Kulturens roll, och kulturvetarens (brist på) inflytande

Kultur är ett ord som alla känner. Ordet väcker tankar och associationer, emotioner. Alla är lika nära kulturen som alla andra. Kulturen är alla vi, tillsammans. Alla har en uppfattning om kultur, och vet en hel del om den. Alla är med och påverkar kulturen. Att forska om kultur är med andra ord ett hopplöst svårt och ibland otacksamt uppdrag, för det finns så många där ute som anser sig veta och som har synpunkter på det forskaren säger. Dessutom är kulturen nyckfull, och förändras i en rasande fart. Kulturen är gäckande, och så fort man tror sig förstå ändras allt och man får börja om. Att forska om kultur, brukar jag säga, är som att bygga sandslott i strandlinjen. Resultatet är aldrig varaktigt, och därför blir kompetensen att bygga viktigare än det som byggs. Kulturvetarens värde handlar alltså mer om analytisk kompetens, än om evidens.

Kulturvetaren lever och verkar mitt i det hen studerar, och studieobjektet hänger över axeln på forskaren och läser, kommenterar och reser invändningar mot det som skrivs. Kulturvetaren är alltså oundvikligen med och skapar sitt studieobjekt, under vägs. Detta gör att vetenskapen om kultur skiljer sig från andra vetenskapliga traditioner. Fast detta är alla inte överens om. Att det skulle finnas någon signifikant skillnad rörande metod och mellan olika vetenskaper, det håller alla inte med om, av olika skäl. Ett viktigt skäl till att man inte riktigt är överens är den makt och det inflytande som vetenskapen åtnjuter i samhället. Genom att hävda att kulturvetenskap är som vilken vetenskap som helt, kanske man kan plocka några poäng och man slipper bli särbehandlad. Men å andra sidan kommer man att bli betraktad på andra sätt än om man öppet diskuterar skillnaden. Jag tror på den senare vägen, för den gör det möjligt att diskutera kulturvetenskapens särart, och ämnets problem och förtjänster.

Fler behöver förstå vad kultur är, och hur vetenskapen om kultur ser ut och fungerar. Fler behöver förstå bättre vad kunskapen och kompetenserna som kulturvetarna förfogar över kan användas till. Samhället och medborgarna kanske inte efterfrågar kunskaperna, eller oss kulturvetare, men både vi och kunskaperna behövs, idag mer än någonsin. För allt som rör människors vardag har på ett eller annat sätt med kultur att göra, och kunskaper om kultur blir därför användbara inom snart sagt alla områden. Kulturvetenskap ersätter, lika lite som någon annan vetenskaplig disciplin, andra vetenskaper. Kulturvetenskap är ett komplement, vilket också övriga vetenskaper är. Alla vetenskaper är del av samma akademiska familj, och styrkan i samhället kommer från intensiteten i medborgarnas intresse för varandra, för helheten och graden av integration. Enade står man stark, söndrade faller och förlorar alla. Läser om Italien i tidningen, om det stundande valet där. Föräras.

Valfläsket har gett resultat. Även om undersökningar visar att de flesta italienare inte litar ett dugg på vad politiker lovar, har Berlusconis parti Frihetens folk knappat in på huvudmotståndaren Pier Luigi Bersanis vänsterallians. Skrämselhicka var nog bara förnamnet för Bersanis rådgivare när de sista opinionsmätningarna inför valet kom förra helgen. Tillsammans med vapenbröderna i nationalistiska Lega Nord låg Berlusconi bara några procentenheter bakom Bersani, medan premiärminister Mario Monti gjorde upp om tredjeplatsen med missnöjespartiet Movimento 5 Stelle.

Politik kan uppfattas som formellt, stelt och tråkigt, men det är bara för att politiker har utvecklat sådana kulturella preferenser, genom att umgås på det sättet. Politik blir aldrig mer formell och trygg än politikerna och allmänheten gör den. Inget är evigt, och detta har Berlusconi förstått. Han äger medierna, och han ger folket vad folket vill ha, inte vad de behöver. Och som det verkar ger han dem sådant som Italien inte mäktar med. Det är en aspekt av kultur, som förhoppningsvis visar på allvaret, och hur viktigt det är med breda och djupa kunskaper om kultur, hos majoriteten av befolkningen, i alla länder. Kulturvetenskap är inget man kan vifta bort som flum eller pynt, som kuriosa eller lyx. Kulturvetenskap är på allvar.

Samtidigt handlar kultur om det lilla, det obetydliga och det som försvinner mitt framför ögonen på oss, utan att vi lägger märke till det. Kultur är som sagt allt, och därför också inget, kan man få för sig. Men det är just det som är poängen, att kultur finns överallt. Kultur handlar om det som håller människor och samhällen samman. Kulturvetenskap är vetenskapen om sammanhållande, skulle man kunna säga. Och det som är litet och uppfattas som obetydligt kan mycket väl bära på avgörande kunskaper, och på förändringskraft. Genom att studera det också, genom att inte på förhand bestämma vad som är viktigt bygger kulturvetenskapen upp kompetenser som kan användas för att förstå hur man kan arbeta med förändring. Det är kunskap som behövs om man vill bygga ett annat samhälle och en annan politik än den Berlusconi står för, eller den SD för här hemma.

Om något till synes litet och obetydligt läser jag i ett mycket fint reportage i dagens tidning. Det handlar om telefonkiosken, och där blir det uppenbart hur snabbt samhället kan förändras när människors preferenser förändras, och hur snabbt man glömmer. Tiden innan mobiltelefonen är inte så väldans avlägsen, i tid räknat. Men hur många kan dra sig till minnes hur det var att leva utan mobilen?

Det är lätt att gå förbi dem, inte se dem, få för sig att de inte längre existerar. Eftersom de står där så tysta och väntar på att bli tagna i anspråk, som om de tjurigt vårdar drömmen om att ännu ett tag få vara med och till nytta.

Inte behöver det vara Stålmannen som ska komma rusande i behov av omklädningsrum. Det räcker med någon som vill säga ett par ord, för mynt eller kontokort kan kvitta.

Det handlar om telefonkiosker, de som hade sin storhetstid på 1980-talet när det fanns 44000 spridda över landet. Under åren som följde försvann över 1000 telefonkiosker per år, tjoff så var de borta. Idag finns 1400 kvar, strategiskt placerade där Telia Sonera utgår från att människor har störst ringbehov. Som längs storstädernas affärsstråk, på torg och sjukhus, buss- och tågstationer.

Levandehållande av sådan kunskap är en av kulturvetenskapens uppgifter, och en annan är att bygga upp kompetens att hantera och förstå hur snabbt kultur kan förändras. När den kan förändras och vad som är den utlösande faktorn kan aldrig avgöras på förhand. Kultur kan vara fastare än berget i ena stunden, och flyktigare än gas i nästa. Berlinmuren är ett exempel på detta fenomen, på kulturens kraft och förändringsförmåga. Kunskap om sådana processer, om kulturen i sig, som kraft, är viktiga kunskaper. Kulturvetenskap kommer inte att kunna lösa dollarkrisen, men kulturvetenskapliga kunskaper är oundgängliga i arbetet med att förstå de underliggande krafter som styr utvecklingen. Det är kunskap som kanske inte ser ut som den kunskap man känner igen och som ger Nobelpris, men det är viktig kunskap.

Kunskap om kultur är kunskap om livet, om levt liv. Kunskap om kultur är kunskap om hur man hanterar komplexitet. Kultur kan lika lite som livet, politiken eller människors efterfrågan på tekniska prylar styras. Det enda man kan göra är att följa med i flödet. Detta är insikter som saknas i skolans värld, vilket är djupt olyckligt och mycket allvarligt. För skolan är den plats där nya medborgare fostras in i samhället. Och skolan är som allt annat, kultur. Skolan kan inte styras med vetenskapliga metoder, lika lite som den kan och bör styras av kortsiktigt ekonomiska hänsyn. Och det är förödande att skolan kommit att bli ett politiskt redskap för att nå väljare genom att visa handlingskraft. Om det läser jag ett intressant inlägg, på DN, som just utgår från och visar på komplexiteten i skolan och betyg som instrument för värdering av kunskaper.

Inget mänskligt signalsystem är bra i sig – allt beror på sammanhanget och vad man vill uppnå. Jag avslutar inte en kväll tillsammans med vänner med att ge dem betyg på en femgradig skala. Inte heller delar jag ut pengar för att visa vem jag tycker var ovanligt spirituell vid just detta tillfälle.

Företag använder gärna ekonomiska incitament – mycket mer sällan någon form av betyg. Skolans värld utmärker sig genom att i så hög grad lita just till återkoppling i form av en siffra eller bokstav. Att den gör det beror inte på att detta är ett på alla sätt idealisk signalsystem utan helt enkelt att man haft svårt att hitta något som fungerar bättre.

Kulturen påverkar snart sagt allt. Kulturen är en del av och samtidigt ett resultat av, levt liv. Och kunskap om detta är och blir kunskap om livet, samhället och människans roll och möjligheter i en komplex värld. Det finns inga enkla svar på något som rör kollektiva processer. Men vet man det, och förstår man komplexiteten har man skaffat sig bättre förutsättningar att hantera vardagen, både som enskild individ och som medborgare i en demokrati.

Livet kräver som hälsan omsorg och engagemang, kunskap och kritisk analytisk förmåga. Samhället blir till i och genom handling. Samhället är det som hålls samman, och kulturen är det som håller samman. Med andra ord vore det högst olyckligt om kulturvetenskapen nedmonterades och försvann. Där finns kunskaper som vi alla behöver, även om vi kanske inte alltid förstår det. Kulturen är alla vi, tillsammans, och den spelar roll!