Tänker om och med rhizom VI

Struktur är nödvändigt för att hålla ihop ett liv, ett samhälle, kultur. Utan något slags ordning finns inget att hänga upp något på. Finns ingen överblickbarhet, ingen trygghet, existerar bara kaos. Och kaos är lika illa som kadaverdisciplin, rigid ordning och allomfattande makt. Fachismens samhälle är en samhällsordning som bygger på fullkomlig kontroll, och det vet vi vad det leder till. Inget bra, alls. Deleuze och Guattari har utvecklat ett tänkande vars mål är att finna metoder för att skapa ordning och överblickbarhet, utan att tvingas kapitulera för en fullkomlig maktapparat. Rhizom är ett centralt tankeverktyg i deras universum.

Rhizom är en struktur, men den saknar centrum och det krävs ingen hierarki för att upprätthålla ordningen. Rhizomet kan heller ingen makt ta kontrollen över. Rhizomet är ordning, rätt och slätt. Ordning som måste fyllas med innehåll för att bli meningsfull. Trädstrukturer, centrumstyrda, hierarkiska ordningar, däremot, tenderar att bli självuppfyllande och utvecklas ofta till ändamål i sig själva. Rop på diktatorer hörs ibland, och det finns poänger med ett sådant styre. Det bygger på korta beslutsvägar och rymmer stor handlingskraft, men man glömmer då att den som fått smaka på sådan makt lätt fastnar i känslan och ofta blir beroende av maktens berusande effekt. Och då tenderar diktatorn att använda sin makt för att behålla makten, istället för att uppnå andra mål. Makt är lömskt på det sättet, och korrumperar den som får den. Därför är rhizom att föredra, för det ger ordning, utan att det krävs ledare. Lite som heroinisten som använder metadon för att hitta tillbaka till ett normalt liv. Metadonet håller suget efter kicken stången, utan att ge upphov till effekterna. Ger kicksökaren lugn och ro, utan att det kostar något.

Rhizomet finns inte, det måste uppfinnas av oss som lever här, och den strukturen kräver omsorg för att leva vidare. Makten är stark och hänsynslös. Terriotorialiseringens förmåga till sammanhållning enorm. Fachism ligger ständigt på lur, speciellt i tider av hotande kaos. Oordning leder till osäkerhet som leder till trygghtessökande, som leder till att man lättare kan frångå principer, vilket kan leda till katastrof. Måste inte. Kan! Och den risken får vi leva med. En trygg struktur, som är svår för maktens mörkerkrafter att kolonisera, är viktigt. Rhizomet ser jag som en lämplig kandidat. Gillar den tankemodellen. Därför tänler jag inte bara om, utan samtidigt med, rhizome. Här och annars, i vardagen, forskningen, livet.

4. Principle of asignifying rupture: against the oversignifying breaks separating structures or cutting across a single structure. A rhizome may be broken, shattered at a given spot, but it will start up again on one of its old lines, or on new lines.

Rhizomet är svårt att utrota, även om det inte har mycket att bjuda mot på kort sikt om det ställs inför ett träd. Rhizomet går att förstå som ett slags underliggande motstånd, en allestädes närvarande potential till bytande av maktordningar. Rhizomet är som sagt inget i sig, det är ett verktyg i arbetet för andra mål. Tänk på en debatt, som kan vinnas och som ofta används som kanal för utbyte av tankar av den som vill vinna hellre än lyssna och lära. Ställ debatten mot ett samtal. Jämför. Skillnaden är uppenbar, för ett samtal kan aldrig vinnas. Ändå är det en ordnande princip för utbyte av ord och tankar. Samtalet är dubbelriktat och rymmer även tystnad. Samtalet är en struktur som måste vårdas för att vara samtliga parter till gagn. Debatten däremot är som gjord för att övertas. Det är mitt sätt att se på och förstå rhizomet, som en struktur utan centrum. Ordning utan förkroppsligad och allokerad makt.

You can never get rid of ants because they form an animal rhizome that can rebound time and again after most of it has been destroyed. Every rhizome contains lines of segmentarity according to which it is stratified, territorialized, organized, signified, attributed, etc., as well as lines of deterritorialization down which it constantly flees.

Rhizomet är som ett troll som aldrig får utsättas för solsken, för då dör det. Eller som en ljussvag stärna som bara kan ses om man inte fokuserar på den. Rhizomet är inget i sig, det är kollektiva och väl utspridda möjligheter som finns överallt och väntar på att utnyttjas. Rhizomet kräver därför att man närmar sig det varsamt. Rhzomet är allas, och samtidigt ingens. Rhizomet som struktur tvingar oss till handling, annars tar makten över, träder in och samlas hos någon som använder den till sina personliga syften.

There is a rupture in the rhizome whenever segmentary lines explode into a line of flight, but the line of flight is part of the rhizome. These lines always tie back to one another.

Alla som finns och verkar i en rhizomatiskt struktur är lika nära centrum. Allt och alla kan göra skillnad där, det krävs bara handling, agens. Världen blir också till i och genom handling, så rhizomet ligger således närmare livet än andra maktordningar. Rhizom är liv, makt är död. Träd kräver underkastelse, och lever på andras död. Rhizomet går mer varsamt fram, och håller samman utan att tvinga sig på. Som tankebild för hållbarhet är rhizomet oslagbart. Alla kan göra skillnad, som sagt. Och det är vad som krävs för att uppnå hållbarhet. Det är inte några få som ska göra allt, det är de mångas små handlingar som leder till förändring i stor skala.

That is why one can never posit a dualism or a dichotomy, even in the rudimentary form of the good and the bad.

Rhizomet finns där, även om det är svårt att det. Makten vill dela upp och strukturera. Makten vill att det ska vara enkelt, svart eller vitt. Rätt eller fel. Antingen är ni med USA, eller mot oss. Vän eller fiende. Så kan det låta, låter det ofta. Och i tider av oro är det lätt att ryckas med. För det låter så rätt, så klokt. Men det är som att släcka eld med bensin, som att ge sprit till en alkoholist för att lindra hens abstinens. Det leder till bara till förvärrade problem. Makten måste bekämpas, annars fångar den in oss. Rhizomet finns där i lika hög grad, men kan bara lockas fram. Måste användas, varsamt, för att komma till sin rätt. Och alla måste med, inte bara några få. Därför är det så förrädiskt, så svårt. Den som vill sabotera, som går maktens ärenden kan enkelt få som hen vill, bara genom att motverka.

You may make a rupture, draw a line of flight, yet there is still a danger that you will reencounter organizations that restratify everything, formations that restore power to a signifier, attributions that reconstitute a subjectanything you like, from Oedipal resurgences to fascist concretions. Groupsand individuals contain microfascisms just waiting to crystallize. Yes, couchgrass is also a rhizome. Good and bad are only the products of an active and temporary selection, which must be renewed.

Livet, samhället, kultur, levd vardag, blir till i och genom handling. Här och nu. Och vi ställs alla, ständigt inför val. Rhizomet som ordnande samhällsprincip kräver att vi väljer den, kollektivt, hela tiden. Det krävs inte mer än så, och just det gör det så himla svårt. För hur kan jag lita på att du gör det nödvändiga valet? Hur kan jag veta att du inte går maktens ärende och lämnar mig i sticket? Saken är den att ingen kan veta vad den andre gör, alla kan bara veta vad de själva gör. Därför krävs det tillit för att upprätthålla rhizomatiska strukturer. Kollektiv tillit.

Det krävs en politik och politiker som främjar tillit, som verkar för integration och som gör det kostsamt att inte jobba för det allmänna. Annars ligger fältet fritt för främligsfientliga krafter, för miljöförstöring, ekonomisk utsugning. Den starkes rätt, och korruption.

Valet är ditt, och mitt, allas. Idag, imorgon och framöver.