Dagens Nietzsche, om vetenskapens förnekelse av livet som det levs

Kunskap om livet, så som det levs, i hela sin komplexa vidd. Det är vad jag som kulturvetare söker. Mitt arbete går ut på att undersöka livet, människans kollektivt, levda liv. Det är ett spännande arbete. Det är det bästa arbete jag kan tänka mig, och det är en ynnest att få ägna sin yrkesvardag åt det uppdraget. Kunskap om kultur behövs i samhället. Utan kunskap om kultur blir det svårt att bedriva politik som rör människors vardag, svårt att bygga ett hållbart samhälle, svårt att hushålla med samhällets samlade resurser (såväl ekonomiska som intellektuella) och ta hand om miljön. Kultur är konsekvensen av människornas levda liv, utfallet av mänsklighetens samlade tankar och handlingar. Kunskap om detta studieobjekt är väsensskilt från studiet av kvarkar eller djurens beteende, för människan har vilja (eller gör i alla fall val) och intellektuell förmåga. Det gör kulturvetenskapen speciell, och viktig. 

Tyvärr uppskattas inte alltid kunskapen som studierna av kultur resulterar i. Kulturvetaren tvingas ofta utstå spott och spe, anklagas inte sällan för att vara flummig, ovetenskaplig eller fara med osanning. Det ligger så att säga i sakens natur, och det är egentligen inte konstigt. Jag menar, reaktionerna kommer ju djupt inifrån kulturvetarens studieobjekt.

Synen på kunskap, sanning och vetenskap har uppstått i och präglas av, kulturen. Och den som presenterar rön som går på tvärs mot allmänna uppfattningar, hen får vara beredd på att stöta på motstånd, kan aldrig räkna med att mötas med entusiasm. Otacksamt, kan tyckas. Lika fullt är det oundvikligt. Det är inte kul, och ibland är det lätt att misströsta. När för övrigt kloka och välmeriterade forskare och medmänniskor avfärdar kunskapen man presenterar, kliver på en och plockar hem poänger från allmänheten genom att tala om en i förklenande ordalag. När resultatet av ens forskning förlöjligas. Då är det lätt att bli uppgiven. Men det är en känsla som går över. Jag är inte i den akademiska världen för att bli klappad på axeln, är inte maktlysten och vill inte bli indragen i intriger och mobbing. Jag finns och verkar i akademin för att det är den plats i samhället där det går att ägna sig på heltid åt kunskapssökande. Akademin är lika mycket som alla andra sammanhang där människor finns och verkar, präglad av kultur, på gott och ont.

Visst gör det ont ibland, att bli bemött med skepsis och ifrågasättande av dem man arbetar för och avlönas av. Folket, som lever i kulturen och som borde vara intresserade av att få kunskap om den och förståelse för det sammanhang man finns och verkar i, är inte alltid glada att få höra sanningen. Det är som det är, bara att acceptera. Livsavgörande insikter är inte alltid behagliga. Och det är lättare att klaga på budbäraren, speciellt som det finns andra att lyssna till som säger det man vill höra, än att faktiskt ta in den kunskap som ligger framför ögonen på en, om man bara lärt sig se den. Att växa som människa gör ont, och studier av kultur handla om det, om att arbeta med förståelse för levt liv i sin fulla komplexitet, vilket innebär ökad förståelse för vardagen och allt som hör till den i form av maktordningar och motstånd mot vissa typer av kunskaper och insikter. Att forska om kultur handlar om att klä av människor in på bara livet, och alla tycker inte om vad de ser. Har inga problem att förstå den typen av reaktioner. Det är ju det jag studerar, människors levda liv, kultur. Och den är komplex och inte sällan paradoxal.

Kulturvetaren blir på detta sätt ofta ensam, för hen finner dessutom föga stöd från forskarkollegor i andra ämnen och discipliner, som konkurrerar om högst begränsade forskningsmedel. Kunskapssökande är inte alltid en ädel jakt på sanning, det är lika ofta ett smutsigt spel där man inte drar sig för att sticka kniven i sin nästa. Av förklarliga skäl. Utrymmet och resurserna är begränsade, och ingen är som sagt mer än människa. Frågan vi, som samhälle, eller som mänsklighet, måste ställa oss, är: Vad vill vi ha eller höra? Det som är sant och riktigt, eller det som passar med våra förutfattade meningar och det vi önskar vore sant? Är det kunskap som faktiskt fungerar, eller kunskap som bekräftar det vi redan visste som ger oss de bästa förutsättningarna för att bygga ett hållbart samhälle där så många som möjligt kan trivas och få utlopp för sin fulla potential? Det är samvetsfrågor, men avgörande frågor, för vi kommer att som kollektiv få leva med konsekvenserna av svaren vi väljer. Det finns ingen väg ut ur kulturen, ingen undkommer den. Kulturen är alla vi tillsammans.

Med detta sagt har dagens citat från Nietzsche introducerats. För han visste redan för över ett hundra år sedan det jag kan bekräfta genom egna studier och finner stöd för i andra forskares arbeten. Nietzsches filosofi handlar om att förstå människans levda liv, och han finner svaret hos människan själv. Titeln på boken säger allt; Mänskligt alltförmänskligt. Människans levda liv följer sina egna kulturella lagar. Kultur kan inte reduceras till biologi, eller fysik. Hur mycket man än vill och önskar att det vore så, och det är lätt att förstå den typen av önsklingar, för det skulle innebära att ansvaret förlades någon anna stans än hos oss själva som kollektiv. Mänskligt alltförmänskligt, det är vad kulturen är. Och först när vi accepterat det kan arbetet med att bygga ett hållbart samhälle påbörjas. Först i och med ett kollektivt accepterande av kulturens roll i våra liv kan vi hoppas på att nå en fördjupad förståelse för vad det innebär att leva som människa, med allt vad det innebär.

Nietzsche hade kunskap om, och förstod kulturens logik. Han var inte rädd för att presentera sina vetenskapliga rön, även om de var/är obehagliga och ofta går på tvärs mot det sunda förnuftet, liksom all viktig kunskap gör från tid till annan. Kunskap följer sin egen logik, och den bryr sig föga om människans tankar. Riktig kunskap vill säga, till skillnad från önsketänkanden och eftergifter för maktens behov av legitimitet för beslut som redan tagits. Nitezsche klär av oss, och vi ställs inför ett val. Tycker vi om vad vi ser, eller känner vi förakt? Ska vi acceptera kunskapen, eller ska vi förakta den? Valet är vårt, och vi får leva med konsekvenserna. Läs, och reflektera över följande ord.

Det ologiska nödvändigt. - Till de saker som kan bringa en tänkare till förtvivlan hör insikten att det ologiska är nödvändigt för människan och att det därur uppstår mycket gott. Det är så djupt rotat i våra lidelser, i språket, konsten, religionen och över huvud allt som ger livet värde, att det inte går att rycka upp det utan att obotligt skada dessa sköna ting. Det är bara alltför naiva människor som kan tro att människans natur kan bli rent logisk; men om det funnes närmelser till detta mål, vad allt skulle då inte oundvikligt gå förlorat under vägen! Även den förnuftigaste människa återfår från tid till annan ett behov av natur, det vill säga av sin ologiska grundhållning till allt.

Att vara människa är inte enkelt, men det blir inte lättare av att man förnekar livets inneboende lagar, eller bortser från kulturens komplexitet och paradoxala natur. Kultur är aldrig logiskt, för det skulle innebära att den vore statisk. Liv kräver dynamik och förutsätter förändring, icke-linjär förändring. Därför finns det ett djupt känt och inneboende behov av en ologisk grundhållning till allt. Språket, konsten och kulturen är det som ger livet mening. Att förneka detta vore att förneka livet. Hur paradoxalt det än låter finns ingen annan väg an att acceptera sakernas tillstånd och livet och världens inneboende natur. Det ologiska kan inte med den bästa viljan i världen förnekas. Livets logik är helt enkelt ologisk.

Detta inser man om man studerar kultur, och om man tar resultatet av det vetenskapliga arbetet på allvar. Det är inte enkelt att förstå, men det är nödvändigt att försöka. För ett samhälle som utgår från mänskliga önskningar, och som accepterar dessa som vetenskapliga sanningar, det är ett samhälle som lämnar fältet fritt för makt.

Kultur är inget, allra minst något logiskt. Kultur blir till och skapas i handling. Kultur är konsekvenserna av människans levda liv. Den är inte alltid vacker, men den kan bli vackrare om vi tillsammans försöker förstå hur den fungerar. Att vara motsägelsefull, det är att vara människa!