En reflektion över arbetet med interkulturell dialog 2

Dagens bild, som brukar publiceras på söndagar kommer i veckan istället. Här fortsätter reflektionen från igår, som inte bara är relevant för arbetet med interkulturell dialog.

Kunskap och makt

Utbildning brukar motiveras med att kunskap är makt, och så är det givetvis; men den som har makt kontrollerar även i viss mån kunskapen. Den som har makt bestämmer över vem man ska lita på och vad man ska lyssna på. Strider om kunskap är ofta strider om makt och inflytande, vilket accentueras i en värld med krympande resurser, minskade marginaler och ökande konkurrens. FID är därför något närmast unikt. All kunskap är delad och mer eller mindre influerad av andras tänkande, och det är en insikt som ett forskningsråd är särskilt lämpat att utveckla och hålla levande. Kunskap är vetande som traderats över tid, inom kulturella gemenskaper. Och kunskap är ett dynamiskt fenomen, en komplex helhet som rymmer mer än bara tankar och ord. Mina kunskaper är med andra ord inte helt och hållet mina. Man kan säga att vi lånar kunskaperna en tid och använder dem i vardagen, och därigenom förändras både kunskapen och samhället. Kunskap är ett samspel mellan teori och praktik inom ramen för ett sammanhang. Kunskapen som skapas av forskarna idag är verktyg avsedda för just vår värld och verklighet här och nu, men den är inte konsistent över tid. Kunskapen om kultur ska användas och förändras, inte försvaras och bevaras. Alla som möts och interagerar i samhället, även flyktingar utan uppehållstillstånd, påverkar varandra och kulturen som växer fram mellan. Ibland talas det som flyktingar som om de var externa i förhållande till resten av samhället, men i samma stund som någon utifrån kommer till vårt land påverkar hen oundvikligen kulturen som inte känner några gränser.

Bildning och interkulturell dialog

Ingen äger kunskap, den liksom kulturen är allas och blir vad vi tillsammans gör den till. Därför heter det inter, kulturell dialog; alla betydelseleden i begreppet är lika viktiga och dynamiken som uppstår mellan är själva förutsättningen för arbetet, inte något problem. Ambitionen i arbetet med kunskapsspridning har varit att sträva efter bildning, enligt följande definition, där bildning ses som både form och innehåll samt dynamiken som uppstår mellan. Bildning en öppen och föränderlig, samtalsfrämjande syn på kunskap som för människor samman och utvecklar känslan av gemenskap. Bildning måste sättas i verket, användas och avsätta spår i världen för att bli meningsfull. Bildning får inte bli ett självändamål, någon som per definition anses gott; den kan se olika ut och går att fylla med varierat innehåll, men dess minsta gemensamma nämnare är att den bidrar med användbara verktyg för byggandet av ett långsiktigt hållbart och väl integrerat samhälle.

Genom att tillägna sig bildning utvecklar man samtidigt både förmågan att tänka kritiskt och lär sig hantera och bringa reda i komplexa frågeställningar och problem. Det är i högsta grad samhällsnyttiga egenskaper. Bildning handlar ytterst om att säkerställa att det finns en framtid för kommande generationer, den är ett kollektivt fenomen, inte en individuell egenskap. Det handlar om förmågan att värdera påståenden man möter i vardagen, vilket är en förvärvad egenskap som hjälper en att orientera sig i samhället och världen. Bildning handlar om tekniker för eftertanke, om att lära sig av andra och av historien. Bildning handlar om förmågan att systematiskt analysera läget och vad som behövs för att leva ett gott liv och få fler att nå sin fulla potential, den bygger broar och förenar.

Bildning i denna betydelse är inte en lista på böcker eller en uppsättning kunskaper utan en inställning till kunskapen, verkligheten och medmänniskorna. Fler behöver bli mer intresserade av kunskapens karaktär och vetandets gränser för att interkulturell dialog ska fungera som det är tänkt. Därför har utbildningssatsningens mål varit att utveckla en kollektiv förmåga att hantera insikter, förstå paradoxer och utveckla förståelse för kulturell förändring. Bildningen växer där det finns tid att tänka och där nyfikenheten övervinner rädslan för det okända. Bildning är jobbigt i början, men blir enklare och mer belönande ju mer man lär sig och i takt med att man inser hur lite man kan och förstår och hur mycket man behöver varandra, särskilt dem som är och tänker olika, som har andra kunskaper och erfarenheter än en själv. Mångfald är en förutsättning för liv, men fungerar först när samhället lärt sig hantera komplexiteten som mångfalden ger upphov till.

För att utbildningar i Interkulturell dialog ska fungera, det vill säga främja integration, är det avgörande att man lär sig förstå hur både kultur och kunskap fungerar. Interkulturell dialog handlar om att främja ömsesidig förståelse för det faktum att människa är något man blir tillsammans med andra människor. Kultur har förmågan att vända människor mot varandra, den skapar gränser. Men den kan också öppna upp och rasera murar. Kulturen både håller ihop och sliter isär, samtidigt. Därför finns inget enkelt koncept eller metod som kan spridas och implementeras.