Kartan och förmågan att röra sig i rummet

Det räcker inte att samla in empiri och beskriva världen och livet, det krävs aktivitet för att hantera och orientera sig i verkligheten och än mer så för att förändra tillvaron. Forskningens uppgift är inte att skapa simuleringar eller exakta kopior av verkligheten, utan att skapa förståelse för tillvarons dynamiska föränderlighet. Det gäller all forskning om än i olika grad. Forskar man om galaxer eller elektroner, alltså om naturlagar, kan man räkna med att förändringen är mer eller mindre linjär eller att den i alla fall går så långsamt att man inte behöver bekymra sig över förändringen. Forskar man om samhället eller kulturen kommer saken i ett helt annat läge, där är det FÖRÄNDRINGEN man måste lära sig förstå och hantera. Min forskning går ut på att skapa kartor som kan användas för att orientera sig i den okända terräng som framtiden alltid utgör. Jag kommer alltså inte fram till något. Resultatet av min forskning är verktyg och texter som är skrivna för att reagera på och tänka med.

Kollektiv handling, och en öppenhet och förståelse för att det sällan blir som man tänkt sig är nödvändig. Dagens målfokus och övertygelse om att det går att kontrollera och styra förändring av samhället och kulturen gör att behovet av starka ledare som tar ansvar för det som ingen kan ta ansvar för växer fram, och hellre än att överge drömmen om att det går att uppnå det omöjliga söks det efter syndabockar eller förnekas. Det är en farlig väg att gå, för har man en gång funnit tillfredställelse i förnekelse på ett område är det lätt att man håller fast vid den livlinan och använder samma strategi även på andra områden.

Förändringen uppstår i mellanrummen och det är också där som slumpen verkar. Mellanrummen må vara tomma, men meningslösa eller ointressanta är de aldrig. Tillblivelseprocesser sker i och är avhängiga mellanrummen. Och eftersom mellanrummen dels inte går att kontrollera, dels är en del av helheten, måste man acceptera framtidens öppenhet och tillvarons föränderlighet. Jag kan bara veta vad jag gör och det påverkar utrymmet mellan mig och världen. Men det gäller för dig också. Tillsammans skapar vi det som blir, utan att någon kan styra processen.

Det jag jobbar med och försöker utforma är en nomadologisk livs- och vetenskapsfilosofi som ser ut ungefär som följer: Ett liv som levs mitt i nuet och ständigt på väg, i rörelse. Ett följsamt liv, utan mål men fyllt av visioner som styr valet av riktning när ett vägskäl dyker upp. Ett liv och en tillvaro där tankar på det som varit ger harmoni, på grund av att minnen bearbetats, lärdomar har dragits, erfarenheter gjorts och resultatet har internaliserats i vardagen. Människor samlar helt enkelt på sig en hel massa nyttiga och användbara kunskaper genom åren, av egen kraft och utan hjälp från vetenskapen. Visioner om framtiden har de flesta och finns i massor i populärkulturen och förmedlas på andra sätt också. Och även om det inte blir som det var tänkt kan det bli bra ändå.

Nomaden hämtar kraft och skapar liv och mening i mellanrummen. För den som anammat ett nomadiskt tänkande är vägen och rörelsen målet. Spontant är det här jag hamnar om jag skall placera in mig själv på kartan. Jag trivs både som forskare och privatperson när jag får vara i rörelse, fysiskt såväl som intellektuellt. Andra gillar planering, hatar överraskningar och vill ordna världen efter på förhand uppgjorda principer (logiskt ordnade och empiriskt underbyggda). Båda personlighetstyperna och kompetenserna som kan knytas till respektive idealfigur behövs för att skapa dynamik i både samhället och den akademiska världen.

Nomadologisk vetenskap fokuserar blivande, undersöker förutsättningar för förändring, och är en minor science. Ibland missförstås nomadologins alternativa epistemologi för slarv, flum, relativism eller ren galenskap. Nomadologin är lika vetenskaplig som all annan forskning, men den studerar andra saker, på andra premisser och med andra mål. Royal science har sanning som mål och strävar efter objektivitet och opartiskhet, medan nomadologin arbetar med begrepp och kartor och strävar efter transparens. Nomadologin odlar ett mer rörligt förhållningssätt till kunskap, söker inte efter Sanningen och drivs heller inte av önskan om att behärska och kontrollera. Målet är ökad förståelse och bättre verktyg. Nomadologen lever med och verkar inom den kultur som studeras, på gott och ont. Inte för att styra utvecklingen i någon speciell riktning, utan för att försöka förstå principerna för förändring, för att på det sättet hjälpa människor att agera klokt i vardagen. 

Nomadologin är en demokratisk vetenskap, ett mer ödmjukt, inbjudande sätt att se på forskare och forskningsresultat än forskning vars mål är att nå sanningar som ligger utanför och bortom det som är här och nu. Nomadologin undersöker förutsättningarna för förändring i ett rum utan fasta gränser, som upprätthålls av aktörer, såväl mänskliga som icke-mänskliga, som verkar och påverkar varandra i och genom nätverk.