Tillit, varför inte?

Under andra världskriget fick den engelska premiärministern Winston Churchill kritik för att han satsade pengar på kulturen, pengar som kritikerna menade borde användas för att försvara landet från nazisternas angrepp. Hans berömda svar är tänkvärt och högaktuellt: Om vi inte satsar på kulturen har vi inget att försvara. Vad är det för mening att strida om det man strider för inte betyder något? Det är en samvetsfråga som alla politiker och ansvariga för arbetet i landets kommuner borde ta sig tid att reflektera över. Sveriges offentliga förvaltning har sedan 1990-talet präglats av besparingar för besparingarnas skull. Jakten på kostnader har överskuggat snart sagt allt annat. Om det är målet med politiken, vad är det för samhälle som då växer fram? Är det hållbart och skapas förutsättningar för ett gott liv? Det är samvetsfrågor utan givna svar och tanken med denna text är att presentera tankar och analytiska verktyg som kan användas för att samtala om frågorna för att på det sättet gemensamt skapa svar som fungerar.

All förvaltning av alla verksamheter utförs av människor, för människor. Dagens fokus på ekonomi betraktar tragiskt nog människor som onödiga kostnader och den logiken äter sig in och tär på alla i offentligt finansierad verksamhet, vilket gör förvaltningen ineffektiv och leder till att det växer fram ett skapat behov av kontroll eftersom människorna betraktas med misstänksamhet. Ett annat sätt att se på ledning av offentlig verksamhet är möjligt, och det krävs inga omfattande reformer eller radikalt nytänkande. Genom att rikta fokus mer mot vägen fram och det som händer här och nu, och överge ambitionen att nå kontroll samt de fåfänga försöken att styra komplexa verksamheter mot mål, går det att nå bättre kvalitet. I ett anorektiskt samhälle, vilket ständiga nedskärningar leder till, kan varken människor, kultur eller kunskap frodas, och där blir det svårt att trivas. Vi har kommit till en punkt där det kan finnas en poäng att lyssna till en av Sveriges mest framgångsrika entreprenörer, Jan Stenbeck, vars motto och inställning gick ut på att alltid tänka och göra tvärtom.

Istället för att bygga administrationen och förvaltningen av samhället på misstro gentemot medborgarna och anställda i förvaltningen och fokusera på det tids- och resurskrävande arbetet med att utveckla strategier för styrning och kontroll, behöver vi lita på varandra. Det är ett sätt att tänka tvärtom. Den som känner tillit och får ansvar växer som människa, och friheten som det innebär att inte vara jagad av någon leder till ökad hälsa eftersom arbetet blir mer meningsfullt och mindre stressande. Den som når uppskattning genom att göra något för andra kommer att vilja fortsätta med det, vilket gör arbetet attraktivt och lockande för kompetenta och hängivna människor. 

Tillit och ansvar är bortglömda värden och samhällsbyggande samt hållbarhetsfrämjande egenskaper; det handlar om investeringar som betalar sig på sikt. Kanske inte under innevarande budgetår och möjligen någon annanstans i verksamheten, men eftersom tillit och ansvar är eftertraktat bidrar ett sådant ledarskap till att attraktiviteten i arbetet ökar och därmed kommer kostnaderna, som inte behöver öka, att betala sig med tiden eftersom det är en kvalitetsdrivande process. 

Även om det enda vi människor lär av historien är att vi aldrig lär av historien finns det gott om kloka människor och tankar att inspireras av om man tar sig tid att blicka bakåt och satsar på kulur och bildning.