Sideways, sett genom botten av ett vinglas I

Så här alldeles i slutet av det gamla året, i skiftet mellan tänkte jag dela med mig av lite tankar kring alkohol. Många kommer att dricka på nyåret, och kanske må dåligt på årets första dag. Det är normen, att ta sig ett glas, att vara onykter. Håller med Claes Malmberg från programmet Stjärnorna på slottet, igår, när han sa att det är mer uppseendeväckande att tacka nej till alkohol på en fest än att spy i rabatten. Värt att tänka på, så här i slutskedet av det gamla, vid inledningen av det nya.

Vilken roll spelar alkoholen i ditt liv? Vet du det? Har du reflekterat över det? Hur mycket alkohol finns i ditt liv, om du tänker i olika former och inte begränsar dig till det som finns på flaska. Betänk att alkohol också är alla de immateriella uttryck som vi omger oss med. Alkohol blir alkohol (i begreppets fulla betydelse) i mellanrummet mellan dryckerna och berättelserna, bilderna av, tankarna på, minnena av. Alkohol är inget, det blir.

Tänker på en gammal text som jag skrev i samband med mitt forskningsprojekt om alkohol, och som finns utgivet i boken Kung Alkohol. Och andra drogaktörer. Texten handlar om en film Sideways, som när den gick upp på bio drev upp vinförsäljningen med över 10 procent, över hela världen där den hade premiär. Värt att tänka på, relationen mellan kultur och bruk av alkohol. Texten delas upp i tre bloggposter, för den är ganska lång, och utgörs av en berättelse om innehållet i filmen, med fokus på alkoholen. Dessa poster får avsluta 2012 års bloggande. Återkommer med nya tankar nästa år.

Filmen Sideways, som här presenteras genom att aktören alkohol följs genom handlingen, kan karakteriseras som en klassisk ”buddy (road)movie.” Den handlar om två manliga vänner som på en resa upplever saker som får dem att växa som människor. Det är söndag morgon när filmens handling inleds, och redan här direkt i filmens allra första sekvens (även om man inte får reda på det förrän något senare) visar det sig att alkoholen spelar en betydelsefull roll.

Publiken får följa huvudpersonen Miles när han gör sig i ordning, kraftigt försenad på grund av en baksmälla vilken fått honom att försova sig, för att hämta upp sin vän Jack som ska gifta sig. Resan blir Jacks ”svensexa.” Explicit visar sig sedan alkoholen på den vita duken sex minuter in i filmen, under en hetsig diskussion där Jack i bilen ondgör sig över att Miles inte kommit i tid för avresan. ”Okej”, erkänner Miles, ”det var en [vin]provning igår. Men jag ville att vi skulle få med oss något fint för resan upp.” Därefter plockar Jack fram en flaska från baksätet – under tiden talar de om Miles bokmanus och hur det tagits emot på förlaget. Jack menar att det är självklart att manuset kommer att antas, men Miles är osäker och visar tydligt hur dåligt självförtroende han har. Det är uppenbart att Jack verkligen ser fram mot resan och att få komma bort ett tag. Och att Miles inte gör det, åtminstone inte på samma sätt som Jack. Killarnas förhållande till alkohol är, precis som till det mesta annat, diametralt olika. Jack är den okomplicerade, njutningslystne slarvern som bara vill supa och ha det bra, och Miles är den sammansatta, osäkra, men förfinade pedanten som kan allt om vin. Detta visas effektivt när Jack plötsligt öppnar flaskan han tagit fram från baksätet, en ”Byron”, från 1992. ”Öppna den inte nu när den är varm”, säger Miles. Men det är redan för sent. Flaskan med musserande vin exploderar i Jacks hand, och han häller skrattande upp innehållet i två glas, ett till dem var. De skålar för en underbar vecka, Jack med tillförsikt och Miles med tvekan. Detta att man dricker alkohol när man kör bil är inte helt ovanligt i amerikanska filmer, vilket naturligtvis inte hindrar att man som konsument av film kan ha synpunkter på det.

För att understryka att Miles är expert på vin påpekar han att vinet till 100 % består av druvan Pinot Noir. Och för att förtydliga att Jack inte förstår vinets hemligheter, replikerar han att han inte förstår hur det kan vara vitt, Pinot Noir är ju en blå druva. Miles ger sig då in i en utläggning om att färgen kommer sig av att vinet inte lagrats med druvans skal, att det är där färgämnena sitter. ”Ställ inga sådana frågor uppe i vindistrikten, de kommer att tycka du är en dum skit”, säger Miles.

Att Miles har en sammansatt personlighet med ett komplicerat psykologiskt bagage uppenbaras strax för publiken när killarna ger sig av på en avstickare. Miles vill ta chansen att hälsa på sin mamma som fyller år (och som present har han med sig en flaska champagne). Detta avbrott på resan gillar inte Jack, som endast motvilligt går med på det, och lika motvilligt övertalas killarna sedan att stanna på mat, mest beroende på att Miles inte har kraft nog att invända. Jack är sur men håller minen. Till maten på kvällen dricker man vin. Under måltiden smiter Miles in i huset och stjäl pengar från mamman, pengar som han vet att hon håller gömda bland underkläderna. Och i samma sekvens visar det sig också att Miles saknar sin förra fru, för ovanpå byrån står hans bröllopsfotografi som han tittar på med sorgsna ögon. Dagen efter är killarna bakis. Jack har somnat ovanpå sängen och har svårt att vakna när Miles rycker i honom för att berätta att de ska smita iväg. Mamman ligger och sover i soffan med TVn på och ett halvfullt vinglas bredvid sig på det stökiga bordet. Mamman används i filmens handling huvudsakligen för att illustrera att Miles inte frigjort sig från henne (och att det är hennes fel). Hon framställs som själva orsaken till Miles vacklande självkänsla.

I nästa scen anländer killarna till Santa Barbara Wine district. Och vinmakaren Sanford blir första anhalt. ”De tillverkar den bästa Pinot Noir och Chardonnay”, säger Miles. Jack svarar att, ”jag trodde inte du gillade Chardonnay?” Miles säger då att det gör han visst, han gillar bara inte hur de manipulerar den i Kalifornien: ”Alldeles för mycket ek och sekundär malolaktisk jäsning.” Jack förstår ingenting. Men på vägen fram till vingården förklarar Miles för Jack varför regionen är så bra för Pinotdruvan, som vid det här laget nämnts ett antal gånger. Det är en mycket känslig druva, som inte gillar för mycket sol och som inte tål torka. Väl framme vid provsmakningsdisken briljerar Miles. Biopubliken, liksom Jack bjuds på en initierad lektion i konsten att prova vin (se ovan). ”Du kunde arbetat i en vinaffär”, säger Jack. ”Jo”, säger Miles, ”det vore just ett bra förslag”, vilket ytterligare indikerar att han faktiskt har ett problematiskt förhållande till alkohol.

Buellton, är nästa anhalt. Här ska de bo på motell: ”The Windmill in.” Senare på kvällen, på en restaurang i närheten, känner personalen igen Miles. Bartendern frågar hur det går med hans bok och bestämmer sedan vad som ska drickas: ”Den nya Bien Naciado.” Den faller verkligen Miles i smaken. ”Skål för min sista vecka i frihet”, säger Jack. När Jack lite senare spanar in en vacker servitris visar det sig att Miles känner även henne. Ibland tar han ett glas med personalen, säger han när hon lämnat bordet efter en flyktig hälsning. När det gäller tjejer är det Jack som sitter inne med kunskaperna. Han tycker att Miles ska stöta på Maja, som hon heter. Att hon bär ring betyder ingenting säger Jack, den kan hon mycket väl ha för att slippa problem med efterhängsna kunder i restaurangen. Miles berättar att Maja kan väldigt mycket om vin. ”Hon tycker om Pinot”, säger han. En relation har därmed upprättats mellan Miles och Maja, med hjälp av ett ömsesidigt intresse för vin och en delad fäbless för Pinot noir-druvan som därmed kan betraktas som ett slags aktör med förmåga till agens i filmens handling.

Efter maten hamnar killarna i baren med var sitt glas vin. När Maja kommer dit vill Jack betala hennes vin, och efter lite tvekan bjuder Miles in henne till dem. Hon frågar om boken. Jack säger då att den ska publiceras och att det är därför de är här, för att fira. Miles gillar det inte, men säger inget och när Maja frågar vad de ska göra ikväll, säger Miles (till Jacks uppenbara besvikelse) att de är trötta och ska gå och lägga sig. Och på vägen mot hotellet är Jack rasande för att Miles inte tog chansen när han hade den. Han berättar dock att han upptäckt att hon inte är gift, för hon hade ingen ring på fingret i baren.