There is a third problem. It is difficult to elucidate the system of the strata without seeming to introduce a kind of cosmic or even spiritual evolution from one to the other, as if they were arranged in stages and ascended degrees of perfection. Nothing of the sort. The different figures of content and expression are not stages. There is no biosphere or noosphere, but everywhere the same Mechanosphere.Överallt, samma Mecanosfär. Det vill säga en komplex helhet som består av delar som går in i och ut ur varandra, dels delar som är immateriella, dels delar som är materiella. Innehåll och uttryck hålls samman, men det leder tanken fel att tänka på detta som eviga helheter. Delar tillkommer och delar försvinner, allt beroende på helheten och dess relation till omgivningen. Därför är mellanrummen, som man väldigt lätt glömmer bort, av avgörande betydelse, även om ingen någonsin kommer att kunna förstå dem fullt ut.
If one begins by considering the strata in themselves, it cannot be said that one is less organized than another. This even applies to a stratum serving as a substratum: there is no fixed order, and one stratum can serve directly as a substratum for another without the intermediaries one would expect there to be from the standpoint of stages and degrees (for example, microphysical sectors can serve as an immediate substratum for organic phenomena). Or the apparent order can be reversed, with cultural or technical phenomena providing a fertile soil, a good soup, for the development of insects, bacteria, germs, or even particles. The industrial age defined as the age of insects ...Det oväntat oväntade är något vi måste räkna med. Det vill säga vi måste ta med i beräkningen att vi aldrig kommer att kunna ta med allt som kan komma att hända. För räkna på det oväntat oväntade går aldrig, för om det gick skulle världen och livet se FUNDAMENTALT annorlunda ut. Inget skulle vara eller fungera som det bevisligen gör om det gick att kontrollera framtiden. Därför är detta en viktig insikt att ha med sig. Därför måste man vara ödmjuk inför världen och dess tillblivelse och alla uttalanden om framtiden måste tas med en nypa salt. Jag blir jag i samspel, inte bara med andra människor utan med allt. Jag är en sammanhållen helhet bestående av mänskligt dna och bakterier, men även av kläder, glasögon, teknik och tankar om än det ena än det andra. Och utan naturen och kulturen är det meningslöst att tala och tänka om begreppet MÄNNISKA.
It's even worse nowadays: you can't even tell in advance which stratum is going to communicate with which other, or in what direction. Above all, there is no lesser, no higher or lower, organization; the substratum is an integral part of the stratum, is bound up with it as the milieu in which change occurs, and not an increase in organization.När vi letar efter det yttersta, efter sanningen, det första och det enda. Vad letar vi efter då? Vet vi ens om det vi söker finns, eller handlar vi bara på magkänsla? Hur avgörs denna typ av frågor, som ligger till grund för sådana vetenskapskrig som det som här under veckan som gått blommat upp på DN-Debatt? Det är frågor utan givna svar och det är detta som är den springande punkten, detta att det inte går att avgöra frågan en gång för alla. Att inse det är minst sagt frustrerande, för det är hopplöst att tvingas debattera med någon som är övertygad, dels om att hen har rätt, dels om att det går att avgöra frågan objektivt och en gång för alla. Den som försvarar mellanrummen, det oväntat oväntade och framtidens fundamentala öppenhet är dömd på förhand i alla debatter. Därför talar jag mig varm för samtal, för ödmjuka möten mellan olika kompetenser. Inte för att det är LÖSNINGEN, utan för att det är den enda hållbara vägen fram till ökad förståelse för världens komplexitet.
Furthermore, if we consider the plane of consistency we note that the most disparate of things and signs move upon it: a semiotic fragment rubs shoulders with a chemical interaction, an electron crashes into a language, a black hole captures a genetic message, a crystallization produces a passion, the wasp and the orchid cross a letter...Världen och livet är fyllt av oheliga allianser, av delar som interagerar, ofta utan att ens veta om det själva. Jag påverkar dig och du påverkar mig, vi påverkar varandra och tillsammans påverkas både vi och dem vi möter. Allt och alla påverkar och påverkas ömsesidigt och alla möten mellan har betydelse för att det blir som det blir. Därför är inget, därför blir allt. Rörelse och förändring är den enda konstanten, det enda vi kan vara säkra på. Livet är rörelse.
There is no "like" here, we are not saying "like an electron," "like an interaction," etc. The plane of consistency is the abolition of all metaphor; all that consists is Real. These are electrons in person, veritable black holes, actual organites, authentic sign sequences. It's just that they have been uprooted from their strata, destratified, decoded, deterritorialized, and that is what makes their proximity and interpenetration in the plane of consistency possible.Metaforer, som jag skrev om i går, till minne av Tomas Tranströmer, ska inte ses som representationer. Det handlar om verkliga saker, inte om något ställföreträdande, istället för. Det handlar inte om liknelser, utan om verkliga ting (både materiella och immateriella). Kulturen är inte "som ett slags språk", den är det också. Sanningen ligger där, mitt framför ögonen på oss och vi är en del av den. Världen kommer oss till mötes på alla plan, överallt, alltid. Det är sanningen lika mycket som det vi debatterar om, som det vi säger oss veta även om det kanske visar sig vara på ett annat sätt. Tro kan försätta berg, det vet vi, och därför är tro lika verklig som "sanningen". Den insikten är viktig att ha med sig om man vill förstå Deleuze och Guattari, för deras filosofi handlar om hur världen, kulturen, kunskapen och moralen FUNGERAR, FÖRÄNDRAS och BLIR TILL, inte om hur eller vad den ÄR.
A silent dance. The plane of consistency knows nothing of differences in level, orders of magnitude, or distances. It knows nothing of the difference between the artificial and the natural. It knows nothing of the distinction between contents and expressions, or that between forms and formed substances; these things exist only by means of and in relation to the strata.Konsistensplanet är Deleuze och Guattaris sätt att närma sig tanken om att allt som existerar finns här och nu, på insidan. Inget är externt i förhållande till något annat. Konsistensplanet eller immanensplanet är det som finns mellan, utan närmare definition. Det handlar inte om ett definierbart mellanrum, utan om allt som är mellan och om insikten att mellanrum är allt. Att vara människa är en relation och allt och alla blir till i relation till allt och alla andra. Konsistensplanet är den abstrakta maskin som driver förändringen och tillblivelsen, det som får något att hända.
Ödmjukhet inför det ofattbara, där i den tanken finns början på ett slags moral. Den blir vad vi gör av och med den. Ingen kan kontrollera den, vi kan bara förhålla oss till den. Moralen uppstår mellan oss, i relation till våra handlingar, den skapar oss och vi skapar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar