Hållbar turism? Är det månne en kontradiktion? Ja, jo, det måste man nog säga att det är. Att resa, om man nu inte går eller cyklar, det är inte hållbart. Det är en av utmaningarna i det forskningsprojekt som jag är fullt upptagen med just nu. Skriver detta på hotellrummet i Lögstör, vid Limfjorden, dagen efter kvällen före. En kväll med musslor, lokalt öl och vin. En kväll i goda vänners lag, där vi talade destinationsutveckling med våra projektpartners på Limfjordens museum. Marius heter projektet, och hållbar tillväxt inom turistnäringen är målet. Destinationerna som inte bara ska utvecklas, utan även knytas samman tänkte jag skulle kunna passa som utgångspunkt för dagens bloggpost.
Var finns den röda tråden mellan följande orter? Det är frågan vi arbetar med. Och vi är kollegorna på Högskolan Väst. Två statistiker, två informatiker, två företagsekonomer och jag. En blandning som visat sig mycket fruktbar. Vi tänker bra tillsammans. Det är på inget sätt självklart, och därför värdefullt. Vidare är det våra värdar här i Danmark, på Limfjordens museum. En historiker, och en etnolog. Samt, följande aktörer i Danmark: representanter för Nordgyllands kustmuseum, i Skagen och Fredrikshamn. INCEVIDA som är ett forskningsinstitut. Och en sammanslutning av intressenter, Nätverk Limfjorden. På den svenska sidan är det representanter från kommunerna i Trollhättan och Vänersborg, Innovatum och turistbyrån i området. Tror det är alla. En brokig samling. En utmaning att jobba med. Men en spännande utmaning.
Inom ramen för projektet finns en massa möjligheter. Upplägget är relativt fritt, och vi som forskare har fått uppdraget att vara med i arbetet för att bidra med kompetens, lite mer handfast än i ett mer traditionellt projekt. Marius är ett Interregprojekt. En massa administration och dokumentation, namnlistor och räknande av timmar. En logga som måste finnas med överallt. Men också en hel del frihet, som jag tänker ta vara på. Ser projektet som en testarena för utveckling av både forskningsmetoder, AIL och humaniora. Här finns stora möjligheter, som det finns anledning att återkomma till.
Nåväl, det var ramarna och förutsättningarna samt en kort beskrivning av målen och visionerna. Åter till tråden, den klassiskt röda. Var finns den i följande? Om något har tankar om det, eller vill skriva några ord om sina tankar kring och upplevelser av platserna som beskrivs, då vore jag glad och tacksam. Kommentatorsfältet är ert!
Vänersborg, porten till Vänern. Det är en av projektets poler, Limfjorden är den andra. Vänersborg, lilla Paris. En liten handels och administrationsstad, i skärningspunkten mellan Göteborg och Oslo samt Vänerns innanhav och Nordsjön. En stad som famlar efter en identitet. Det är något jag jobbar på i projektet. En lämplig historia som pekar framåt, men som är fast förankrad nu den lokala historien. Riktigt roligt, och jag har en massa uppslag.
Trollhättan och Vänersborg tror många är i princip samma stad. Inget kunde vara mer fel, och det är en stor utmaning. Trollhättan och Vänersborg binds samman av en kanal, men den förbindelsen är ett slags ömsesidigt sorgebarn. Kanalen som skulle kunna vara en livsnerv är just nu mer en dåligt underhållen belastning. Knäcker man den kulturella knuten är halva projektet i hamn. Jag har som sagt uppslag och idéer, och ser fram emot nästa år när arbetet växlas upp.
Trollhättan så. Industristaden med stolta anor. Idag är man dock lite dämpad. Volvo är sålt och drar ner, och Saab har förvandlats till oigenkännlighet. Så vad är man idag, vad finns att bygga på? Området som projektet är fokuserat på är slussarna och det gamla industriområdet runt kanalen. Ett ganska anonymt område, men spännande.
Nästa plats är Skagen och museerna längs Danmarks nordöstra kust. Fin natur, massor med turister. Faktiskt är det lika många turister som besöker Skagen, som åker till Kreta. Upp emot två miljoner om året. Vårt uppdrag är att få några fler av dem att även besöka museerna och övriga hamnar längs kusten. Vackert är det, det fick vi oss visat i måndags. Även så här på hösten finns det saker att uppleva, och regionen har en spännande historia.
Limfjorden, slutligen. Det är den sista destinationen. En av världens bästa platser för musselfiske. Och i Lögstör finns en kanal, dock utan slussar.
Återkommer med tankar om projektet, som än så länge är i sin linda.
3 kommentarer:
Vattnet, skulle jag spontant tänka är den röda tråden. Då kan jag ju dela med mig lite av mina erfarenheter av att färdas på vattnet och besöka olika hamnar och platser som seglarturist. Vad betyder det att närma sig en plats från vattnet jämfört med från land? Jag tror att detta perspektivskifte kanske kan visa på vissa intressanta skillnader, som möjligen kunde användas i destinationsutveckling. Det grundar sig i min egen erfarenhet av att "land" ofta verkar mer spännande om man närmar sig från vattnet, än om man kommer till en plats landvägen. Speciellt gäller det de relativt närbelägna platserna; de man hade kunnat nå med bil på några få timmar. Det är faktiskt en av de saker som fascinerar mig mest med segling. Vad kan detta bero på? För det första; seglandet gör att man känner att man har rest och färdats, av egen färdighet och av naturkraft - alltså inte passivt transporterats. Den känslan sätter sig i kroppen, så det är som upptäckare man närmar sig och går i land. På avstånd, från vattnet, kan land se lite ut som en fasad och man undrar vad som gömmer sig bakom, vad det finns där att utforska. Den upptäckarlusten som skapas genom själva seglandet (ett aktivt resande), är något destinationsutvecklare kunde ta fasta på, och komma ihåg att en upptäckare ändå inte vill ha för mycket serverat. Bara ledtrådar. Men det finns också andra scenarier. Man kan närma sig land efter en påfrestande tur, trött och frusen, då blir land "en trygg hamn", "äntligen" och kanske att "återvända till civilisationen" (för en stund). Det var två former av land: upptäckarland och det välvilliga och välkomnande "trygg hamn"-land. Det finns säkert fler, men jag tror man ska tänka på destinationer som något som sträcker sig utöver själva platsen - det betyder något hur folk närmar sig, med vilka perspektiv, känslor, mentalitet, erfarenhet. Kanske man kan använda Deleuze-verktyg som det släta och det räfflade rummet för att analysera det..
.. och ytterligare om hållbar turism, så kunde frågan vara: finns det sätt att uppmuntra till- och utveckla mer lokal turism? Som jag skrev i inlägget ovan, kan även en relativt kort segeltur kännas som en lång resa och ett stort äventyr. "Det är vägen, inte målet", kunde man säga med ett lite slitet uttryck. Men det ligger något i det..
Så att: inte (bara)destionationsutveckling, utan också färd- och medel-utveckling som en viktig del av "destination". Hur färdas man, varifrån och vart, och vad betyder det för hur man upplever olika platser, för hur man kommer "fram" och till vad? Det kanske borde vara "lång väg" från Limfjorden till Vänersborg, inte tvärtom, från en turismfrämjande synpunkt.
Skicka en kommentar