Dagdrömmar är en del av livet

När finns det idag tid och möjlighet att förlora sig i tankar och bara låta livet följa sin egen inneboende rörelse? Allt mer sällan, tyvärr. Jakten på effektivitet intensifieras hela tiden, den är som ett virus som har oss alla och våra tankar i sitt grepp och det gör något med oss människor, både som individer och samhällsmedborgare. Den helt förklarliga och i grund och botten sunda längtan efter trygghet är en kraft som man varken kan eller bör utplåna, men den måste balanseras mot andra krafter för att bli konstruktiv, istället för som nu destruktiv. Dagdrömmar och tankar som får vandra är en vital del av det komplex av egenskaper som kunskap och intellektuell förmåga bygger på och består av. Kreativitet som sägs vara lika viktig som effektivitet kan aldrig styras eller tvingas fram och lärande är en komplex process som inte kan skyndas på. Paradoxalt nog blir därför människans långsiktiga jakt på trygghet en kortsiktig och tillfällig känsla av tillfredställelse, som på sikt riskerar att leda till att grunden för samhällets hållbarhet raseras. Dagdrömmar är som fibrer i maten, de ser ut att sakna värde men vi klarar oss inte utan dem. Försöker vi utesluta och eliminera dem i jakten på effektivitet upphör vi snart att vara människor och blir kliniskt rena automater som följer på förhand uppgjorda program. Det vore inget liv; ändå är det just dit vi är på väg, av egen fri vilja.

Dagdrömmar går inte att kontrollera, varken för den i vars huvud de uppstår eller för det system som växer fram mellan människor i samhället och som antas utgöra garanten för den där hett efterlängtade tryggheten. Just okontrollerbarheten är själva poängen med dagdrömmar och kreativitet. Balans mellan både och är garanten för hållbarhet, det handlar inte om antingen eller. Systemet och kraven på effektivisering leder dock till att allt som inte följer planen uppfattas som ett hot och måste elimineras.

Hur ser det ut i skolan idag? Den har efter friskolereformen och i enlighet med NPM-logiken utvecklats i enlighet med marknadens principer som bygger på övertygelsen att konkurrens alltid driver kvalitet och att minskade resurser leder till effektivitet, vilket är förödande för kunskapen. Det bryr sig dock inte aktörerna som driver skolan om, they are (med politikernas goda minne) in it for the money, vilket framförallt gäller skolkoncernerna men även kommunpolitiker är piskade att använda skattemedlen effektivt så samma gäller där med. Dagens skola är en produktionsenhet där lärare och elever/studenter piskas till att producera resultat. Det är en skola som tvingar fram fokus på form, betyg och hastighet, för det är det enda man kan mäta. Vi har skapat en skola som utvecklats till en plats eller ett sammanhang man vill minimera tiden man är i, trots att de som växer upp idag går längre i skolan än någon generation i historien. Allt fler utsätts därför under allt längre tid för kraven på effektivitet och det man framförallt lär sig i skolan dag är det, att effektivt producera resultat, helt i linje med den anonyma marknadens krav.

Kapitalismens slagord; Greed is good, som präglar skolans verksamhet i allt högre grad idag fostrar både rektorer, lärare och elever/studenter att bry sig om sig själva. För det driver kvalitet, enligt den karta som ansvariga för utbildningsfrågor. vårt land (och globalt) orienterar sig efter. Vad menas med kvalitet? Det behöver vi verkligen tala mycket mer om än vi gör, för dagens skola må leva upp till marknadens definition av kvalitet, men den leder inte till långsiktig kunskapsutveckling. Utifrån ett kvartalsekonomiskt perspektiv och med hänsyn till mandatperioder är det kanske logiskt och önskvärt att det ser ut som det gör, men är det kunskap vi vill ha måste vi tänka om. Den skola vi håller på att bygga är en skola som aktiverar hjärnans självförbrännande funktioner, inte en intellektuellt stimulerande skola där det finns plats för lek och dagdrömmar och där man kan tänka tankar till slut. Tänker vi inte om och organiserar utbildning på ett mer kunskapsfrämjande sätt, det vill säga utan krav på mätbara resultat, kan det värsta fall bli så att ju mer tid man visas i skolan, desto mindre lär man sig. Den klassiska frågan till eleverna; är du lönsam lille vän, har idag omformulerats till: Är du effektiv nog, kan du mäta dig med maskinerna som du konkurrerar om arbete med?

Jag återkommer ofta till mellanrummens betydelse, det är i pauser och mellanrum som kunskapen bearbetas, när man leker, dagdrömmer eller gör något helt annat. Det är när man kan och får lyfta blicken som det man lärt sig placeras i ett sammanhang och man får perspektiv, vilket krävs för att fakta ska transformeras till kunskap och kunna utvecklas till bildning och vishet. Bara där och när det finns tid att andas och tänka efter, dagdrömma och förlora sig i tankar som får ta den tid de tar, bara där och när man kan och får begrunda det man läser och lär, kan kunskap utvecklas. Kunskap är motsatsen till mätbara resultat och kunskapsutvecklingens logik är en annan än marknadens. Kunskapens logik bygger på överflöd, frihet och ödmjukhet inför tillvarons komplexitet och livets oöverblickbarhet. Nedskärningar, stress och ständiga krav på effektiviseringar leder i helt fel riktning och lämnar fältet fritt för hjärnas destruktiva sidor.

10 000 timmar är en annan tanke jag ofta återkommer till. Tänk om vi hade en skol- och utbildningspolitik som utgick från insikten att det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något. Tänk om skolan och den högre utbildningen organiserades med tid som utgångspunkt, istället för pengar. Tänk om lärare och elever, i varje led av utbildningen hade ansvar att fylla en viss män tid med så mycket innehåll, istället för som idag piskas att prestera ett standardiserat och kvalitetssäkrat resultat på så kort tid som möjligt. Tänk om lärare och elever/studenter kunde få fylla 10 000 timmar med så mycket meningsfullt innehåll som möjligt, då skulle det finnas utrymme för dagdrömmar och lek, inte som idag uteslutande effektivitetsfokuserat råplugg som leder till destruktiv stress. 

Lyssnar man på nyheterna låter det som allt handlar om pengar och effektivitet, som om det är det enda som betyder något. Det är valår i år och tonläget är högt och det kryllar av experter som tolkar tecknen och bestämmer hur det är. Därför blir det svårt att bryta sig loss, svårt att tänka på och se alternativ. För det som sägs av experterna framförs med sådan tydlighet, sådan självklarhet och av människor med makt att det kan te sig som om allt som behöver sägas redan har sagts och att det inte finns några alternativ till ekonomisering och jakt på effektivitet och prestation. Svart eller vitt, bra eller dåligt, så låter det och nyanserna som livet består av reduceras till en fråga om antingen eller. Det dikotomiska tänkandet dominerar, för det är så viktiga frågor avgörs idag, men hur blev det så? Hur kom det sig att vi anammade marknadens syn på kunskap, och började betrakta dagdrömmar och tid att tänka tankar till slut som hinder för utveckling? 

Avslutar den här bloggposten genom att återanvända tankar från en tidigare post, som jag ofta tänker på men som försvann i bruset. Den texten skev jag med utgångspunkt i en lista av ord som var resultatet av en omröstning om svenskans vackraste ord. Effektivitet fanns inte med på listan, det är ett hårt, kallt och skoningslöst ord, liksom samhället som växer fram mellan oss idag. Håller vi på att förlora förmågan att uppskatta det vackra? Det är allvarligt i så fall. Det vore lika förödande som att förlora förmågan att och uppskattningen av dagdrömmarna som jag nu förlorar mig en stund innan jag måste ta tag i arbetets krav. 10 ord som väcker 1000 tankar. Tänk om skolan hade plats för dem och det fanns möjlighet att reflektera över dem och livets inneboende föränderlighet.

Förgätmigej är både en blomma och ett rop på hjälp. Glöm mig inte, lämna mig inte ensam? Vi är alla del av samma mänsklighet så bara för att jag inte hänger med i hetsen betyder inte att jag är mindre värd. Förgätmigej rymmer ett mått av desperation och rädsla. Det borde vi fundera över, varför så många tycker det är vackert. Ställ det i kontrast till synen på flyktingar, som förgäts dagligen och stundligen med vårt goda minne, vår informerade okunskap om läget. Är det ordet mej som är det viktiga, att just jag inte ska förgätas? Kanske,men det säger i så fall om möjligt än mer om rädslan i samhället.

Snöflinga och porla är ord som hör till naturen. Friskhet och renhet. Sätter vi det i samband med vår kärlek till bilen blir kontrasten stor. Vi väljer dessa ord när vi får frågan om vad som är vackrast, men vi förstör både vattendrag och luft genom att köra bil. Tänk om vi frågat vad som är viktigast? Hade svaret sett annorlunda ut då? Värt att fungera på, för det spelar roll vad människor vill ha, egentligen. För det som verkligen betyder något har större chans att omställas i handling än det som anses vackrast. Det vackra är skört och har svårt att överleva om det inte värnas, men bara det som verkligen betyder något kommer att värnas. Läpparnas bekännelse är lätt att ge, men att omsätta ord i handling är svårare. Det är lätt att lova, men svårt att leva upp till löftena.

Ögonblick och vemod är intressanta ord, för de säger så mycket om livet. På ett ögonblick kan alt förändras, och även om lycka är det vi strävar efter finns det alltid ett vemod där i botten. Och utan kontrasterna finns ingen kunskap. Det vi vet handlar alltid om något, i relation till något annat. Att vemod anses vara ett vackert ord är vackert, för det handlar om eftertänksamhet. Känslan av vemod kommer över en och tvingar en att tänka efter, att reflektera. Och livet levs ett ögonblick i sänder, inte i historisk tid, och inte i framtiden, utan mitt emellan. Vemodet lurar alltid bakom hörnet, så hellre än att rädas det eller försöka förtränga är det bra att göra sig medveten om det och begrunda det.

Glänta och juninatt handlar också om naturen, om en plats och en tidsanda. Hur ofta är vi i en glänta idag? Jag föreställer mig att det finns många som inte varit i en glänta på flera år. Och den svenska juninatten är magisk, men bara i våra drömmar om den, för nätterna i början av sommaren är sällan varma, soliga och så magiska som vi mins dem från vår barndoms somrar. Handlar det om längtan, och drömmar? Det är ju inga ouppnåeliga drömmar i så fall. Allt handlar om att ta sig tiden och om att göra vad som krävs. I princip alla kan, om vi verkligen vill. Eller har vi gett upp och nöjer oss med att drömma? Är det kanske så vi ska se på listan?

Kontrapropositionsvotering sticker ut, men det låter roligt på något sätt. Det finns en rytm i ordet som fångar fantasin. Vokaler och konsonanter i harmoni. Ett ord hämtat från politiken, från maktens sfär. När vi röstar, tänker vi då på vad som är vackert och värdefullt, eller tänker vi på hur mycket vi får i plånboken? Det spelar roll, för det får konsekvenser. Vi får inte det vi säger att vi önskar, vi får det vi verkligen vill ha och det är långtifrån alltid samma sak. Värt att tänka på.

Gryning och västanvind så, är ord som andas hopp. Med västanvinden vädras allt det gamla ut och en ny värld kan gry. Så tänker jag, så borde fler tänka. För om vi förlorar hoppet är det ute med oss. Om vi inte kämpar för det som är vacker och värdefullt går det oss om intet. Om vi inte aktivt försvarar öppenhet, demokrati, mångfald och hållbarhet har vi snart ingen jord att leva på, ingen natur att inspireras av och ingenting att drömma om. Ett annat samhälle är alltid möjligt, men det krävs att vi går från ord till handling. Från drömmar och längtan till aktivitet.

Tänk om våra skor- och utbildningspolitiker sa till lärare och elever/studenter: Ut i skogen. Andas, förundras, njut med hela kroppen. Lyssna till porlandet, kisa mot solen i gryningen och känn västanvinden mot kinden. Var glad för vemodet, för att du inte uppfylls av det, för allt kan förändras på ett ögonblick. Ta hand om din nästa, för ingen vet när man själv behöver hjälp. Lägg örat mot kulturen och lyssna på dess röst: Förgätmigej, och dig, och dig. 

Allt vi gör gör vi med och mot varandra, tänk på det, och på att det aldrig räcker att säga att man älskar någon eller något, det krävs aktiv handling också för att orden ska få mening och betyda något på riktigt. Samma gäller för kunskap; det räcker inte att lova att den ska bli bättre, det krävs handling också, kunskapsfrämjande handling och förståelse för vad som främjar lärande. En ledtråd: det gör inte kraven på effektivitet!