna, för då riskerar alla som inte visat solidaritet med företaget eller som inte skött sig att anses överflödig. Då får förlorarna lämna arenan, till ljudet av applåder från marknaden. Men marknaden är vi. Det är oss själva vi överger. Massuppsägningarna ser ut som en vinst, men alla drabbas. För osäkerheten tar fram det sämsta hos oss, och osäkerheten vänder oss mot varandra. Samhället rivs isär inifrån, av oss själva. För vad då? För att räntan på insatt kapital ska vara så hög som möjligt? Faktum är dock att de flesta är förlorare, även på börsen. För det är bara de som har tur som säljer när det är dyrt och köper när det är billigt. Och tur är ovanligt.

Det tredje kvartalet 2013 och vinstmissarna kommer snabbt att glömmas. Problemen kommer att beskrivas som övergående i aktieanalyserna. Volvo väntas lyfta med lägre kostnader och en ökad efterfrågan 2015. För Electrolux kan lyftet komma snabbare redan inom ett år.

Om det vore så att företagen anställde lika snabbt som man gör sig av med personal hade vi kanske inga problem. Men eftersom ägarna tar hand om vinsten under de goda tiderna finns inget sparat kapital att bygga på när det vänder och det blir svårt att anställa. Dessutom tvingar kravet på lönsamhet fram effektiviseringar som gör att behovet av personal minskar stadigt. Vi håller på att kapa av oss den ena handen, med hjälp av den andra. Håller vi månne på att utveckla en svårartad schizofreni? Alla drabbas av att allt fler ser och förstår sambanden som samhället hålls ihop av, eller snarare som sliter sönder samhället inifrån. Det är vi som ansvarar för helheten. Det är vi som utsätter oss själva för lidande, för att vi tror att vi har vad som krävs och för att ingen ser sig som en förlorare. Jag kommer inte att drabbas. Jag har en ekonomisk strategi. Fast om alla tänker så, om alla tror att de klarar sig, då blir det uppenbart att något är väldigt fel i samhället idag. Och det påverkar alla, utan undantag. Fattig som rik.

Lastvagnar och kylskåp kan tyckas svårt att dra över en kam, men det finns större likheter än just produkterna. När det gäller både Electrolux och Volvo så har de båda gemensamt att de är mycket konjunkturkänsliga. Den som nu satsar pengar på att köpa in sig i lastvagnar eller kylskåp satsar även på att den ekonomiska tillväxten är på väg att bli bättre.

Klart att denna typ av företag är konjunkturkänsliga. De kräver ju mycket anställda, massor av teknik och dyra råvaror. Dessutom måste de ständigt ligga i framkant vad gäller utveckling, för konkurrensen om kunderna kräver det. Och när det går bra kräver ägarna avkastning, likt gökungar öppnar de munnarna och gapar och skriker. Sedan när de fått vad de vill ha så drar de vidare till nya företag, nya vinster. Och i detta spel är bankerna vinnare för de tjänar pengar i alla lägen. De har nästan ingen personal, och de handlar med ettor och nollor över nätet. Och de tar betalt för allt de gör, för att de kan. För att de har monopol. För att marknaden är så pass otålig att den inte anser sig hinna vänta på att människor ska hinna tjäna in pengar för konsumtion utan lånar för att köpa istället. Klart bankerna är vinnare, allt annat vore en skandal av gigantiska mått!

Att det är tillåtet att jämföra verkstadsbolag med banker, att det går att likställa dem och att man bara bryr sig om balansräkningen och vinsten på förtegen, är ett av vår samtids mest olyckliga och farliga problem. För det tvingar oss alla köpa en logik som gör oss alla till förlorare.

När denna utveckling dessutom tar sin i landets Universitet och Högskolor som idag ska konkurrera med varandra och slåss om studenterna och forskningsmedlen, istället för att samverka för att ge samhället kunskaper som samhället behöver, då har skiten träffat fläkten, som man säger i USA. Då är vi med hög hastighet på väg mot stupet. Än är det kanske inte försent att göra något. Än finns det kanske hopp. Kanske, men det gör i alla fall inte mig mer trygg.