tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post3396392008290152789..comments2024-03-23T18:57:41.646+01:00Comments on Flyktlinjer: Från Vänersborg till Limfjorden är steget inte så långtEddyhttp://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-57727361139105140752012-11-28T12:05:45.611+01:002012-11-28T12:05:45.611+01:00Så att: inte (bara)destionationsutveckling, utan o...Så att: inte (bara)destionationsutveckling, utan också färd- och medel-utveckling som en viktig del av "destination". Hur färdas man, varifrån och vart, och vad betyder det för hur man upplever olika platser, för hur man kommer "fram" och till vad? Det kanske borde vara "lång väg" från Limfjorden till Vänersborg, inte tvärtom, från en turismfrämjande synpunkt. Ann-Helennoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-40523371495936445322012-11-28T11:39:56.198+01:002012-11-28T11:39:56.198+01:00.. och ytterligare om hållbar turism, så kunde frå..... och ytterligare om hållbar turism, så kunde frågan vara: finns det sätt att uppmuntra till- och utveckla mer lokal turism? Som jag skrev i inlägget ovan, kan även en relativt kort segeltur kännas som en lång resa och ett stort äventyr. "Det är vägen, inte målet", kunde man säga med ett lite slitet uttryck. Men det ligger något i det..Ann-Helennoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-1306224663458592292012-11-28T10:42:38.346+01:002012-11-28T10:42:38.346+01:00Vattnet, skulle jag spontant tänka är den röda trå...Vattnet, skulle jag spontant tänka är den röda tråden. Då kan jag ju dela med mig lite av mina erfarenheter av att färdas på vattnet och besöka olika hamnar och platser som seglarturist. Vad betyder det att närma sig en plats från vattnet jämfört med från land? Jag tror att detta perspektivskifte kanske kan visa på vissa intressanta skillnader, som möjligen kunde användas i destinationsutveckling. Det grundar sig i min egen erfarenhet av att "land" ofta verkar mer spännande om man närmar sig från vattnet, än om man kommer till en plats landvägen. Speciellt gäller det de relativt närbelägna platserna; de man hade kunnat nå med bil på några få timmar. Det är faktiskt en av de saker som fascinerar mig mest med segling. Vad kan detta bero på? För det första; seglandet gör att man känner att man har rest och färdats, av egen färdighet och av naturkraft - alltså inte passivt transporterats. Den känslan sätter sig i kroppen, så det är som upptäckare man närmar sig och går i land. På avstånd, från vattnet, kan land se lite ut som en fasad och man undrar vad som gömmer sig bakom, vad det finns där att utforska. Den upptäckarlusten som skapas genom själva seglandet (ett aktivt resande), är något destinationsutvecklare kunde ta fasta på, och komma ihåg att en upptäckare ändå inte vill ha för mycket serverat. Bara ledtrådar. Men det finns också andra scenarier. Man kan närma sig land efter en påfrestande tur, trött och frusen, då blir land "en trygg hamn", "äntligen" och kanske att "återvända till civilisationen" (för en stund). Det var två former av land: upptäckarland och det välvilliga och välkomnande "trygg hamn"-land. Det finns säkert fler, men jag tror man ska tänka på destinationer som något som sträcker sig utöver själva platsen - det betyder något hur folk närmar sig, med vilka perspektiv, känslor, mentalitet, erfarenhet. Kanske man kan använda Deleuze-verktyg som det släta och det räfflade rummet för att analysera det.. Ann-Helennoreply@blogger.com