Rhizom handlar denna serie poster om. Om teoretiska verktyg för att förstå, kultur. Människor, tillsammans. Det som delas, även om man sällan tänker på det så. Gemenskap, oavsett om man gillar den eller ej. Kopplingar mellan allt och alla. Rhizom, som tankeverktyg, hjälper oss att se struktur där det ytligt sett bara ser ut att finnas kaos. Sådan är kulturen. Ingen kommer undan den. Kännetecken då, vad är det, hur hittar men det? Två stycken, till att börja med.
1 and 2. Principles of connection and heterogeneity: any point of a rhizome can be connected to anything other, and must be. This is very different from the tree or root, which plots a point, fixes an order.
Avsaknad av centrum, det är viktigt. Rhizomatiska strukturer har inga centrum, bara kopplingar mellan allt och alla andra. Till skillnad från träden, med sina rötter, sin stam och kronan på toppen. Här blir det tydligt att ens förutfattade meningar om hu det är styr ens tanke och vilka möjligheter man ser öppna sig. Tänker man träd, utgår man från att världen är ordnad så, ja då har man en fallenhet för hierarkier och linjära ordningar. Tänker man rhizom ser man kopplingar och möjlighet till förändring, icke-linjär utveckling.
The linguistic tree on the Chomsky model still begins at a point S and proceeds by dichotomy. On the contrary, not every trait in a rhizome is necessarily linked to a linguistic feature: semiotic chains of every nature are connected to very diverse modes of coding (biological, political, economic, etc.) that bring into play not only different regimes of signs but also states of things of differing status.
Är teorin en modell av tänkandet, eller påverkas tänkandet av teorin? Vad kommer först? Centrala frågor, avgörande för hur man ser på världen och vad som är möjligt i kulturen. Träd, eller rhizom? Valet handlar om vilken framtid man vill se förverkligad, och om hur man ser på organisering av vardagen. Kultur är inget i sig, den blir till, skapas genom interaktion. Och agerar man som om världen vore ordnad som träd, då ökar chansen att hierarkier byggs upp. Agerar man som om världen vore rhizomatiskt ordnad då får man en annan värld, eller man öppnar i alla fall upp för andra möjligheter.
Collective assemblages of enunciation function directly within machinic assemblages; it is not impossible to make a radical break between regimes of signs and their objects.
Språket och världen är två aspekter av kultur, materia och det som är immateriellt. Konkret och handfasta ting, samt flyktiga ord och tankar. Arv och miljö. Människan och kultur blir till mellan, genom interaktion. Biologi och språk = människa. Fler än en, färre än många. Ingen och inget kan definieras mer precist än så, om man tänker med Deleuze. Inget i världen kan adresseras i bestämt form singular, allt handlar om relationer och samband, mer eller mindre varaktiga kopplingar. Varken språket eller kroppen ensam ger upphov till människan, alltid kombinationer där än det ena än det andra accentueras. Sammanhanget bestämmer vad som spelar mer eller mindre roll, just där och just då.
Even when linguistics claims to confine itself to what is explicit and to make no presuppositions about language, it is still in the sphere of a discourse implying particular modes of assemblage and types of social power. Chomsky’s grammaticality, the categorical S symbol that dominates every sentence, is more fundamentally a marker of power than a syntactic marker: you will construct grammatically correct sentences, you will divide each statement into a noun phrase and a verb phrase (first dichotomy . . .). Our criticism of these linguistic models is not that they are too abstract but, on the contrary, that they are not abstract enough, that they do not reach the abstract machine that connects a language to the semantic and pragmatic contents of statements, to collective assemblages of enunciation, to a whole micropolitics of the social field.
Chomsky ser och tänker träd, och finner mycket riktigt rigida strukturer i språket. Men, återigen, vad kommer först, språket, eller människan? Eller är båda ett resultat av samproduktion? Var finns makten att bestämma, i sammanhanget, eller i någon av asseblagets delar? Hur ser kulturens abstrakta maskin ut? Hur fungerar den, efter vilka principer arbetar den? Svaret vi får av Deleuze är att den finns och verkar, påverkar förändringsprocessernas riktning, i mellanrummen som finns överallt. Där sker ständiga förhandlingar i det tysta och fördolda. Slumpen härskar och styr, efter icke-linjära principer. Och utfallet, resultatet är vad helheten har att förhålla sig till. Följer allt och alla, eller styr några få? Allt beror på vilket perspektiv man väljer att studera världen utifrån. Ett resultat av förhandling även det.
A rhizome ceaselessly establishes connections between semiotic chains, organizations of power, and circumstances relative to the arts, sciences, and social struggles. A semiotic chain is like a tuber agglomerating very diverse acts, not only linguistic, but also perceptive, mimetic, gestural, and cognitive: there is no language in itself, nor are there any linguistic universals, only a throng of dialects, patois, slangs, and specialized languages.
Det finns inget språk, bara en lång rad olika sätt att kommunicera. Alla är lika bra, eller dåliga. Funktion är vad det handlar om, och handling. Inget är, allt blir. Görande, interaktion och utbyte av tankar och information. Därur växer världen, blir kulturen till. Interaktion, och samproduktion av liv. Det är vad allt och alla är inbegripna i och upptagna av. Därför har den som bestämmer hur man ska se på språket makt, för att det är en central komponent av kultur. Språket ordnar tanken, och tankar styr handlingar. Men språket och tanken påverkas även av sammanhangen, av helheten. Därför är rhizom att föredra, som tankemodell. För det blottlägger strukturen bakom, och visar på möjligheter till förändring och främjar nytänkande. Utan struktur finns ingen ordning, men bara för att livet behöver ordnas betyder inte att man måste acceptera strikta hierarkier. Det ser jag som Deleuze och Guattaris viktigaste budskap. På det sättet är tanken om/med rhizom frigörande, upplösande. Och samtidigt ordnande.
There is no ideal speaker-listener, any more than there is a homogeneous linguistic community. Language is, in Weinreich’s words, "an essentially heterogeneous reality."’ There is no mother tongue, only a power takeover by a dominant language within a political multiplicity. Language stabilizes around a parish, a bishopric, a capital. It forms a bulb. It evolves by subterranean stems and flows, along river valleys or train tracks; it spreads like a patch of oil. It is always possible to break a language down into internal structural elements, an undertaking not fundamentally different from a search for roots.
Allt handlar om vart man väljer att rikta sin blick, och vilken värld man vill se förverkligad. Allt handlar om görande, i ord och handling. Om ingen gör något finns inget liv. Liv är förändring, upprepad förändring. Kulturens enda konstant är upprepningen av skillnad. Inget är, allt flyter. Kulturella processer kan således inte styras, inte i detalj. Framtiden är alltid en öppen fråga. Framtiden blir till i handling, realiseras i och genom interaktion. Livet levs bakifrån och man närmar sig framtiden via en backspegel. Historien kan undersökas, och det som är går att härleda från det som var. Framtiden är dock alltid en öppen fråga. Kultur är med andra ord ett slags ständigt upprepat, kollektivt, tärningskast.
There is always something genealogical about a tree. It is not a method for the people. A method of the rhizome type, on the contrary, can analyze language only by decentering it onto other dimensions and other registers. A language is never closed upon itself, except as a function of impotence.
Rhizom, som verktyg för tanken, hjälper oss att se möjligheter. Främjar kreativitet och är svårare för makten att korrumpera. Därför fördrar jag det framför trädet som tankemodell, när jag undersöker kultur och i arbetet med att förstå den värld och de sammanhang där jag lever och verkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar