Forskning som investering

Där och när vetenskapliga resultat antas vara kopior eller simuleringar av verkligheten framstår tillämpad forskning som det bästa och mest effektiva sättet att undersöka verkligheten i jakten på kunskap. Grundforskning ses olyckligtvis som slöseri med tid och resurser, trots att vi vet att det sättet att bedriva forskning regelmässigt belönas med Nobelpris. Viljan att veta tar helt enkelt över och sätter intellektet ur spel, och när nedskärningar i jakten på vinst betraktas som ett ansvarsfullt sätt att förvalta alla verksamheter, blir det ännu svårare att få gehör och förståelse för kunskapen och dess väsen. Den synen på vetenskap bygger på ignorans inför det faktum att kunskap alltid är förmedlad och kräver tolkning. Siffror är alltid tydliga, men inga resultat av någon forskning talar någonsin för sig själva.

Kritiken mot FHM, till exempel, bygger på jämförelser mellan dödstalen i olika länder, vilket får det att framstå som att Sverige valt helt fel väg trots att ingen sitter med facit i hand. Att dödstalen just nu är högre i Sverige än i de övriga nordiska länderna betyder inte att det går att säga med säkerhet vilken strategi som är den bästa. Igår fick ännu en forskare knuten till FHM sitta i Agenda och försvara, dels sina egna uttalanden från tidigare i vår, dels utfallet av den svenska strategin. Har vi verkligen gjort rätt, frågade Anna Hedenmo. Alla vill givetvis veta svaret på den frågan, men varken kunskapen eller verkligheten anpassar sig efter människors önskningar. 

Varför ställer man forskare mot väggen? Vetenskap handlar om att UNDERSÖKA världen och verkligheten, inte om att kontrollera utvecklingen. Någon man skulle kunna ställa till svars är ägarna till de äldreboenden där många äldre dött och där det visat sig att man brustit i sina rutiner på grund av att man prioriterat ekonomin framför personalens och de boendes säkerhet. Varför bjuds inga riskkapitalister in till Agenda för att svara på frågor om sitt sätt att arbeta under pandemin, och deras ansvar för de äldre som de tar betalt och tjänar pengar på att vårda? 

Både forskarna och regeringen har påpekat att den svenska strategin bygger på var och ens ansvar att följa riktlinjerna som är enkla och som bygger på forskning om hur smitta sprids. Uthållighet framhålls gång på gång som nyckeln till framgång. Att bekämpa virus som spridit sig över världen tar  tid. Om allmänheten inte respekterar kunskapen och regeringens riktlinjer kan ingen annan än allmänheten ställas till svars. Jakten på enkla poänger, syndabockar och offerlam bygger på vidskepelse och är motsatsen till vetenskapligt tänkande.

Forskning är en långsiktig investering och det finns inga garantier för att det blir som man önskar. Det är den enda intellektuellt hederliga inställningen och ståndpunkten man kan inta. Ska Sverige kunna bli en kunskapsnation har Public Service ett stort ansvar att inte ge efter för populisternas känsloargument och åsikter. Hatet mot den sittande regeringen tar sig många olika uttryck och i jakten på makt är alla medel tydligen tillåtna, enligt den indignerade oppositionen. Att man gör politik av forskningen och hänvisar till forskare som kritiserar FHM och använder det som vapen i kampen om makt är ovärdigt och djupt problematiskt. Just eftersom kunskapen fungerar som den gör kan INGEN veta vad som är bäst eller vilken tolkning av tillgängliga data som är korrekt. Vill vi leva i ett kunskapssamhälle, och det är enda sättet att överleva på sikt, måste forskare få forska och ansvariga ansvara, annars går det snarare förr än senare åt skogen, oavsett vilken strategi som väljs. Kritiker finner alltid något att kritisera, men DET är inte att ta ansvar!