Moralens geologi 41

Innehåll och uttryck, förenklat (för resonemangets skull): materia och det som är icke-materiellt, ting och tankar. Vi måste acceptera att det inte handlar om antingen eller här, det är bara två sidor av samma sak. Världen är fler än en, men färre än många. Något slags form krävs och, så klart, det som formas. Tankar är innehåll som formas i lika hög grad som stenar är formad materia. Det är viktigt att inte dela upp världen och behandla den som samverkande aspekter, som kan studeras var för sig.

In any case, content and expression are never reducible to signified-signifier. And (this is the second problem) neither are they reducible to base-superstructure. One can no more posit a primacy of content as the determining factor than a primacy of expression as a signifying system.

Här öppnar sig en vetenskapsteoretisk klyfta. Finns svaret i antingen formen, eller innehållet. Ska makten att forma undersökas och materien lämnas därhän, eller står alla relevanta svar att finna i materiens yttersta beståndsdelar? Natur- eller kulturvetenskap? Eller handlar det om olika aspekter av samma helhet? Här ser jag den enda postteoretiska epistemologin värd namnet, den som söker svaren i helheten, istället för i delarna. Vill man förstå kultur kan man inte välja det ena framför det andra, vad som är viktigast för just den förståelse man söker bestäms av sammanhanget. Den som kan sin Marx ser här att Deleuze och Guattari inte ställer upp på att samhället är överbyggnadens återspegling på basen. Samhället är en helhet bestående av både ideologierna och det som dessa formar.

Expression can never be made into a form reflecting content, even if one endows it with a "certain" amount of independence and a certain potential for reacting, if only because so-called economic content already has a form and even forms of expression that are specific to it. Form of content and form of expression involve two parallel formalizations in presupposition: it is obvious that their segments constantly intertwine, embed themselves in one another; but this is accomplished by the abstract machine from which the two forms derive, and by machinic assemblages that regulate their relations.

Form är innehåll och innehåll är form. Det handlar om både och, samtidigt och det som driver förändring är den abstrakta maskin som verkar mellan. Därför tjatet om fler än en men färre än många, för svaret är aldrig en eller ett, det är alltid fler än så, men aldrig oändligt. Ett vetenskapligt svar måste vara förenklat, men det får aldrig förenklas mer än vad frågan tillåter, för då får vi svar på frågor som aldrig ställts. Meningslösa svar på frågor som ingen är intresserad av och som inte går att använda. Det handlar om att acceptera det faktum att svaren alltid uppstår mellan och alltid relaterar till sammanhangen. För att förstå förändring krävs att man accepterar att alla frågor inte har ett svar, och att framtiden per definition är en öppen fråga.

If this parallelism is replaced by a pyramidal image, then content (including its form) becomes an economic base of production displaying all of the characteristics of the Abstract; the assemblages become the first story of a superstructure that, as such, is necessarily situated within a State apparatus; the regimes of signs and forms of expression become the second story of the superstructure, defined by ideology.

Vad är samhällets yttersta princip? Basen eller överbyggnaden? Ideologi eller materia? Oavsett vad man svarar blir resultatet en halvsanning, för svaret finns mellan. Det är helheten som räknas och verkligheten uppstår i spelet mellan. Jag vill se kultur som just ett slags spel. En öppen tillblivelse som inte handlar om antingen ord eller tid, utan om orden-och-tingen (för att anspela på Michel Foucaults kanske viktigaste bok, som på engelska fått den lite olyckliga titeln tingens ordning). Det handlar inte om det som är, utan om det kan bli. Om blivande som en öppen och obestämbar, kollektiv rörelse.

It isn't altogether clear where language should go, since the great Despot decided that it should be reserved a special place, as the common good of the nation and the vehicle for information. Thus one misconstrues the nature of language, which exists only in heterogeneous regimes of signs, and rather than circulating information distributes contradictory orders.

Studier av språk, frikopplat från sammanhanget där orden uttalas är meningslösa, i alla fall om det är kultur man är intresserad av. Språket är inget i sig själv, det är ett samspel, en abstrakt maskin som består av fler än en, men färre än många delar (både materia och sådant som är immateriellt). Detta är tankar som behöver upprepas, för det är svårt att verkligen ta dem till sig. Den mänskliga hjärnan verkar ha en fallenhet att tänka antingen eller och den egenskapen blir därför en aktör i sammanhanget, som måste tas med i beräkningen, om man verkligen vill förstå levande liv, så som det levs. Vetenskapskrig som handlar om antingen eller är meningslösa och gagnar inte mänskligheten på något sätt, för det hindrar oss att nå kunskaper som vi behöver för att bygga ett hållbart samhälle och en framtid för våra barnbarn och deras barnbarns barn.

It misconstrues the nature of regimes of signs, which express organizations of power or assemblages and have nothing to do with ideology as the supposed expression of a content (ideology is a most execrable concept obscuring all of the effectively operating social machines). It misconstrues the nature of organizations of power, which are in no way located within a State apparatus but rather are everywhere, effecting formalizations of content and expression, the segments of which they intertwine.

Tankar på antingen eller och frågor som bara erkänner en eller ett som svar, handlar om misstolkningar av verkligheten, är hjärnspöken. Förstår vi det kan det verkligt viktiga arbetet börja, men det är ett arbete som ingen vet vart det leder. Och det är inget problem, det är däri utmaningen ligger, det är detta vi måste acceptera för att hoppas på att kunna nå ett bättre vetande. Vad vi behöver är inte fler Nobelpris, det är kunskap som verkligen går att använda för att bygga ett hållbart (i ordets alla betydelser) samhälle.

Finally, it misconstrues the nature of content, which is in no way economic "in the last instance," since there are as many directly economic signs or expressions as there are noneconomic contents. Nor can the status of social formations be analyzed by throwing some signifier into the base, or vice versa, or a bit of phallus or castration into political economy, or a bit of economics or politics into psychoanalysis.

Ekonomi, psykologi, biologi, språk, fysik, pedagogik och så vidare. Akademin är fylld av koloniserande vetenskaper som strider om makt och inflytande över tanken. Total makt, gärna över allt, men i alla fall över ett begränsat (och växande) territorium, det är så vardagen inom vetenskapen ser ut. Och det man strider om är pengar. Ingen, eller i alla fall alldeles för få, har tid att tänka på och än mindre värna, kunskapen.

Vetande för vetandet skull, för framtiden och livet på jorden, om det borde vetenskap handla om. Ingen tjänar på att vetenskap inte handlar om det!