Vi får vad vi betalar för; överallt, alltid!

Om ett företag hävdar att man garanterar att varan håller hög kvalitet, vad står det för? Ingenting, visar det sig. Findus må kräla i stoffet just nu, men man är naturligtvis inte ensamma. Naturligtvis inte. I en värld där form och yta är viktigare än innehållet, alla typer av klyftor betraktas som resurser, och där avkastningen till aktieägarna är överordnad allt annat, där varken kan eller får kunderna eller samhället förvånas. Garantier som inte backas upp med bevis och transparens är värdelösa.

Man brukar säga att man får vad man betalar för, men i fallet med Findus och hästköttsskandalen får man inte ens det. Oxkött är de flesta beredda att betala mer för, än hästkött, alltså har Findus, genom att bygga upp ett underleverantörssystem och en företagsstruktur, som är icke-transparent, otillbörligt tjänat pengar på kundernas (producerade) okunskap. Lita på oss säger man med garantierna på förpackningar och hemsidor.

Är inte upprörd. Orkar inte bli det längre. För jag är inte det minsta förvånad. För när form, yta, förväntningar och intentioner är viktigare än innehåll, kvalitet och konsekvenser, och där transparens inte efterfrågas, där blir det så här. Alla, utan undantag, tvingas in på den vägen. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Aktieägarna kan inte få höjd ersättning, samtidigt som vinstens ökningstakt ska öka, och chefernas bonusar ska höjas, priserna sänkas. Någonstans måste pengarna som ska infria kraven komma. Sänkta löner till de anställda är ett sätt, outsorcing ett annat. Det går att genomföra utan att hindra allt för mycket insyn. Men sedan, när dessa möjligheter utnyttjats till bristningsgränsen. Vad gör man då? Vad finns kvar att göra? Täpper man till insynen, anställer en informationschef och bygger en komplex struktur av underleverantörer och holdingbolag och så vidare, då finns det lite kapacitet kvar att utnyttja. Och då ligger vägen också vidöppen för att köpa en billigare vara, och sälja den som en dyrare.

Det största problemet idag, inom alla områden, är bristen på transparens.Och bristen på transparens är en naturlig följd av samhällets uppdelande i kategorier, och andra mindre enheter. Vi måste se till helheter, kan och får inte se komplexitet som ett problem som måste undanröjas. För det leder paradoxalt nog till ökad komplexitet, vilket hästköttsskandalen är ett exempel på. Jag har som sagt svårt att bli upprörd av just hästköttet, och är benägen att hålla med Mats-Eric Nilsson om att vi borde äta mer hästkött. Hästar som slaktas bränns idag, vilket dels är ett hänsynslöst resursslöseri, dels öppnar upp för den typen av handel som Findus och andra företag dopar sina balansräkningar med. Om hästkött såldes i eget namn skulle transparensen öka, men kanske vi inte vill veta allt. Vi vill kanske lita på garantierna, och samtidigt handla billigt, utan att behöva göra avkall på den höga ersättning på aktiekapitalet som vi vant oss vid? Men då får vi å andra sidan acceptera följderna. Vill eller orkar vi inte kräva transparens, då kan vi inte bli upprörda.

Läser om färdigmatsfabriker i Östeuropa, och försöker få ihop den bilden med den bild Findus vill förmedla. Bilderna skevar betänkligt, och det är en konsekvens av (från företagens sida) ovälkommen transparens. Kanske vi inte vill veta, men om vi verkligen vill förbehålla oss rätten att bli upprörda så måste vi tvinga oss att veta. Det går inte att äta kakan, och samtidigt ha den kvar. Hur mycken man än önskar sig det så går det inte. 9000 hästar är spårlöst försvunna, från statistiken, läser jag.

Ett samverkansprojekt mellan hästnäringen, LRF och flera myndigheter har kartlagt hästlivet. Resultaten visar på ett mycket stort glapp mellan känd slakt och det antal hästar som man kan beräkna dör varje år. Det finns cirka 360 000 hästar i Sverige och de lever i genomsnitt i 15 år.

Enligt Karolina Thorell vid Hästnäringens nationella stiftelse, HNS, bör därför mellan 18 000 och 23 000 hästar dö varje år. 

– Men vi kan bara hitta 14 000 i statistiken och då har vi vänt påvarje sten. Det är ett glapp på mellan 4000 och 9000 hästar varje år, säger Karolina Thorell.

Här finns svaret på vad som gör det möjligt att hålla vinster, utdelningar och chefslöner uppe, samtidigt som priserna sänks. Vi får vad vi betalar för, brukade man säga, men i den nya sköna värd vi bygger får vi inte ens det längre. Och så är vi uppröra över att vi tvingas äta hästkött. Tänk ett varv till! Findus och alla andra företag som värnar sina hemligheter, och bankerna som bygger luftslott på lösan sand genom att skapa ogenomträngliga affärsmodeller och produkter som ingen kan förklara, är tacksamma för denna skandal. För den tar fokus från det verkliga problemet. Bristen på transparens, och oviljan att kontrollera en bra affär.

Samhällets avsaknad av och nedmonteringen utbildningar på högskolan där man värnar kritiskt tänkande och analytisk förmåga, det är ett annat uttryck för samma trend i samhället. Vi förfasar oss över sjunkande siffror i statistiken där olika länder jämförs med varandra, men vi gör inget åt grundproblemet. Lusten att lära dödas effektivt genom att betyg och andra uttryck för form som går före innehåll accentueras. Fokus förflyttas konsekvent från det som är viktigt, det vill säga innehållet och kvaliteten, till sken och strukturer. Det viktiga är att det ser och låter bra, inte att det är bra.

Det finns tecken detta över precis hela linjen. Fakta finns mitt framför ögonen på oss. Spårvagnarna i Göteborg kan tjäna som exempel. År efter år rullar de, mil efter mil, de gamla vagnarna, från 50- och 60-talen. Vagnarna som byggdes för bara några år sedan är av så pass undermålig kvalitet att de rostar söner och måste tas ur bruk. Det är inte en skandal, det är en konsekvens av logiken som råder i samhället. En närmast övertydlig illustration av människan önskan att äta kakan och samtidigt ha den kvar. Kollektiv självförnekelse, är ett annat ord för samma sak.

Förklara för mig igen, ansvariga för landets högre utbildning, varför det är vettigt att nedmontera humaniora? Förklara för mig vad samhällsvinsten är, och hur det främjar mångfald, integration och hållbarhet? Förklara för mig hur det är möjligt att sänka skatter och andra avgifter, och samtidigt öka värdet och servicegraden? Visa mig svart på vitt att skandalen med hästkött är en isolerad händelse, att Findus är ett rutten äpple i en annars frisk och hälsosam fruktkorg.

Jag är idel öra, och har analytisk kompetens!