Uppsatsen är en komplex helhet, inte ett antal delar som kan behandlas var för sig. Det är mitt viktigaste budskap. Allt hänger ihop och påverkar vartannat. Syftet är navet. Fungerar inte syftet spelar det andra en underordnad roll. Uppsatsen läses för att ta del av resultatet av det vetenskapliga arbetet, och för att kunna avgöra slutsatsernas relevans måste man veta vilken kunskap som eftersöks. För att syftet ska anses vara vetenskapligt måste det av skrivningen tydligt framgå vad som ska undersökas.
Problemdiskussionen hänger ihop med syftet. Där argumenterar man för undersökningens relevans och visar på behovet av kunskapen. Problemdiskussionen måste vara övertygande för att fungera. Läsaren ska inte bara ledas fram till syftet utan dessutom övertygas om att undersökningens resultat är viktiga.
Som examinator läser jag först syftet, sedan problemdiskussionen. Därefter metoden och slutligen resultaten. Det betyder inte att den läsare man som uppsatsförfattare riktar sig till läser så. Även om det är examinatorn som bedömer texten vänder den sig till en läsare utanför kursen. Texten i sin helhet måste kunna stå på egna ben. Därför behövs en inledning och kanske en bakgrund, men det är inga bärande delar. För att bli läst är det viktigt men det som står där påverkar inte betyget eller resultatens relevans.
För att kunna skriva problemdiskussionen och designa studien behöver man sätta sig in i vad andra har gjort och hur den aktuella kunskapen på området ser ut. Det arbetet sammanfattas under rubriken Teori och tidigare forskning, eller Teoretisk referensram. Den texten behövs för att kunna diskutera resultaten och för att ge perspektiv och inspiration, men vad andra har gjort har ingenting med resultaten i uppsatsen att göra; annat än som utgångspunkt för diskussion om resultatens relevans. Vad man förväntas ta up och diskutera i den delen av uppsatsen avgörs av syftet, vad som ska undersökas. Omfånget på texten här ska stå i paritet med omfånget på hela uppsatsen. Mer är inte nödvändigtvis bättre, och långa innehållsreferat ger inte läsaren en bättre bild av kunskapsläget. Teorier som inte används är överflödiga, oavsett hur intressanta dessa än är.
Metoden avgörs också av syftesformuleringen. Vilken typ av kunskap eftersöks? Är det insikter om generella femomen man söker, eller förståelse för unika fall? Det är detta som avgör om man ska använda en kvalitativ eller en kvantitativ ansats. Därför behöver man resonera om kunskapen man söker, om dess karaktär. Först därefter kan man diskutera lämpliga metoder och redogöra för de val man gjort. Att bara informera om hur man gjort är ovetenskapligt. Läsaren måste kunna följa med i tankegångarna och kunna bilda sig en uppfattning om rimligheten i valet av metod.
Underlaget till analys måste presenteras, men det är inga resultat som presenteras. Empirin, det underlag som samlats in och som analyserats, är inte information! Även uppenbara lögner bär på kunskap, men den kunskapen kräver tolkning för att lockas fram. Datan, materialet eller empirin måste analyseras för att transformeras till kunskap. Och för att läsaren ska kunna bedöma rimligheten i resultaten måste underlaget visas upp i så obearbetat skick som möjligt. Det är för transparensens skull som empirin presenteras.
Sedan är läsaren redo för att ta del av resultaten och som författare är det viktigt att man tydligt visar vad som är vad och att man redogör för hur man har tänkt när man arbetat med resultatet. Det är viktigt att syftet och teorin styr tolkningsarbetet, det är aldrig materielet som avgör. Syftet med uppsatsen är att skapa ny kunskap, inte att samla in och presentera information.
Sammanfattningsvis kan man säga att en bra uppsats är språkligt stringent samt välstrukturerad och fångar läsarens intresse, presenterar en väl genomtänkt argumentation för studien där det tydligt framgår varför undersökningen behövs. Undersökningens syfte är tydligt (och hänger väl samman med metoden och den teoretiska referensramen) så att man förstår vad som ska undersökas och vilken kunskap som undersökningen förväntas landa i. Metoden är presenterad på ett överskådligt, logiskt och välargumenterat sätt och resonemangen handlar om den undersökning som faktiskt genomförts (inte om metod i allmänhet). Genomgången av relevanta teorier och aktuell tidigare kunskap, alltså det rådande kunskapsläget uppvisar både bredd och djup och är pedagogiskt presenterat. Underlaget till analysen är presenterat i en så obearbetad form som möjligt och det framgår tydligt både hur resultatet blivit till och hur det förhåller sig till tidigare forskning.
Man kan utrycka detta på hur många olika sätt som möjligt, detta är bara ett sätt. Till syvende och sist är det upp till den som skriver att motivera syftet och alla mått och steg som vidtagits för att arbetet ska fungera. Man kan göra väldigt mycket som man vill, det finns ytterst få måsten och förbud rörande uppsatsskrivande. Uppsatsen är ett självständigt arbete.
Jag har skrivit två böcker där jag utvecklar tankarna om dessa saker, som presenteras utförligt i denna bloggpost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar