Förföra, eller beröra?

Två vägar att förmedla kunskap och göra intellektuell karriär. Förföra, eller beröra? Jag väljer det senare, alla dagar i veckan, även om det är svårt eftersom jag märker att så många vill bli förförda snarare än berörda. Förförd är enklare att bli och om man sedan blir besviken kan man alltid skylla på någon annan. Och det är definitivt enklare att förföra. Det finns hur många trick att ta till som helst. Förförelse är ett ytfenomen medan beröring går på djupet. Lätt fånget lätt förgånget, är ett talande ordspråk och det är lätt att se hur ohållbart det är att välja förförelsens väg. Fast i en snabbt föränderlig värld finns ingen tid för eftertanke, det dyker hela tiden upp nya lockelser. Förförandet är omedelbart belönande medan den som berör ofta drar på sig kritik eftersom beröringen går på djupet och påverkar känslorna, vilket kan vara jobbigt. Fast vill man verkligen lära sig mer, både om sig själv och om andra och annat, kommer man att beröras och tvingas man hantera sina känslor. Det är oundvikligt. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, är ett annat ordspråk som många idag raljerar över men som jag tror vi behöver mer av i samhället för att möta den växande populismen och behovet av snabb tillfredställelse som sprider sig i samhället.

Experter som hänvisar till logiska argument och evidens förför med hjälp av siffror och diagram. Forskning som bygger på strikt logik och rationella analyser resulterar i fakta som går att distansera sig från. Experterna som alla älskar att förföras av talar om handfasta saker, om hur det är. Och inget fel i det, inte i sak. Alla kunskaper och kompetenser behövs om vi ska klara hållbarhetsutmaningarna vi står inför. Fast när förförelse blir norm, om det är vad man förväntar sig av forskarna kommer bara kunskap som förför att accepteras som KUNSKAP och resultat som berör förknippas med obehag.  Och förväntningarna på kulturvetare är ofta att det ska vara lite mer lättsamt, att man ska tala om så kallade mjuka värden. Lite bildande intellektuell underhållning, anekdoter och gärna hur man tänkte och gjorde förr i tiden. Dessa förväntningar möter jag ofta. När jag riktar mig mot åhörarna, talar till dem som medmänniskor och pekar på att hållbarhetsmålen bara kan nås genom att agera annorlunda i vardagen ser jag inte sällan förfäran i ansiktet. Flackande blickar. Det var inte detta vi beställt eller förväntade oss. Tala om hur det är så vi kan förundras och sedan fortsätta som om ingenting hänt. Man vill bli förförd, inte berörd.

När jag pekar på att en viktig orsak till att det finns problem i samhället och världen handlar om att människor vill bli förförda och därför drömmer omöjliga drömmar eller tänker sig att experter ska lösa problemen, alternativt att allt är invandrarnas (eller i alla fall någon annans) fel, är det som man värjer sig. Försvarsmekanismer kickar in och man reagerar med känslorna även om man inte erkänner det, utan väljer att hänvisa till logik för att försvara sitt agerande. Inte sällan slår man ifrån sig och skyller på budbäraren. "Så du menar alltså att jag inte får åka till Thailand?" Som om forskare som talar om kunskap som berör är taskiga figurer som vill sprida dålig stämning. Som om frågan om hållbarhet inte handlade om vad vi gör, hur vi gör det och hur ofta. Allt handlar om det och förförelse må vara lockande i det korta perspektivet, men på sikt är det förödande. När drömmen om en billig smart phone hakat fast och sprider sig i kulturen, eller när efterfrågan på enkla lösningar ökar, får det effekter, långt bortom individens privatekonomi och snävt personliga perspektiv. Det finns alltid ett pris att betala, och om inte jag gör det är det någon annan, idag eller i framtiden. Allt som förlägger ansvaret någon annanstans, allt som inte handlar om mig, är lätt att ta till sig och den som väljer förförelsens väg kan räkna med att bli framgångsrik.

Kulturen är fylld av blinda fläckar. Därför är den så viktig att studera och ständigt försöka förstå, vilket man bara kan göra genom att beröra. Kunskap om kultur är en grundförutsättning för många andra ämnen och kunskaper. En skola fylld av pedagoger som förför ger barnen och den uppväxande generationen dåliga förutsättningar att hantera känslor av leda och obehag, vilket krävs för att lära sig på djupet och för att förstå livets och tillvarons outgrundliga oöverblickbarhet. Därför behövs en humanvetenskap som går på djupet och berör lika mycket som annan kunskap. Framförallt behövs kompetens att mötas i kunskap och insikt om betydelsen av att sätta kunskapen i centrum, just för att kunna genomskåda populismens lockelse och motstå förförelsens lockelse samt för att förstå hur viktigt det är för mänsklighetens överlevnad att kunna hantera känslor och bli berörd. Humaniora behövs som buffert och skydd mot människan själv. Idag cirkulerar allt kring ekonomin som likt ett religiöst tabu inte får ifrågasättas och som människorna likt hypnotiserade, dödsföraktande insekter flyger närmare och närmare.