Just nu läser jag Lurad av slumpen, av Nassim Nicholas Taleb. Han visar med hjälp av olika exempel och med gediget stöd i forskning sant egna erfarenheter hur vår mänskliga hjärna hela tiden vilseleder och får oss att uppfatta världen på problematiska sätt. Vår hjärna är helt enkelt urusel på att se, acceptera och förstå slumpens roll i vardagen och tillvaron.
Ett av hans exempel finner jag särskilt talande och tänkvärt. Det handlar om ett verkligt eller fiktivt, det spelar ingen roll vilket, svindleri. Skulle du råka ut för det skulle du ha väldigt svårt att avslöja att du råkat ut för ett svindleri eftersom svindlaren kan presentera evidens som talar för att du borde lita på hen. Och evidensen är det faktiskt inget fel på, vilket gör svindleriet så förrädiskt. Låt mig förklara.
Uppläget ser ut som följer, och det fungerar som modell även för andra fällor man kan falla i, som inte är riggade av någon som försöker bedra en. Om du ska genomföra bedrägeriet gör så här: välj ut 10000 människor. Skaffa fram deras adresser och skriv sedan ett anonymt brev där du talar om att du har förmågan att förutspå utvecklingen för en viss aktie på börsen, och berätta att du under de kommande månaderna kommer att bevisa detta genom att sända dem din förutsägelse en gång i månaden under ett halvår, bara för att visa att du inte skojar. Brevet avslutas med första månadens förutsägelse. Och det är här du tar hjälp av slumpen vars verkan är osynlig för dina offer. Du skickar nämligen inte samma brev till alla, utan hälften får ett brev där du förutspår uppgång och hälften ett där du förutspår nedgång.
För att svindleriet ska fungera måste du hålla reda på till vem du skickat vilket brev. Månaden efter upprepar du proceduren, men du skickar bara brev till dem som fick den förutsägelse som visade sig stämma, alltså till 5000 mottagare som du delat i två hälfter. Och den tredje månaden gör du samma sak, denna gång till de 2500 mottagarna av den förutsägelse som visade sig stämma. Den fjärde månaden får 1250 förundrade mottagare ett brev med en ny förutsägelse och 650 av dessa får den femte månaden ännu en förutsägelse som visar sig stämma. Troligen har åtminstone några av dem nu släppt på garden och börjat lita på dig; det finns ju i deras kritiska ögon oklanderlig evidens för att du faktiskt vet vad du talar om. Efter att halvår har du på detta sätt med slumpens hjälp och för en ringa portokostnad skaffat dig 325 potentiella spekulanter som får del av ditt generösa erbjudande att investera i en aktie som du säger dig veta kommer att öka stort i värde inom kort. Låt säga att en knapp tredjedel av dessa nappar på erbjudandet och sätter in 100000 kronor på ditt konto så förfogar du över 10000000 kronor. Det låter som mycket pengar, men du har ju å andra sidan under ett halvår helt gratis hjälpt dem investera pengar i aktier som visat sig gå med vinst.
Evidensen för din "kompetens" som investerare, för de som fortfarande finns kvar på sändlistan efter ett halvår, är som synes oklanderlig. Du har bevisligen haft rätt sex månader i rad. Enda sättet att avslöja dig är att de som får dina brev frågar hur många andra som också fått brevet och om alla fått samma information eller om du utnyttjat slumpen för att göra dina "förutsägelser". Fast det är inte så vår mänskliga hjärna fungerar, särskilt inte om pengar är inblandade och det finns en chans att vi kan bli rika. Och om du ber dem hålla informationen du ger dem för sig själva minskar risken att du åker dit. Fast i verkligheten skulle kanske ingen gå på svindleriet om något faktiskt försökte genomföra det. Det är dock ändå talande och fungerar förhoppningsvis som en påminnelse om att kritiskt tänkande inte bara handlar om källkritik.
Ett annat exempel är ett fiktivt världsmästerskap i sten, sax, påse. Om riktigt många deltagare ställer upp får man spela ganska många omgångar innan man kan kora en vinnare som gått segrande ur alla sina tävlingar. Just när det gäller sten, sax, påse inser alla att det inte handlar om kompetens och att det inte spelar någon roll hur många matcher någon vunnit; risken att hen förlorar i nästa omgång är fifiy fifty varje gång och det är slumpen som avgör. Samma gäller på fler områden än man vanligtvis tänker på och därför blir vi alla mer eller mindre ofta lurade av slumpen. Sensmoralen är att aldrig lita blint på historiska data när du försöker bilda dig en uppfattning om vad som ska hända. Framtiden är ALLTID mer eller mindre öppen, särskilt rörande kultur. Och det är ett faktum som man måste acceptera och lära sig hantera, inte ett problem som går att undanröja med hjälp av mer avancerad teknik.
Uppläget ser ut som följer, och det fungerar som modell även för andra fällor man kan falla i, som inte är riggade av någon som försöker bedra en. Om du ska genomföra bedrägeriet gör så här: välj ut 10000 människor. Skaffa fram deras adresser och skriv sedan ett anonymt brev där du talar om att du har förmågan att förutspå utvecklingen för en viss aktie på börsen, och berätta att du under de kommande månaderna kommer att bevisa detta genom att sända dem din förutsägelse en gång i månaden under ett halvår, bara för att visa att du inte skojar. Brevet avslutas med första månadens förutsägelse. Och det är här du tar hjälp av slumpen vars verkan är osynlig för dina offer. Du skickar nämligen inte samma brev till alla, utan hälften får ett brev där du förutspår uppgång och hälften ett där du förutspår nedgång.
För att svindleriet ska fungera måste du hålla reda på till vem du skickat vilket brev. Månaden efter upprepar du proceduren, men du skickar bara brev till dem som fick den förutsägelse som visade sig stämma, alltså till 5000 mottagare som du delat i två hälfter. Och den tredje månaden gör du samma sak, denna gång till de 2500 mottagarna av den förutsägelse som visade sig stämma. Den fjärde månaden får 1250 förundrade mottagare ett brev med en ny förutsägelse och 650 av dessa får den femte månaden ännu en förutsägelse som visar sig stämma. Troligen har åtminstone några av dem nu släppt på garden och börjat lita på dig; det finns ju i deras kritiska ögon oklanderlig evidens för att du faktiskt vet vad du talar om. Efter att halvår har du på detta sätt med slumpens hjälp och för en ringa portokostnad skaffat dig 325 potentiella spekulanter som får del av ditt generösa erbjudande att investera i en aktie som du säger dig veta kommer att öka stort i värde inom kort. Låt säga att en knapp tredjedel av dessa nappar på erbjudandet och sätter in 100000 kronor på ditt konto så förfogar du över 10000000 kronor. Det låter som mycket pengar, men du har ju å andra sidan under ett halvår helt gratis hjälpt dem investera pengar i aktier som visat sig gå med vinst.
Evidensen för din "kompetens" som investerare, för de som fortfarande finns kvar på sändlistan efter ett halvår, är som synes oklanderlig. Du har bevisligen haft rätt sex månader i rad. Enda sättet att avslöja dig är att de som får dina brev frågar hur många andra som också fått brevet och om alla fått samma information eller om du utnyttjat slumpen för att göra dina "förutsägelser". Fast det är inte så vår mänskliga hjärna fungerar, särskilt inte om pengar är inblandade och det finns en chans att vi kan bli rika. Och om du ber dem hålla informationen du ger dem för sig själva minskar risken att du åker dit. Fast i verkligheten skulle kanske ingen gå på svindleriet om något faktiskt försökte genomföra det. Det är dock ändå talande och fungerar förhoppningsvis som en påminnelse om att kritiskt tänkande inte bara handlar om källkritik.
Ett annat exempel är ett fiktivt världsmästerskap i sten, sax, påse. Om riktigt många deltagare ställer upp får man spela ganska många omgångar innan man kan kora en vinnare som gått segrande ur alla sina tävlingar. Just när det gäller sten, sax, påse inser alla att det inte handlar om kompetens och att det inte spelar någon roll hur många matcher någon vunnit; risken att hen förlorar i nästa omgång är fifiy fifty varje gång och det är slumpen som avgör. Samma gäller på fler områden än man vanligtvis tänker på och därför blir vi alla mer eller mindre ofta lurade av slumpen. Sensmoralen är att aldrig lita blint på historiska data när du försöker bilda dig en uppfattning om vad som ska hända. Framtiden är ALLTID mer eller mindre öppen, särskilt rörande kultur. Och det är ett faktum som man måste acceptera och lära sig hantera, inte ett problem som går att undanröja med hjälp av mer avancerad teknik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar