Enligt The Telegraph kommer Ryanair att sluta flyga på tio av sina rutter till Ungerns huvudstad Budapest. Det innebär 110 färre flyg varje vecka som landar eller startar på Budapests internationella flygplats. Och eftersom Ryanair är den största operatören på denna flygplats kan det nya budet medföra att 800 personer förlorar sina jobb.Läser detta på SvD, och tänker på det vi samtalade om igår, på Green Factory, i Borås. Hållbarhet, i ordets vidaste mening, är temat för samtalen/seminarierna inom Green Factory. Det är ett slags forum, eller snarare verktyg för att tänka tillsammans. Inom Green Factory möts i första hand kompetenser, inte personer. Målet för verksamheten är hållbarhet, och fokus ligger på produktutveckling. Företagen är majoritet, och det vi spånar, tänker, samtalar om är utveckling. Vad bör man ta hänsyn till? Hur tänker man nytt? Samtalen är förutsättningslösa, spännande och Green Factory ligger högt på min lista över intressanta saker i akademin.
Åter till Ryan Air, som absolut inte platsar i Green Factory, som kan sägas vara nästan antitesen till företagen som valt att engagera sig i arbetet med hållbarhet. För Ryan Air är lönsamhet det enda målet. Ryan Air är ett företag som vore det en människa skulle det vara en allvarligt störd psykopat. Ryan Air vill uppfattas som ett tjänsteföretag, men är bara intresserade av en enda sak; tjäna pengar, till varje pris. Läser lite olika artiklar om företaget, här, till exempel.
Siemens koncernledning har fattat beslutet sedan Ryanair drabbats av ett antal tillbud och incidenter den senaste tiden och är en signal till hela flygbranschen.Drar mig även till minnes följande uttalande från företagets VD.
Ryanair ser inte på beslutet med blida ögon.
– Om den här historien är sann så kommer Ryanair att vidta rättsliga åtgärder mot Siemens, säger Stephen McNamara, talesperson på Ryanair, till DN.se.
Är du så dum att du glömmer att skriva ut ditt boardingkort innan du åker till flygplatsen så förtjänar du att få betala för det. Uttalandet kommer från det irländska Ryanairs kontroversielle vd Michael O´Leary.Kanske räcker så. Ryan Air är en typ av företag som kanaliserar och realiserar människans sämsta egenskaper. Önskan att resa är det inget fel på, men att flyga till lägsta möjliga pris, utan andra hänsyn än ekonomiska. Det är så långt från hållbart man kan komma. Fler vill resa mer, och Ryan Air gör detta möjligt, men på ett fullkomligt ohållbart sätt. Miljömässigt, så klart, men det var inte detta jag tänkte på och ville skriva om här.
800 personer förlorar sina jobb. Det var den meningen som fångade mitt intresse, och jag satte den i samband med händelserna i SAS, som är en direkt följd av agerandet hos företag som Ryan Air. Läser om det som händer i SAS i pappersupplagan av SvD, och tänker vidare kring detta med hållbarhet. Komplexa samband är vad det handlar om, och det är ytterst kunderna, medborgarna, den breda massan som styr. Michael O'Leary får tro vad han vill, det är inte han som styr, det är den kollektiva viljan att resa, till lägsta möjliga pris, som agerar här. Han är bara en liten kugge i ett gigantiskt system. Och det är systemen som ger upphov till avskedanden och sänkta priser, över hela linjen. Det är inte en hållbar utveckling, inte på något sätt.
Samhället har fastnat i ett slags låsning där det enda svaret på alla frågor rörande lönsamhet är: avskeda, för aktieägarnas skull. Minska kostnaderna, för vinstens skull. Pengar för pengarnas skull är den dominerande logiken som styr snart sagt allt. Det är inte hållbart, inte ens ekonomiskt hållbart. För när alla gör och tänker på samma sätt minskar intensiteten i de ekonomiska flödena eftersom det finns färre aktörer som kan agera på marknaden. Det som är bra för mig är dåligt för alla. Här krävs ny-tänkande för att lösa knuten och för att öppna upp och sprida framtidstro.
För att nå dithän måste fler inse det ohållbara i att flyga med Ryan Air. Det ser ut som en vinst, men riskerar att göra det omöjligt att resa på sikt. Flygets miljöpåverkan är stor, och om låga priser dessutom möjliggörs av usla sociala villkor för de anställda, då är det förkastligt. Med högre priser, som inte hamnar i aktieägarnas fickor omgående, med ökade investeringar och bättre personalpolitik, minskar antalet resor med flyg. Det är fortfarande inte fullt ut hållbart, men det är bättre, för alla både på kort och lång sikt. Flyget måste bära sina egna kostnader. Det gör inte Ryan Air. Det företaget och andra som verkar i samma anda ser bara till sina kvartalsrapporter, och för dem är kundlojalitet bara ett led i marknadsföringen. Verklig kundlojalitet handlar om att bygga långsiktiga relationer, om stabilitet och ett tänkande som sträcker sig över mycket längre tid än till nästa kvartalsrapport.
Hållbarhet handlar om sociala aspekter OCH miljöaspekter OCH ekonomiska, om komplexa samband. Därför är det svårt att definiera begreppet hållbarhet på ett klart och tydligt sätt. Fast sådana krav riskerar att få som konsekvens att man blandar bort korten. Det viktiga kan aldrig vara att definiera vad hållbarhet är, det viktiga är att människor agerar hållbart. Och om vi tänker mer på vad hållbarhet är, då glömmer vi att alla vet vad som inte är hållbart. Om fler slutar agera ohållbart, då rör vi oss kollektivt mot ett mer hållbart samhälle.
Att inte välja det billigaste alternativet, utan det tryggaste och minst klimatpåverkande flygbolaget, det är en sak som alla kan börja med redan idag. Det skulle få effekter, om många väljer bort Ryan Air tvingas företaget se över sina affärsmodeller och strategier. Det handlar om att se människan, min roll i det stora hela. Och det är humanioras uppgift. Den typen av tankar och idéer är mitt bidrag till samtalen inom Green Factory. Vill man verka för hållbarhet kan man jobba med tekniska lösningar för att skapa bättre produkter. Men man kan också jobba med andra instrument, som ändrad lagstiftning, ändrat kundbeteende och efterfrågan på mer hållbara produkter och tjänster.
Ingen kan göra allt, men många som gör lite leder till omfattande konsekvenser. Det ser jag som det viktigaste budskapet i arbetet för ökad hållbarhet.
4 kommentarer:
Här liksom många gånger tidigare skirver du om förutsättningslösa samtal, och jag kan inte låta bli att undra vad du menar? Kan ett samtal någonsin vara förutsättningslöst? Vad innebär förutsättningslöshet? I varje formulering, i varje vetenskapliga såväl som ovetenskaplig frågeställning, finns mer eller mindre implicita förutsättningar och subjektiva värden som inte delas i av alla. med tanke på att inte ens språket är vårt eget, hur kan man tänka förutsättningslöst? Vår kontext, våra kunskaper, våra kompetenser är väl just förutsättningar som påverkar oss långt mer än vad vi möjligen kan förstå,och det är varken bra eller dåligt, det bara är den utgångspunkt vi har att förstå världen utifrån? Hur kan något någonsin vara förutsättningslöst? Det tycks ju förutsätta att man skulle kunna sätta sig över och skilja sig från samhället, sig själv, kontexten, sina kunskaper... och hur skulle man i så fall kunna säga något meningsfullt överhuvudtaget?
Tack för intressanta texter:)
Frågan är relevant Annonym! Och den har ett svar, men det svaret är aldrig givet på förhand. Med förutsättningslös menar jag aldrig, utan historia/kontext/intressen/subjekt och så vidare. Vad jag far efter är något obstämt, ett möte utan agenda. Mellan de kompetenser som finns i sammanhanget. Det vanliga är annars att man har en agenda, dold eller ej, och att den antingen följs eller inte. Att annat än kompetenserna som finns stör riktningen på samtalet. Det är på inget sätt enkelt att beskrva vad jag menar, men när jag varit med om tillfällen som kommit nära det jag har i åtanke händer något, och det vill jag hålla fast vid. För det är nyttigt och konstruktivt. När olika kompetenser lyssnar på varandra, och drar åt samma håll, när ingen i efterhand kan peka på vem som sade eller gjorde vad, när man verkligenproducerar något tillsammans. Det är vad jag menar med förutsättningslösa samtal. Om det nu blev klarare för det?
Tack själv!
Varför folk vill tjäna pengar på sina företag?
Jadu...
-Kan det vara så att de vill ha valuta för surt investerat kapital som sedan skattas 30-40% i runda slängar. I Ryanairs fall är det ju även så att det uppenbarligen finns tillräckligt med folk godtar det som företaget gör. Samma sak med EasyJet och Wizz och allt vad de nu heter.
Dessa skall ses som en motreaktion på kollapsen av gamla "flagcarriers" som levde i skyddad verkstad, snarare än resultetet av en utebliven debatt om företagskulturers vara eller inte vara. Affärskulturen och attityden kommer att finnas kvar så länge som a) folk kräver valuta för investerat kapital och b) folk kan tänka sig för att behandlas som boskap för att komma från punkt A till punkt B så snabbt som möjligt.
Lägg till följande; om staten stampar ännu hårdare på kapitalägare så kommer de att försöka ta igen det som skattades bort på andra sätt, som att ha företagsordning som Ryanair eller ha sitt lönekontor på Jersey som Norweigian.
Samma gäller motparten; du påpekar korrekt att det finns en ökad vilja att resa och att den inte är av ondo, men detta vill man likt förbannat göra så billigt som möjligt i alla fall. -Oavsett vad en etikfilosofisk diskursanalys kan tänkas ha för åsikter om detta.
Jag väljer att lägga mina hårt beskattade och surt förvärvade pengar på företag som vill vara med och bidra till ett mer hållbart samhälle. Jag vill att mian barn och barnbarn ska växa upp i en värld där man tar hand om varandra. Ryan Air och övriga företag i den genren är parasiter som undandrar sig allt ansvar, bara därför kan de pressa priserna. Genom att behandla alla, utom aktieägarna som svin. Det står alla fritt att lägga sina pengar var de vill, men jag väljer att säga och tänka som Carl Bennet, som ligger så långt från etikfilosofisk diskursanalys man kan komma: Den som lyckats bör dela med sig.
Bara så kan vi bygga ett samhälle där det går att leva på sikt.
Skicka en kommentar