Hur kloka är vi egentligen?

Lever vi människor efter kloka regler, som först formuleras, sedan kontrolleras och därefter implementeras och efterföljs samt modifieras efter hand? Eller är det så att den som har makt driver igenom sin vilja, och sedan anpassas regelverket efter resultatet? Jag kommer ihåg hur det var på högstadiet, då gällde det senare. Tyvärr är skillnaden mellan då och nu mycket liten. Skillnaden är att förklaringarna till varför reglerna inte följs är lite mer sofistikerade. Och detta gäller i såväl akademin som samhället i stort.

Makt går före regler och rättvisa. Konsekvent. Skrapar man vara lite på ytan är det den bilden som framträder. Vi människor har enväldig utvecklad förmåga till klokskap, ingen tvekan om det. Vi vet och vi kan. Problemet är bara att vi inte gör, annat än undantagsvis. Bara för att man kan betyder inte att förmågan faktiskt används, och tror man att det räcker att vara klok för att alla ens handlingar ska bli kloka, då uppstår problem. Och så ser det ut i samhället, igår, idag och förmodligen imorgon.

Frågan jag burit på under alla år, ända sedan högstadiet lyder: Är det inte bättre att acceptera faktum, och anpassa samhället och kulturen efter det, än att leva i en illusion om att vi lever i en perfekt värld? Vi har förmågan att tänka stort och högt, bevisligen. Samtidigt är vi både bekväma och styrda av vanan, vi stressar och pressar oss i vardagen. Och av dessa och andra skäl handlar vi långt ifrån alltid klokt. Vardagen handlar mer om att hantera problem som bottnar i det, än om att konstruera smarta lösningar för att bygga en bättre värld och ett mer hållbart liv. För alla, utan undantag är det så.

Så länge som vi inte accepterar detta kommer den som har makt att kunna göra precis som hen vill, och alla vi andra får följa med och anpassa oss. Och det går ut över hela samhället, vilket är varken hållbart eller rättvist. Låt oss använda vår intellektuella förmåga till att lära oss se detta, och till att bygga system för att hantera problemen.

Som sagt, det räcker inte att kunna för att göra. Bara det som sker räknas. Vilja och goda intentioner förändrar inte världen, bara handling. Bara det som görs påverkar framtiden. Om detta bara var ett personligt problem, på individnivå, då fanns ingen anledning att skriva om detta. Tyvärr är det ett samhällsproblem, nationellt så väl som globalt. Makt går konsekvent före rätt och klokskap.

Tittade igår på Vetenskapens värld, och läser idag på SvD om samma problem som togs upp på TV igår. Det handlar om precis detta, om hur vi människor låter makt gå före kunskap, och om konsekvenserna detta medför.

Oavsett hur mycket lim politikerna har släpat fram för att försöka lappa samman bostadsmarknaden så fortsätter den ännu att vara fylld av problem. Idag har mer än var femte låntagare skulder som överstiger värdet på sin bostad. Nu har trycket därför också blivit så pass hårt på Federal Housing Administration (FHA), som försäkrar privata långivare, att riskerar konkurs.

Har svårt att skaka av mig bilden av den uppburne och nobelprisbehängde ekonomen från Chicago som vägrade acceptera att hans modell för ekonomin blivit obsolet (om den nu någons varit adekvat). Han är ett typexempel på hur makt fungerar och är mer inflytelserikt än kunskap och intellektuell förmåga. Hans ovilja, eller oförmåga, till insikt riskerar att driva hela världen in i en långvarig kris som vi ännu bara sett konturerna av.

Folket är det som får betala, om vi fortsätter på den inslagna vägen. Och finansinstituten och eliten i samhället, dem som har både pengar och makt, är vinnarna. På resten av samhällets, och på den långsiktiga hållbarhetens bekostnad. på 1930-talet hade vi en liknande situation. Då fick folket ta smällen. Varför inte göra tvärt om nu, och ta av bankernas övervinster, som genererats på otillbörlig väg, och tvinga dem att skriva av delar av sina fordringar. Och sedan göra det svårare för dem att låna ut pengar. Det skulle gynna alla, på sikt.

Läget är akut, inte bara inom ekonomin, utan även på andra områden. Läser om klimatet, som förändras snabbare än man tidigare trott. Mekanismerna är de samma, vi människor använder inte kunskaperna och förmågorna som vi har till det vi borde, utan till annat. Till sådant som inte är bra för oss, varken på individnivå eller samhällelig och global nivå.

Delar av jorden kan bli obeboeliga

I dag släppte Världsbanken en rapport om risken för katastrofala klimatförändringar redan om 50 år. Enligt studien kan Jordens medeltemperatur öka med fyra grader – dubbelt så mycket som världens politiker har som mål sedan klimatkonferensen i Köpenhamn för tre år sedan. Lennart Olsson som forskar om konsekvenser av klimatförändringar vid Lunds universitet, svarar på SvD:s frågor om klimatlarmet.

Hur kloka är vi egentligen? Och hur ska vi göra för att hantera, både det problemet och alla problem som våra handlingar leder till? Det borde vara vetenskapens uppdrag, inte att leverera nobelpris och kunskap för tillväxt. Det är forskningsfrågor som jag vill ägna mig åt, men jag får inte göra det. Hur klokt är det, egentligen?