Innevarande år har jag bestämt mig för att vara lite mer systematisk i mitt läsande och jag bestämde mig i höstas för att jag under 2018 ska läsa minst en bok i veckan, eller jag har i alla fall bestämt mig för att varje vecka gå igenom en bok så noga jag kan och hinner. Det blir en del skummande men efter alla år av läsande och skrivande har jag upparbetat en förmåga att extrahera det viktigaste ur böckerna jag tar mig igenom. Jag ser ganska snart vad som är värt att fördjupa sig i, och eftersom mina baskunskaper hela tiden växer måste jag inte läsa alla ord för att förstå. Jag har aldrig köpt böcker på chans, det har alltid funnits en tanke med inköpen, därför är det spännande att ge sig i kast med uppgiften och så länge det görs av lust och nyfikenhet, utan krav på prestation har jag inga problem att hålla ångan uppe. Och några guldkorn har jag stött här under våren, som jag stannat upp vid och läst mer noggrant. En av dem är boken Seeing like a State. How Certain Schemes to Improve the Human Condition Have Failed, av James C. Scott, som jag tänkte reflektera över här. Boken handlar om konsekvenserna av scientific management och effekter av människans övertro på styrning och detaljplanering, så det finns en rad paralleller till NPM som jag skrev om igår.
Det inledande kapitlet beskriver en urskog präglad av biologisk mångfald och komplexa interaktionskedjor mellan djur, växter och mikroorganismer. Ett myller av liv svårt att beskriva i detalj och omöjligt att kontrollera. Skogen betraktas sedan, vilket titeln antyder, utifrån statens, ekonomiskt/vetenskapliga perspektiv. Scott visar vad som kännetecknar den blicken; förenkling, standardisering och reducering av mångfald. Staten och det ekonomiska systemet bygger på kontroll, överblick och förutsägelser. Staten ser inte skogen, bara träden och dess ekonomiska värde. Så när staten tar kontrollen över skogen söker den kontrollera och maximera det ekonomiska utfallet genom planering, standardisering och reducering av mångfald. I tallskogen ska det helst bara växa tallar, för att förenkla arbetet med att utvinna resurserna och optimera det ekonomiska utfallet. Skogens ursprungliga mångfald och statens strävan efter kontroll över den är det genomgående temat i boken. Scott går igenom en rad reformer som genomförts av stater under 1900-talet. Byggandet av moderna städer till exempel. Scott skriver om planeringen och byggandet av Brazil, där tanken var att bygga in rationaliteten i arkitekturen för att skapa de bästa förutsättningarna för statens administrativa behov. Det gick sådär, Brazil är en död stad där människor inte trivs.
Scott skriver även om Lenins visioner för Sovjet och Maos stora språng, om kollektiviseringen av jordbruket och fokuseringen på produktivitet och vad det ledde till. Exemplen som diskuteras handlar om att varna för övertron på planering. Tanken är god och inget projekt har genomförts för att försämra för människor, som titeln indikerar handlar det om analyser av effekterna särskilda sätt att försöka förbättra förhållanden för människan. I det avslutande, sammanfattande kapitlet skriver Scott:
1. It's Ignorance, Stupid! Scott visar hur planerarna konsekvent och rutinmässigt ignorerar framtidens fundamentala öppenhet och tillvarons oöverblickbarhet. Det är kartan som gäller och uppstår det problem använder staten eller andra mäktiga organisationer sin makt för att tvinga verkligheten att anpassa sig efter målen och visionerna som beslutats om. Mångfald har visat sig vara hållbart, men den går inte att kontrollera eller styra mot mål. Därför reduceras den, av rationella skäl, vilket inte får misstas för kloka skäl. Den moderna statens och de multinationella företagens ignorans gentemot mänskligheten och naturen är ett allvarligt problem.
2. Planning for Abstract Citizens. Hela det moderna projektet bygger på modelltänkande, på abstrakta idealbilder av människor och deras standardiserade behov. När man skapar planer måste man tänka så, fast man MÅSTE inte skapa planer eller försöka målstyra komplexa verksamheter. Det är ett feltänk, som bygger på en övertro på människans förmåga, på hybris som bara fungerar så länge ignoransen inte ifrågasätts. I en demokrati och ett öppet samhälle blir det snart uppenbart när problemen hopar sig, och det är därför som totalitära stater ofta misslyckas så kapitalt. Det var inte av illvilja Mao och Lenin drev igenom sina visioner, vilket ledde till miljoner människors död. Problemet var att man skapade modeller för samhället som byggde på abstrakta, standardiserade medborgare och tvingade människorna att anpassa sig efter dessa.
3. Stripping Reality to Its Essentials. Statens blick är strikt ekonomisk eller vetenskaplig och det gör något med blicken eftersom forskaren bara ser de aspekter av verkligheten som den vetenskapliga metoden skapats för att se och fokuserar på. Det som är en styrka i forskningen riskerar att leda till fruktansvärda konsekvenser ute i samhället, om teorierna omsätts där; särskilt om man försöker tvinga den komplexa verkligheten att anpassa sig efter modellerna. En stat som anammar ett strikt ekonomiskt perspektiv kommer inte att se levande människor, bara kronor och ören samt flöden av varor och tjänster. Verkligheten är komplex och modellerna komplicerade och uppmärksammar man inte skillnaden spelar det ingen roll om man lever i en demokrati eller en totalitär stat för om staten inte anpassar sig efter verklighetens, människornas och miljöns myllrande, oöverblickbara komplexitet kommer det förr eller senare att leda till katastrof.
4. The Failure of Schematics and the Role of Mètis. Övertron på planering och målstyrning av samhällen och organisationer utgör det kanske största hotet mot mänskligheten och livet på jorden. Boken är dock ingen undergångsskildring, vilket gör den så intressant, viktig och läsvärd. Scott argumenterar övertygande för att det moderna tänkandets principer är orimliga, men han visar också på alternativ. Mètis är ett begrepp som Scott använder för att peka på alternativ till modernitetens rationella modelltänkande och jag ser det som synonym till en rad olika andra begrepp som fångar samma sak, ett slags praktisk vishet som är kontextuell och anpassningsbar. När jag söker på nätet hittar jag ingen definition och Scott förklarar begreppet indirekt med hjälp av exempel, men jag hittar en intressant artikel skriven av Svensk psykiatrisk förening där jag läser följande, som beskriver vad man försöker uppnå i de metiskurser man ger.
Det inledande kapitlet beskriver en urskog präglad av biologisk mångfald och komplexa interaktionskedjor mellan djur, växter och mikroorganismer. Ett myller av liv svårt att beskriva i detalj och omöjligt att kontrollera. Skogen betraktas sedan, vilket titeln antyder, utifrån statens, ekonomiskt/vetenskapliga perspektiv. Scott visar vad som kännetecknar den blicken; förenkling, standardisering och reducering av mångfald. Staten och det ekonomiska systemet bygger på kontroll, överblick och förutsägelser. Staten ser inte skogen, bara träden och dess ekonomiska värde. Så när staten tar kontrollen över skogen söker den kontrollera och maximera det ekonomiska utfallet genom planering, standardisering och reducering av mångfald. I tallskogen ska det helst bara växa tallar, för att förenkla arbetet med att utvinna resurserna och optimera det ekonomiska utfallet. Skogens ursprungliga mångfald och statens strävan efter kontroll över den är det genomgående temat i boken. Scott går igenom en rad reformer som genomförts av stater under 1900-talet. Byggandet av moderna städer till exempel. Scott skriver om planeringen och byggandet av Brazil, där tanken var att bygga in rationaliteten i arkitekturen för att skapa de bästa förutsättningarna för statens administrativa behov. Det gick sådär, Brazil är en död stad där människor inte trivs.
Scott skriver även om Lenins visioner för Sovjet och Maos stora språng, om kollektiviseringen av jordbruket och fokuseringen på produktivitet och vad det ledde till. Exemplen som diskuteras handlar om att varna för övertron på planering. Tanken är god och inget projekt har genomförts för att försämra för människor, som titeln indikerar handlar det om analyser av effekterna särskilda sätt att försöka förbättra förhållanden för människan. I det avslutande, sammanfattande kapitlet skriver Scott:
The great high-modernist episodes that we have examined qualify as tragedies in at least two respects. First the visionary intellectuals and planners behind them were guilty of hubris, of forgetting that they were mortals and acting as if they were gods. Second, their actions, far from being cynical grabs for power and wealth, were animated by a genuine desire to improve the human condition -- a desire with a fatal flaw.Det Scott undersöker i boken är konsekvenserna av modernitetens önskan att förbättra naturen skapa optimala förutsättningar för människor att förverkliga sina drömmar. Hans poäng är att priset man får betala för att leva upp till högmodernitetens visioner, förkroppsligade av en instrumentell rationalitet, strikt kontroll och noggrann planering i enlighet med på förhand uppsatta mål, är högre än insatsen. Så som stater (och, tänker jag, multinationella företag som idag tagit över statens roll och även dess rationella blick) kommit att utveckla sin syn på vad som är bra och önskvärt under 1900-talet och fram till idag har det lett till en rad problem som Scott sammanfattar i det han kallar fem läxor.
1. It's Ignorance, Stupid! Scott visar hur planerarna konsekvent och rutinmässigt ignorerar framtidens fundamentala öppenhet och tillvarons oöverblickbarhet. Det är kartan som gäller och uppstår det problem använder staten eller andra mäktiga organisationer sin makt för att tvinga verkligheten att anpassa sig efter målen och visionerna som beslutats om. Mångfald har visat sig vara hållbart, men den går inte att kontrollera eller styra mot mål. Därför reduceras den, av rationella skäl, vilket inte får misstas för kloka skäl. Den moderna statens och de multinationella företagens ignorans gentemot mänskligheten och naturen är ett allvarligt problem.
2. Planning for Abstract Citizens. Hela det moderna projektet bygger på modelltänkande, på abstrakta idealbilder av människor och deras standardiserade behov. När man skapar planer måste man tänka så, fast man MÅSTE inte skapa planer eller försöka målstyra komplexa verksamheter. Det är ett feltänk, som bygger på en övertro på människans förmåga, på hybris som bara fungerar så länge ignoransen inte ifrågasätts. I en demokrati och ett öppet samhälle blir det snart uppenbart när problemen hopar sig, och det är därför som totalitära stater ofta misslyckas så kapitalt. Det var inte av illvilja Mao och Lenin drev igenom sina visioner, vilket ledde till miljoner människors död. Problemet var att man skapade modeller för samhället som byggde på abstrakta, standardiserade medborgare och tvingade människorna att anpassa sig efter dessa.
3. Stripping Reality to Its Essentials. Statens blick är strikt ekonomisk eller vetenskaplig och det gör något med blicken eftersom forskaren bara ser de aspekter av verkligheten som den vetenskapliga metoden skapats för att se och fokuserar på. Det som är en styrka i forskningen riskerar att leda till fruktansvärda konsekvenser ute i samhället, om teorierna omsätts där; särskilt om man försöker tvinga den komplexa verkligheten att anpassa sig efter modellerna. En stat som anammar ett strikt ekonomiskt perspektiv kommer inte att se levande människor, bara kronor och ören samt flöden av varor och tjänster. Verkligheten är komplex och modellerna komplicerade och uppmärksammar man inte skillnaden spelar det ingen roll om man lever i en demokrati eller en totalitär stat för om staten inte anpassar sig efter verklighetens, människornas och miljöns myllrande, oöverblickbara komplexitet kommer det förr eller senare att leda till katastrof.
4. The Failure of Schematics and the Role of Mètis. Övertron på planering och målstyrning av samhällen och organisationer utgör det kanske största hotet mot mänskligheten och livet på jorden. Boken är dock ingen undergångsskildring, vilket gör den så intressant, viktig och läsvärd. Scott argumenterar övertygande för att det moderna tänkandets principer är orimliga, men han visar också på alternativ. Mètis är ett begrepp som Scott använder för att peka på alternativ till modernitetens rationella modelltänkande och jag ser det som synonym till en rad olika andra begrepp som fångar samma sak, ett slags praktisk vishet som är kontextuell och anpassningsbar. När jag söker på nätet hittar jag ingen definition och Scott förklarar begreppet indirekt med hjälp av exempel, men jag hittar en intressant artikel skriven av Svensk psykiatrisk förening där jag läser följande, som beskriver vad man försöker uppnå i de metiskurser man ger.
Samtidigt har insikten om nya lärandemetoder inom medicinsk utbildning vuxit fram. Vi kan idag inte läsa och ”memorera” kunskap som man gjort tidigare utan måste ha ett aktivt förhållningssätt till lärande som hjälper oss att ”hitta rätt” i den störtflod av ny kunskap som hela tiden kommer fram. Vi måste sovra, veta vad som är evidensbaserat och sedan implementera ny kunskap i vår vardag. Dessa tankar ligger väl i linje med det som sker i reformarbetet med grundutbildningen för läkare runt om i landet.5. A Case for Mètis-Friendly Institutions. Här handlar det om att förstå vikten av att utforma nya modeller som bygger på praktisk vishet istället för modeller skapade med utgångspunkt i en livs- och mångfaldsförnekande instrumentell rationalitet. Jag tänker här i termer av nomadologi och förklarar hur jag tänker samt avslutar denna bloggpost genom att citera ur min egen bok om just detta, Studier av förändring, i rörelse:
Nomadologi handlar om att lära sig hantera komplexiteten och förstå kulturens fundamentala öppenhet samt undersöka möjligheter till och förutsättningar för förändring. Det handlar alltså mer om att förstå vad som skulle kunna bli, än om att slå fast vad som är. Den som vill forska om och förstå kultur måste röra sig med och förändras, tillsammans med det man studerar: Metoden kan aldrig vara given på förhand, den måste uppfinnas vartefter och förändras med det som studeras. Kunskapsobjektet och den studerade kontexten bestämmer vad som är den bästa metoden och materialet. Och frågan är viktigare än svaret, för frågan styr perceptionen och kognitionen. Det som är funktionellt är bra, det dysfunktionella är dåligt. Närmare än så går inte att komma en definition av nomadologin. Därför är detta en metodbok för studier av kultur, snarare än en bok om kulturvetenskaplig metod. Teorin och metoden är invävd i texten och presenteras tillsammans med resultatet, eller hellre: Teorin, metoden och resultatet är delar av samma helhet som läggs i läsarens händer för att främja förståelse för förändring. Ett annat och mer hållbart samhälle är möjligt, om tillräckligt många vill, och förstår man förutsättningarna för förändring ökar chansen att fler inser att kulturen redan idag är resultatet av kollektiv handling. Kulturen är skapad av oss som lever och verkar här och nu. Fler behöver tänka mer på vad de vill och börja reflektera över varför de gör som de gör. Det är första steget mot förändring och när det steget väl är taget är det bara att fortsätta, ett steg i taget. Om och när många vill samma sak ökar chansen dramatiskt att det blir så även om den här typen av processer aldrig går att styra mot ett mål.Tack för att just du läser! Och en riktigt Glad Påsk vill jag önska er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar