Kom aldrig riktigt in i Så talade Zarathustra, även om
jag tyckte mig hitta glimtar av insikt och en hel del intressanta uppslag till
tankar att jobba vidare med. Utan Nietzsches övriga, tidigare produktion, i
färskt minne hade jag knappt fattat något. Det skriver jag inte för att
kritisera, inte för att avfärda, utan för att det är min upplevelse, just nu av
innehållet i den boken. Nietzsche är inte en filosof som tydligt lägger fram
sina tankar i enlighet med en plan. Inte en tänkare som först gör klart för sig
själv hur det är, och sedan lägger fram bevisen för detta. Han är en författare
och filosof som bjuder in läsaren i processen, som tänker tillsammans med
läsaren, om den värld som bästa lever i och var och en på sitt sätt försöker
förstå. Detta är något jag också försöker praktisera, här på bloggen och i mina
föreläsningar. Jag kommer aldrig i närheten av Nietzsches briljans och
tankeskärpa och jag har tyvärr inte hans språkliga förmåga. Men jag försöker,
försöker och försöker igen och jag får inspiration av Nietzsches texter och
känner mig uppmuntrad av hans försök.
Det är inte självklart att man känner så. Det handlar om
hur man närmar sig filosofin, texterna man hittar och läser. Jag har hört
framstående forskare, kloka människor, som avfärdat Nietzsche, och särskilt då
boken Så talade Zarathustra, med en tvärsäker hänvisning till att han ju var
galen. Av det finner emellertid jag inga tecken i bokens innehåll. Visst har
jag svårt att förstå och göra bruk av tankarna, och visst vet jag att Nietzsche
sedermera blev galen, men i och utifrån bokens innehåll kan jag inte dra den
slutsatsen. Var och en får naturligtvis ha sin uppfattning och göra sin
läsning, det ligger i sakens natur, och jag har min klar för mig, men allt för
många, misstänker jag i alla fall, uttalar sig om texter de aldrig läst. Och
ifråga om en text som Så talade Zarathustra och även andra texter av Nietzsche,
texter som förhållandevis få verkligen har läst och brottats med, är risken
liten att man stöter på initierade frågor eller får frågor om vad man bygger
den uppfattningen på? Dessutom är det så att om man bara uttrycker sig
tillräckligt säkert och man bara utstrålar tillräckligt med pondus, kommer ännu
färre att våga eller finna de mödan värt att lufta sin kritik eller anmäla
avvikande åsikt. Kämpar ständigt för att bryta upp det förhållandet, som lägger n våt filt över alla lovvärda försök till samtal, som hämmar kunskapsutbyten och som utarmar förmågan till kritisk reflektion som så väl behövs i dagens samhälle.
Därför skriver jag detta, för att inspirera fler att
läsa Nietzsche. Jag vill hjälpa fler att hitta in i hans sprakande vitala och
dynamiskt briljanta tankeuniversum. Alla, är jag övertygad om, kan hitta sin
väg in i texterna, kan finna inspiration till egna tankar, kan hitta förståelse
för sin värld, genom att våga försöka. Läser man med ambitionen att förstå
allt, på rätt sätt. Går man in i projektet med underdånig vördnad inför en av
världshistoriens största och viktigaste tänkare, om man inte tror på sin egen
förmåga, kommer man troligen att misslyckas. För då räcker det inte att läsa
och jobba med innehållet med egna mål och på sina premisser, då måste man dessutom göra en bättre läsning, ett mer
initierat arbete, än alla de framstående uttolkare av Nietzsche som finns där
ute och varav många fortfarande lever och som med sitt liv och för sin auktoritära
heders skull försvarar sin läsning.Det är dömt att misslyckas. Våga, vill jag skrika ut. Våga och du kommer att bli en vinnare, för hos Nietzsche finns inget att förlora. Ge dig i kast med texten och innehållet, låt dig förföras av språket. Läs, tänk, lär och inse hur spännande och inspirerande det är, även om du inte förstår något av innehållet. Det kommer, jag lovar. Litar du inte på mig, lyssna på översättarens Nikanor Teratologen efterord, han skriver.
Eftersom jag inte hittade in i boken denna gång vet jag att det finns något att återvända till, nu när jag går vidare med nästa bok i Symposions serie av hans samlade verk, Bortom gott och ont. Förspel till en framtidens filosofi. Zarathustraboken ingår dock inte i den serien. Oklart varför, men det är H:ström förlag som gett ut den. Jag kommer att återvända även till Nietzsches övriga böcker, för han är en tänkare man aldrig blir färdig med. En tänkare som hela tiden undviker att bli placerad i ett fack, som hela tiden öppnar upp sig mot nya världar, som ständigt är aktuell och som alla, oavsett förkunskaper kan lära av, genom att läsa och arbeta med. Det finns inga genvägar. Var och en måste gå sin väg, vilket i och för sig kanske inte alla vill göra. Jag vill dock, och försöker med denna serie poster bjuda in fler att göra samma. För kunskapens och det kritiska tänkandets skull gör jag det, för att lära och för att ha roligt. Inte för att förklara och lägga ut texten för andra, utan för att inspireras. Och med det sagt inser jag att mitt förhållande till Nietzsche nog inte helt är kompatibelt med Teratologens, men vad gör det. Hans förhållningssätt och tankar är lika giltiga som mina, och som Nietzsches.En bok för alla och ingen? Nietzsches Zarathustra är i dag och för framtiden ett verk för den människa som behöver den, som är öppen för den, som har förutsättningar att förstå den, som mår bra av den. Boken utgör en unik och viktig del av Nietzsches storartade filosofiska författarskap, som dock givetvis bör lusläsas och omsorgsfullt studeras i sin helhet.
Men vi nutida behöver och bör förmodligen inte i tid och otid skriva och prata tycka till och förmoda om Nietzsche och hans verk, det riskerar att urlaka och förytliga hans tänkande. Vi bör hellre läsa, tiga, tänka vidare, ompröva, i levnaden anspråkslöst söka tillämpa några av Nietzsches tankar. Jag förnimmer en ömsinthet och högaktning gentemot såväl den diktade "narren och diktaren" Zarathustra som mot hans upphovsman. Man kan bara vara oändligt tacksam och glad över att en sådan människa som Friedrich Nietzsche levt, lidit, tänkt och skrivit detta som han lämnade efter sig. Denna frihet och kraft, denna bildning och kreativitet, denna språkkänsla och sensibilitet, denna vilja till andlig och jordisk strid och kullkastande av det utlevande, förbrukande, snedvridande och skadliga söker sitt motstycke i den kända människohistorien. Det finns nu inget tänkande värt namnet utan ett erkännande av Nietzsches överväldigande betydelse och sprängkraft.Skillnaden mellan mitt förhållningssätt och Teratologens är inte så stort som det först kanske verkar och jag instämmer i hans sätt att se på hur man bör närma sig och använda Nietzsche. Läs, tänk, ompröva och sök i livet tillämpa hans filosofi. Det skriver jag under på, och kastar mig härmed över nästa bok i serien. Återkommer inom kort med fler tankar.
2 kommentarer:
Vad visste Nietsche egentligen om den verkliga Soroastrianismens läror? Eller handlar skriften om hans egna tankar?
Det är som jag ser det en tanke som går på tvärs mot Nietzsches syn på kunskap. Att leta efter ursprung och debattera frågan om hur det är egentligen, handlar mer om viljan till makt än om sökande efter kunskap om den värld vi lever i. Ser man det så spelar det inte så stor roll varifrån tankarna kommer, det blir viktigare vad man kan göra med dem.
Skicka en kommentar