Niels Bohr, vilken hjälte!

Kunskap och insikter finns inte där man tror att det ska finnas. Det krävs inga ingående studier för att komma fram till den slutsatsen. Och den vetenskapsman som kanske bäst illustrerar detta är den danske Nobelpristagaren Niels Bohr som funnits i min närhet ganska länge nu, men som jag först igår insåg betydelsen av. Inte så att jag fick det förklarat för mig, eller att med hjälp av en utläggning fick kunskap och insikt. Min förståelse kom till mig via en kommentar här på bloggen. En kommentar som rymmer ett helt universitet. En kommentar som satte igång en tankekedja, en process som ledde till fördjupad kunskap. En flyktlinje, i ordets bästa betydelse. Ann-Helene skriver.

En liten anteckning, angående dunkelhet: Niels Bohrs atommodell firar 100 år nu, så det har föranlett firande. Jag såg ett inslag på TV, där en släkting till Niels Bohr berättade en av dennes favoritanekdoter om forskning. Den handlade om en man, som hade mist sak i ett rum som lystes upp av en liten lampa, i övrigt var rummet mörkt. Mannen letade bara där det var ljust och kunde inte hitta något. Så menade Bohr att det ibland går till - men att man måste börja leta också där det är mörkt om man vill komma någon vart! Där kan man ju tänka på "det rörliga sökarljuset", som vi ibland talar om, som ett kulturanalytiskt verktyg. Mannen skulle ha haft en ficklampa!

På dessa rader finns otroligt mycket kunskap och insikt samlat. Tänkte försöka visa det, genom att tänka högt om och med Niels Bohr som jag först stiftade bekantskap med när jag läste vetenskapsteori på 1990-talet. En bekantskap som fördjupades när jag läste Karen Barads bok, Meeting the Universe Halfway. Hon är en tänkare som verkligen inte letar efter kunskapen i ljuset under lampan, utan där hon med stöd i den kunskap hon har anser att den borde finnas. Hon tänker förbi alla kulturella begränsningar och lyssnar mer på vad som sägs än vem som talar. Liksom Niels Bohr. Det är så sant: Vill man komma någon vart i sitt sökande kan och får man inte leta där det går, utan där kunskapen verkligen finns. (Här kan jag inte låta bli att länka till dagens Brännpunkt, där företrädare för Lunds Universitet skriver om riskerna med att privatisera Sveriges högre utbildning och forskning. Det ser jag som ett exempel på sökande efter svar där det går, i marknadskrafterna. Inte där de finns).

Niels Bohr var det. När jag letar på nätet inser jag vad som döljs bakom kvantmekanikens dimridåer. Det är så lätt att skapa genier, att fascineras av kunskaper man inte förstår. Det är olyckligt, speciellt i fallet Niels Bohr som har så oerhört mycket att säga oss om kunskap och lärande. Hittar en sida med citat från Bohr som kan sägas ersätta alla läroböcker om vetenskaplig metod. Vishet i kondenserad form, kunskap i ordets bästa bemärkelse. Lyssna bara till detta.

Every great and deep difficulty bears in itself its own solution. It forces us to change our thinking in order to find it.

Mer av samma löser inga problem, lika lite som privatisering och ekonomisering av forskning och utbildning. Kunskap handlar om det vi inte vet, om framtiden som till sin karaktär är öppen. Om insikten att detta, att osäkerhet inte är ett problem, det är början på något som kanske kan bli. Bohr igen.

How wonderful that we have met with a paradox. Now we have some hope of making progress.

Kunskap kan och får av detta skäl inte stängas in och privatiseras. Det är diktatorers metoder, strävan att äga kunskap. Kunskap ska användas. Först då får den värde. Den ska spridas, så fler kan använda den. Läs, tänk efter. Lär av Niels Bohr.

The best weapon of a dictatorship is secrecy, but the best weapon of a democracy should be the weapon of openness.

Citaten bär inte på någon information. Citaten pekar istället ut en riktning för vårt sökande, som i kommentaren som fick mig att skriva denna bloggpost. Niels Bohr förstod något centrals som idag håller på att glömmas bort, att kunskap handlar om sökande och frågande, inte om svar. Och här ser jag med inspiration från Ann-Helen öppningar till samverkan. Jag förstår nu att det inte är en slump att Karen Barad väljer att samtala med Bohr, för han var öppen för det. Samtal över gränser. Finner en artikel från Forskning & Framsteg som visar på det, kraften i samtalet. Artikeln handlar om genier och utgångspunkten är ett samtal mellan några framstående forskare.

Hittar en annan artikel, (stort tack till Nicklas Jarnesjö) som nästan låter för bra för att vara sann. Men det vackra i det är att det spelar ingen roll om anekdoten om Niels Bohr är sann eller inte, för den säger något oerhört klokt om kunskap, om universitetsvärlden och om vilka egenskaper som verkligen krävs för att uppnå det Jan Björklund vill med skolan, den högre utbildningen och forskningen. Det går inte att tvinga eller måttbeställa kunskap. Tänker man så letar man i lampans sken, för att man inte orkar annat. Eller för att man inte förstår hur meningslöst det är. Lika illa vilket som. Läs, lär.

Följande handlar om en fråga på en fysiktentamen på Köpenhamns Universitet:

”Beskriv hur man kan bestämma en skyskrapas höjd med hjälp av en barometer”.

En student svarade: ”Man binder ett långt snöre om barometern och sänker den sedan från skyskrapans tak ner till marken. Snörets längd plus barometerns
längd kommer att överensstämma med höjden på byggnaden.”

Detta högst originella svar retade examinatorn till den grad att han kuggade studenten som överklagade eftersom hans svar obestridligen var rätt och universitetet tillsatte en opartisk skiljedomare. Skiljedomaren medgav att svaret visserligen var korrekt men inte visade att studenten hade några märkbara kunskaper i fysik. För att lösa problemet bestämdes det att man skulle kalla in studenten och ge honom sex minuter under vilka han skulle åstadkomma ett muntligt svar, för att visa att han i alla fall besatt ett minimum av kunskap om fysikens grundprinciper.

I fem minuter satt studenten tyst och tänkte intensivt. Skiljedomaren uppmärksammade honom på att tiden höll på att gå ut, varpå studenten sade att han hade flera ytterst relevanta svar men inte kunde bestämma sig för vilket han
skulle använda.

När han uppmanades att skynda på svarade studenten som följer:

”Först och främst skulle man kunna ta med sig barometern upp på skyskrapans tak, släppa den över kanten och mäta den tid det tar för
den att nå marken. Höjden på byggnaden kan då beräknas. Men det är otur för barometern.”

”Eller om solen skiner kan man mäta barometerns längd, sätta den i marken och mäta längden på dess skugga. Sedan mäter man längden på
skyskrapans skugga och efter det är det enkelt att genom proportionell aritmetik räkna ut skyskrapans höjd.”

”Men om man vill gå helt vetenskapligt tillväga kan man binda ett kort snöre vid barometern och svänga den som en pendel, först i markhöjd och sedan på skyskrapans tak. Höjden räknas ut genom skillnaden i gravitationskraft.”

”Eller om skyskrapan har en brandstege på utsidan så skulle det vara lättare att gå uppför den och mäta höjden på skyskrapan i barometerlängder som man adderar ihop.”

”Om man vill vara tråkig och konventionell kan man såklart använda barometern för att mäta lufttrycket på skyskrapans tak och på marken och omvandla skillnaden i millibar till centimeter för att få fram byggnadens höjd.”

”Men eftersom vi alltid uppmanas att ha ett öppet sinne och använda vetenskapliga metoder, så borde det tveklöst bästa sättet vara
att knacka på fastighetsskötarens dörr och säga ´Om du vill ha en ny och fin barometer så får du denna av mig om du säger hur hög skyskrapan är´.”

Studenten var Niels Bohr, den ende dansk som vunnit Nobelpriset i fysik.

Det som sägs här borde ingå som obligatorisk läsning på alla skolor. Det är en myt, en saga, men som alla sagor och myter rymmer den vishet. Det som visas prov på här är inget man kan lära ut, man kan bara låta sig inspireras och sedan försöka. Och försöka, försöka och försöka igen. Det finns inga garantier för att man lyckas, men för varje försök lär man sig lite mer. Bara så kan man finna ny kunskap. Bara genom att sluta se på misslyckanden som något negativt. Bara genom att upphöra med att se avvikelser från planen som ett problem. Kunskap finns inte där vi tror den ska finnas, den finns där den finns och vi måste lära oss hur man söker efter den. Det är skolans och den högre utbildningens mål, att lära ut metoder.

Finns mycket mer att säga, men jag överväldigas. Vet inte vad jag ska välja. Så jag länkar till en liten, vacker film på YouTube istället. Och äter frukost. Tar en promenad i solen. Njuter av livet och hoppas. Litar på att vetandet kommer till mig om jag inte anstränger mig så mycket. Tar till mig kunskapen och insikterna som Niels Bohr ger mig, om kunskap och insikter.

.Everygreat and deep difficulty bears in itself its own solution. It forces us to change our thinking in order to find it.
Read more at http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/n/nielsbohr390862.html#CGMWxzGbhFEmpvB8.99