Sideways, sett genom botten av ett vinglas III

När Miles och Jack kommer till huset stannar killarna återigen utanför en liten stund för att snacka sig samman. Jack halar fram kondomer. ”En till dig, och tre till mig”, säger han. Miles svarar: ”Är du säker på att du vill göra detta.” Jack bara vänder sig om och öppnar dörren. Som väntat börjar Jack och Stephanie genast hångla. Först säger hon dock till Miles att Maja sitter på baksidan. Miles går dit. Det visar sig att Maja letar efter ett lämpligt vin i Stephanies samling. ”Har hon något gott”, frågar Miles. ”Jaa”, säger Maja, ”Stephanie är jätteförtjust i Pino och Syrah.” Hon ropar sedan till Stephanie och frågar om de verkligen får öppna precis vad de vill. ”Jo visst, vad dom helst. Utom Richebourgflaskan. ”Va”, säger Miles imponerad. ”Har hon en Richebourg? Jag har totalt missbedömt Stephanie.” Han och Maja beundrar den eftertraktade flaskan. Sedan plockar hon fram en annan flaska. ”Andrew Murray, helt okej”, säger Miles.

Ute i köket frågar Maja vad för rariteter Miles har i sin samling. ”Äää, det är inte mycket till samling”, säger han. ”Jag har aldrig riktigt haft tillräckligt med pengar för något sådant. Jag lever mer från flaska till flaska. Fast jag har saker som jag sparar, helt klart. Stjärnan är nog en Cheval Blanc från 1961.” Maja ser imponerad ut: ”Så du sitter på en Cheval Blanc 61:a! Den ska du ju dricka nu. Hämta den genast. Visst är det så att just 61:orna är på topp nu?” Miles håller med om det och Maja säger då att det kanske redan är för sent. ”Vad väntar du på?” Miles svarar, ”Jag vet inte … Ett speciellt tillfälle, med en speciell person. Tanken var att vi skulle dricka det när vi varit gifta i 10 år, men …” Maja svarar: ”Den dagen du öppnar en Cheval Blanc 1961, det är ett speciellt tillfälle.” Miles frågar henne hur länge hon varit intresserad av vin. ”Jag blev seriös för sju år sedan”, svarar hon. ”Och vilken flaska var det som gjorde det?”, frågar han. ”Det var en Sassicaia 1988”, svarar hon. Miles gratulerar henne och säger att den är/var väldigt god. Han förstår att den fick henne att bli intresserad (åter igen ett exempel på vinet som aktör med förmåga till agens). Det blir tyst och de snurrar sina glas och provar sedan Stephanies vin. ”Wow, det var fint. Väldigt gott”, säger Miles. ”Vi måste ge det en minut. Men det smakar verkligen gott.” När Miles frågar Maja vad hon tycker tittar hon eftertänksamt på honom och säger sedan: ”Jag tycker nog att det är lite överarbetat. Det är för mycket alkohol, som tar över så man inte känner fruktigheten.” Miles smakar på vinet igen och säger sedan att hon har rätt. ”Väldigt bra!” De ser varandra i ögonen och hon tackar honom (fast det nu blivit uppenbart att hon kan mer om vin än Miles spelar hon skickligt rollen som kvinna genom att underbetona detta och rikta uppmärksamheten mot mannen). Så dricker de igen. Den intima stämning som byggts upp bryts dock av Miles när han ser ett kort och frågar om det är Stephanies barn. Maja svarar att det är Sienna. ”Hon är söt.” Maja frågar om Miles har några barn. ”Nej inte jag. Jag skulle bara sabba dem! Det var en bra sak med min skilsmässa. Inga barn.” ”Samma för mig”, svarar Maja. Förtrollningen är bruten. Miles vågar helt enkelt inte släppa henne inpå sig. Men gång på gång under kvällen har han med hjälp av vinet lockats riktigt nära att bjuda in henne i sitt liv. Maja föreslår att de ska gå in till de andra. Hela tiden är det hon som är den aktiva parten. Jack och Stephanie har låst in sig i hennes sovrum. Miles och Maja sätter sig i soffan och kommenterar ljuden från rummet intill. Maja frågar Miles om hans bok, och han berättar att den delvis är självbiografisk. Hon låter uppriktigt imponerad och säger att hon är jätteglad för att han ska bli publicerad. ”Jag vet ju hur svårt det är bara att skriva det”, säger hon. ”Jag har stora problem bara med mitt paper som ska vara klart nu på fredag.” ”Jag läser till en master i horticultur.” Maja berättar att hon läser för att kanske få ett jobb på en vingård i framtiden. Sedan frågar hon när hon ska få läsa hans bok. Miles berättar att han har ett manus i bilen. Sedan blir det pinsamt och tyst. Det hörs tydligt nu hur det idkas älskog i det andra rummet. Maja reser sig och går ut på verandan. Miles följer efter.

”Får jag ställa en personlig fråga till dig Miles”, säger hon när de satt sig där ute. ”Visst”, svarar han. Paret sitter nära varandra i var sin stol och stämningen är förtätad: ”Varför är du så hoked upp på Pino? Det är ju lite som en grej hos dig.” Miles svarar: ”Jag vet inte. Jag vet inte. Det är en svår druva att odla, som du vet. Den har ett tunt skal och är temperamentsfull. Mognar tidigt. Den är inte en överlevare som Cabernet, som bara växer vart som helst och frodas även när den är försummad. Nej, Pinot kräver ständig uppmärksamhet och omsorg. Faktum är att den bara kan odlas i dessa väldigt speciella, undanskuffade/bortglömda hörn av världen. Och bara den odlare som har rikligt med tålamod och känsla för omsorg behärskar konsten att odla den. Bara den som tar sig tid att verkligen förstå Pinots potential kan lirka fram, och få den att visa sitt fulla utryck. Sedan, jag menar … dess smak. Den är bara så eftertraktad, så brilliant, spännande och raffinerad. Den är evig på vår planet.” Maja tittar på honom. Han är tyst en stund och säger sedan: ”Du vet, Cabernet kan vara kraftfull och krävande också, men de druvorna upplever jag som ganska prosaiska, av någon anledning, i jämförelse. Jag vet inte”, slutar han med en min som låter tittaren ana att han fullkomligt tagits på sängen av den intimitet utläggningen om Pinotdruvan givit upphov till (ytterligare ett exempel på vinets förmåga till agens). Tittaren inser att det inte bara är en druva han talar om utan att hans berättelse också utgör ett slags metafor för honom själv. Men Miles kan, som läsaren redan vet, överhuvudtaget inte lita på att han själv kan vara eftertraktad, brilliant, spännande och raffinerad. Han bryter således än en gång magin genom att fråga Maja: ”Hur är det med dig?”

Hon svarar: ”Vad då, med mig?” Miles säger: ”Ja, varför gillar du vin?” Maja replikerar då, ”Jag tror jag drogs in i det genom min ex-make. Han hade den här stora skrytkällaren. Men sedan upptäckte jag att jag hade ett riktigt välutvecklat smaksinne. Och ju mer jag drack desto mer intresserad blev jag av vad det fick mig att tänka på.” ”Som vad då”, frågar Miles. ”Vilken skit han var.” Miles skrattar och Maja fortsätter: ”Nej, jag tycker om att tänka på vinets livslopp, hur det faktiskt är ett levande väsen. Jag tycker om att tänka på vad som hände det år då druvan mognade. Hur solen sken. Om det regnade. Jag tycker om att tänka på alla de människor som tog hand om och plockade druvorna. Och om det är ett gammalt vin, då tänker jag på hur många av dem som måste vara döda nu. Jag tycker om hur vin fortsätter att utvecklas. Som, till exempel, om jag öppnar en flaska vin idag. Då kommer den att smaka helt annorlunda än om jag hade öppnat den en annan dag. Eftersom en flaska vin faktiskt är levande … och det är statt i ständig utveckling och blir bara mer och mer komplext. Så är det i alla fall tills den når sin topp, som din 61:a. Sedan så börjar den sitt stadiga, oundvikliga förfall. Och det smakar så jävla bra!” Hon ser honom i ögonen och lägger sin hand på hans. Mycket tydligare kan det inte sägas. Men Miles sitter tyst och är märkbart tagen, chockad av intimiteten och den egna handlingsförlamningen. ”Precis”, säger han sedan och bryter än en gång förtrollningen, och fortsätter lite stappligt med: ”Du vet jag gillar andra viner också, förutom Pinot. Nu på senaste tiden har jag varit ganska inne på Riesling … Tycker du om Riesling, Riesling?” ”Jo”, säger hon, uppenbart besviken över hans tafatta osäkerhet. Miles reser sig upp och går på toaletten. Där tvättar han ansiktet. Han förbannar sig själv och den förlorare han är. Sedan går han ut till Maja som står och dricker vatten i köket. Hon frågar honom om han vill ha vatten. Han försöker då kyssa henne. Men tillfället är förlorat och det blir misslyckat och pinsamt. Hon säger att hon ska åka. De kramas. Sedan far de i var sin bil och när Miles ska ta av mot hotellet stannar de, säger hej och han ger henne romanmanuset.

Med hjälp av begreppet genus går det att upptäcka hur könskodat intresset för vin är. När Miles berättar om sin passion för vinet tar han fasta på de framställningstekniska aspekterna av Pinot noir-druvan. Han talar om hur krävande den är och hur svårt det är att tillverka gott vin av den. Han talar om druvan som ett subjekt vilket man måste bemästra för att skapa vin. Vinmakandet som ett slags kamp, mellan den vilda naturen och den kultiverande människan (eller mannen, vilket antytts tidigare i filmen). Majas passion för vin handlar mycket mer om hela det kollektiv av människor och det sammanhang som skapat vinet och inte bara om vinmakaren som subjekt. Hon talar om kollektivet av arbetare med vördnad och respekt. Maja talar vidare mycket mer i termer av en cirkulär tidsuppfattning, om vinets livslopp, att det föds, åldras och dör. Vinet för henne behöver lika mycket av omsorg som det vin Miles talar om. Men medan hans Pinot noir-druva är mer av ett singulärt subjekt, blir vinet i hennes skildring mycket mer en kollektiv process av ömsesidighet mellan de människor som arbetar med framställningen av vinet och själva druvan samt den miljö där den sedan lagras. Talet om vin kan med andra ord också sägas vara ett uttryck för görande av genus, fast då kan det samtidigt vara intressant att lägga märke till att den manlighet som Miles iscensätter bryter mot mönstret. Han vågar inte ta några som helst initiativ, även om Maja visar med all önskvärd tydlighet att hon tycker om honom och vill lära känna honom bättre. Hans maktlöshet inför alkoholen har redan visats och här framställs han alltså i dubbel bemärkelse som misslyckad.

Efter dessa scener ändrar filmen karaktär något och i det följande resonemanget koncentreras analysen uteslutande på alkoholens roller i och för handlingen. Jack ägnar sig med liv och lust åt Stephanie, som naturligtvis inget vet om det förestående bröllopet. Och Miles får klara sig på egen hand. Stephanie säger, innan hon och Jack sticker iväg på hennes motorcykel att Miles bör ringa Maja som berättat att hon hade trevligt kvällen innan. Miles lämnas ensam och har tråkigt. Upprepade gånger kollar han om han fått något meddelande från sin agent, sedan äter han och spelar golf. Tillbaka på hotellrummet ramlar han mitt in i Jacks och Stephanies älskog. Han går då till baren dit Jack anländer efter en stund och berättar att han och Stephanie varit ute bland vinfälten under dagen och att han börjar få kläm på det här med vin. Han har lärt sig några termer som han försöker använda. Miles anklagar honom emellertid för att utnyttja Stephanie. Jack säger att han tvekar om bröllopet och att han kanske vill starta en vingård med Stephanie. Miles vill inte höra på, men följer ändå med dem till en bowlinghall. Fast sedan åker paret hem till Stephanie och Miles är ensam igen. Han köper lite snacks och ett nummer av porrtidningen Barely legal och för att riktigt visa hur torftigt liv han lever låter man honom avböja det nummer handlaren ger honom. Han vill ha det senaste numret. Miles går sedan till hotellrummet och lägger sig att läsa och dricka vin. Men efter en stund ångrar han sig, tar en dusch och går till restaurangen där de åt första dagen. Han beställer en flaska Highliner i baren och frågar sedan efter Maja. Men hon är ledig. När man stänger stället vacklar Miles ut och personalen frågar om han är okej. Detta är första gången i filmen han är märkbart påverkad.

Nästa dag golfar först Miles och Jack, sedan sammanstrålar paren. Maja har hört att Miles sökt henne på restaurangen och berättar att hon var på en föreläsning kvällen innan. Paren åker sedan runt till olika ställen i vindistriktet. På ett ställe som uppenbart ska föreställa osmakligt för konnässörer hamnar sällskapet mitt i en föreläsning om sådant de redan kan och de smiter därför in bland faten som ligger för lagring. Sedan beger de sig ut på picnic i solnedgången. På kvällen åker Miles och Maja hem till henne. Miles ser glad ut i bilen. De säger inget. Kysser bara varandra utanför dörren. Sedan är det morgon. Maja dricker te. Miles sover ännu. Hon väcker honom. De gör saker tillsammans under dagen och ser lyckliga ut. Senare sitter de under ett träd i skuggan och talar och läser. Då frågar Maja om han sett att det ska vara en vinprovning av Bordeauxdruvor i Santa Barbara på lördag. ”Det är lite dyrt, men om du vill så går jag gärna. Varför kan ni inte stanna över helgen?” Och då kommer vändningen i filmen, när Miles utan att tänka sig för berättar att Jack ska gifta sig på lördagen. Maja blir arg och paret skiljs åt, utan att Miles får en chans att förklara.

Tillbaka på hotellet vill Jack höra allt om hur det gick. Men Miles vill inte berätta. Jacks blivande fru ringer. Miles är besviken och säger att han vill åka hem. Men han berättar fortfarande inte varför. ”Jag vet precis vad du behöver”, säger Jack och kör dem till ett ställe de inte varit på. Frass Canyon, heter det. ”Det är ett skämt”, enligt Miles. ”Har du varit där”, frågar Jack. ”Det behöver jag inte”, svarar Miles. Här får man, genom en listig kameravinkel se hur de tappar vin på jättelika trailers: ett tecken på allt annat än finess. Hit kommer dessutom busslaster med turister, något man inte sett tidigare i filmen på ställena som besökts. Frass Canyon har också en fontän som sprutar vin, och det sitter en trubadur och spelat gitarr i vinprovarhallen. Här är det uppenbart försäljningen som prioriteras framför känsla och omsorg om druvorna. Människorna som är här är också mer intresserade av souvenirer än av vin, det framställs i filmen med all önskvärd tydlighet. Men de provar ändå ett glas här. Fast Miles är sarkastisk när han kommenterar vinet. ”Ett riktigt skitvin!” Men Jack tycker (som vanligt) att det smakar bra. ”Titta här”, säger han. ”De har en Pinot reserva.” Men Miles är inte intresserad. Han vill låna telefonen för att ringa agenten. Och ute på baksidan, bland ännu fler stålfat för lagring av (osofistikerat) vin, får han så det väntade beskedet, att förlaget inte antar manuset.

Miles är nu riktigt uppriven och besviken. Han tar först några tabletter Xantax och går sedan med resoluta steg in till provdisken. Där vill han få vin upphällt. När vinet hälls upp informeras Miles om att man har specialpris på Syrah i bag-in-box. Nu befinner han sig på den absoluta botten. Han sveper skvätten med vin och vill omgående ha mer. Han får då lite till, som han genast halsar. Han vill dock ha ännu mer och säger att han vill ha ett fullt glas. Han är beredd att betala för det. Men det får han inte. ”Varför köper du inte en flaska och går ut”, säger killen bakom disken. Då tar Miles flaskan från honom och häller glaset fullt. De börjar emellertid bråka och vinet hamnar på disken. Miles tar då slaskspannen, halsar så det rinner över ansiktet och på kläderna. Förnedringen är fullständig och Jack får ta hand om honom och leda honom ut. Återigen tar Miles till droger när livet går honom emot. Vinkännaren förvandlas på bara några sekunder till en lysten missbrukare som häver i sig vad som helst som finns i närheten. Och i denna sekvens blandar han dessutom bensodiazepiner med alkohol. Detta tilltag är en talande illustration av alkoholens dubbelhet, dess komplexitet. Vin är å ena sidan en mycket gammal kulturprodukt som förfinats genom seklerna, och lagrade viner kan bjuda på fantastiska upplevelser för den som övat upp smak- och luktsinnena. Men alkohol är å andra sidan också en berusande drog som det kan vara svårt att motstå om man som Miles behöver kemiska medel för att hantera känslolivet. Och ingen kan egentligen veta om han eller hon kommer att hamna där, eller när man har passerat gränsen för normalt bruk och är på väg in i ett missbruk. Så även om filmen illustrerar vinets potential som njutningsförhöjare visar den samtidigt på farorna som lurar i mossen. Problemet är bara att dessa sidor av drogen utgör filmens komiska poänger, vilket tar udden av den kritik som hade kunnat balansera skildringen.

Resan utför har börjat på allvar och tillbaka vid motellet väntar en ursinnig Stephanie. Hon slår Jack i ansiktet med sin MC-hjälm och lämnar honom blödande. Lite senare, i väntrummet på sjukhuset, ringer Miles till Maja för att be om ursäkt och för att tala om hur mycket han gillade att vara med henne. Hon svarar inte, men han berättar för hennes telefonsvarare att boken inte ska ges ut. Efter ytterligare strul som de råkar in i när Jack raggar upp en servitris vars man kommer på dem, är det dags för hemfärd. På lördagen gifter sig Jack och Miles som är med som best man. Han talar utanför kyrkan med sin förra fru och hälsar även på hennes nye man. Han ser samlad ut. Men när hon berättar att hon inte kan skåla för brudparet på den efterföljande middagen eftersom hon är med barn, brister allt igen och Miles lämnar sällskapet. Han åker hem. Springer upp till lägenheten och rotar fram sin 1961:a från gömslet under golvet i garderoben. Sedan får man se honom när han sitter på ett gatukök och dricker vinet, i smyg ur en plastmugg, till hamburgare. Det smakar uppenbarligen gott, men han är inte lycklig. Ännu en gång tar han till alkohol för att bearbeta det som gör ont. Filmen slutar strax efter detta. Miles hör Majas röst på telefonsvararen några dagar senare …