Arbete och fritid. Gränsen är flytande. Vad börjar det ena, och slutar det andra? Akademikerns dilemma. Jobbar man med sitt fritidsintresse, eller har man sitt fritidsintresse som jobb? När slutar arbetsdagen, egentligen? När börjar den? Antingen jobbar man jämt, eller också aldrig. Börjar inse att båda alternativen är lika illa. Är inte lika trött som jag brukar vara vid denna tid på året, ändå har jag arbetat mer än någonsin. Övertid, plus att jag sparat två veckors semester. Många timmar blir det, även om dygnet bara har 24. Sömnen blir lidande. Och det sliter på kroppen. Jag trivs och tycker om utmaningar, vilket mitt arbete är fyllt av. Hållbart är det dock inte, inte på sikt. Akademikerns dilemma, att ha sitt intresse som yrke.
Konkurrens, effektivitet, kontroll. Ständigt ökande krav. Så ser det ut på arbetsmarknaden idag. Prestera, prestera mer i morgon än idag. Ju bättre man blir och snabbare man arbetar, desto mer tvingas man göra. Utrymmet i vardagen som vanan och kunnandet medför, det kapar organisationen åt sig. Det tillfaller uppdragsgivaren. Marginalerna, tiden och pengarna som effektiviseringarna och prestationsökningarna resulterar i flyttas uppåt i systemet. Uppåt, utåt, ur sikte för den som finns på nivån under. Så ser det ut på alla nivåer, överallt. Ingen kommer undan. Samtliga drabbas. Vi pressar varandra. Tvingar oss kollektivt att ständigt öka, effektiviteten och arbetsinsatsen. Alla vi som fortfarande har en anställning vill säga.
Konsumtion driver välstånd i dagens samhälle. Och vi hakar på. Handlar mer och mer, oftare. Inte så att vi egentligen behöver, utan för att ligga i paritet med vår nästa. Vi kontrollerar och kontrolleras, ömsesidigt. Frihet är målet, konsekvensen blir ökad kontroll. För vi står själva för kontrollen, och intalar oss att den är självvald. Jag jobbar ju med mina intressen, kanske vi säger. Eller, jag handlar ju bara sådant jag vill ha, och då får man väl bjuda till lite på jobbet. Mer pengar ger ökat konsumtionsutrymme. I ett evigt kretslopp av intensifierad kontroll, och minskade marginaler.
Minskade marginaler tvingar fram ökad kontroll, åt båda håll. Utåt och inåt. Friheten kringskärs. Kraven ökar. Allt blir dyrare. Ett slags kollektiv låsning, en lömsk fälla som alla gemensamt sitter fast i. Och ju mer vi försöker slita oss loss, desto mer trasslar vi in oss. Samhället, kulturen, allt och allas levda liv, vardagen, påverkas i en ömsesidig process av samproducerad kontroll. Vi skulle kunna leva på andra sätt, göra andra val. Vi skulle kunna. Men vi gör det inte. För att vi sitter fast, gemensamt.
Snart är det jul. Tid för vila, och återhämtning. Sedan orkar vi fram till sommaren. Om vi har tur. Vi som har ett arbete att gå till. Vilket liv. Till vilken nytta, för vem, varför?
Ett annat samhälle är möjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar