Ringrostig men fylld av tillförsikt

Idag håller jag terminens första föreläsning, om kunskaps- och vetenskapsteori, på engelska och för doktorander. Jag ser verkligen fram emot dagens övningar. Jag får ju tala om det jag tycker är allra roligast, viktigast och mest stimulerande. Ändå vaknade jag med en liten känsla av obehag. Det har ingenting med föreläsningen att göra utan handlar om att jag inte får fokusera fullt ut på det jag ska säga och göra tillsammans med studenterna. Mitt arbete som lärare störs av en massa krav och måsten som jag har svårt att förstå varför jag måste ägna tid och energi åt. Tänka, skriva och tala inför publik om saker jag är intresserad av är stimulerande och något jag aldrig kan få för mycket av, men allt som ryms inom begreppet New Public Management har jag svårt för. Allt som stör arbetet med och tar fokus från kunskapen och lärandet reagerar min kropp på med obehag och känslor av stress. Vore KUNSKAPEN i centrum hade det sett annorlunda ut. Om utbildning inte var en mål- och kvalitetssäkrad verksamhet som bygger på falska löften om att lärande är något man får och går att kontrollera, istället för något man gör tillsammans med andra intresserade för att utveckla kunskap, hade stressen bland lärare minskat och sjukskrivningstalen gått ner; det är jag övertygad om.

Det var nu inte detta jag tänkte skriva om, men det var vad som kom upp i huvudet så fort jag började tänka, därför får det stå kvar; som en illustration till min vardag som lärare och vilka problem jag brottas med. Själva föreläsningen är oproblematisk, och resten av bloggposten handlar om den. Skrivandet ser jag som ett sätt att samla tankarna och förbereda mig det jag ska säga. Förr om åren har jag kommit in och hållit i några föreläsningar, i år ska jag ansvara för det mesta av innehållet vid sex tillfällen och sedan även hålla i examinationen. Följande förhållningsregler har jag att hålla mig till:

Learning outcomes

After completing the course, students should be able to:

• demonstrate sound knowledge of the central research questions and viewpoints relating to epistemology and the theory of science.
• account for fundamental similarities and differences between the various scholarly traditions as well as the relationship between the theory of science and choice of methodology.
• demonstrate knowledge of and the ability to reflect upon ethical concerns relating not only to the protection of the individual but also respect for human life, and show scientific probity when carrying out research.
• demonstrate the ability to analyse, present, review, and discuss scholarly material.
• demonstrate knowledge of academic conventions and routines for quality assesment.

Det är en olycklig skrivning, för ingen kan naturligtvis garantera att någon annan verkligen behärskar allt som listas i kursens lärandemål. Lärande går inte att styra och dessutom är punkterna öppna för tolkning. Jag var positivt inställd till Bolognareformen när den presenterades, men som det utvecklats blir jag bara mer och mer tveksam. Innan Bologna beskrev kursplanerna innehållet på kursen, det vill säga vad studierna skulle handla om. Idag ser det ut som ett löfte om vad man kan efter att man gått kursen. Det är inte så det ska tolkas, men det är så det fungerar i praktiken för väldigt många studenter och det är svårt för mig som lärare att beskriva skillnaden och förklara varför vissa inlämningar får underkänt. Nåväl, jag räknar med att doktoranderna förstår; särskilt som många av dem arbetat många år som lärare innan de blev doktorander.

Känslan av obehag, eller jag känner mig snarare obekväm liknar resfeber, och den kommer sig av att jag äntligen får tala om det jag själv brottas med, för studenter som jag inte behöver förenkla saker och ting för. Vi bör kunna mötas som jämlikar kring kursens innehåll och böckernas teman. Idag ska jag introducera helheten och tala om kriterier för sanning, men för att fortsättningen ska kunna bli så bra som möjligt måste jag också lyssna på studenterna och deras respektive projekt. De kommer från skilda ämnen: pedagogik, informatik och ingenjörsvetenskap. Det är en stimulerande utmaning i sig och jag har fått möjlighet att läsa böcker om ämnen som ligger utanför mitt eget område. Kursens upplägg och studentgruppens sammansättning skapar förutsättningar för det ömsesidiga lärande och gemensamma kunskapsproduktion som jag vill vara del av.

Vi ska tala om ontologi, om verkligheten så som den ser ut och tas för given i respektive ämne och avhandlingsprojekt. Självklart går det inte att nå den, men ambitionen är att få studenterna att börja tänka på den. Verkligheten är en STOR fråga utan givna svar, och just därför viktig att reflektera över för alla som har som yrke att skapa kunskap. Det går inte att tala om epistemologi utan att ha en uppfattning om vad kunskapen ska användas till och vad den handlar om. Jag har som ambition att få studenterna att börja reflektera över sina respektive ämnens tysta förgivettaganden. Kunskap är som bekant till stor del kultur, och den hoppas jag att vi ska kunna diskutera och att diskussionerna ska leda till en ökad förståelse för det vetenskapliga hantverket.

Lite vetenskapshistoria kommer vi att gå igenom. Kontroverserna mellan empirister och rationalister under 1700-talet är en bra utgångspunkt för reflektion över var kunskapen man som forskare söker faktiskt finns. Genom att rikta blicken mot historien och den vetenskapliga revolutionen får man perspektiv på vardagen inom det egna ämnet och inser förhoppningsvis att vetenskap inte är en uppsättning regler som bara utförs inom ramen för ett begränsat sammanhang inom en väl definierad disciplin. Kunskap är på riktigt och en allvarlig fråga, inte alls den formalitet som den kommit att uppfattas som på många håll inom dagens akademi.

Bruno Latour finns med på ett hörn eftersom vetenskapskriget på 1990-talet är viktigt att få med, alltså kontroverserna mellan forskare som verkar inom den positivistiska traditionen och forskare inom den hermeneutiskt, konstruktivistiska traditionen; en kontrovers som fortfarande pågår. Jag ska även tala om begreppet aktör och svarta lådor, återigen för att presentera verktyg att tänka med för att få perspektiv på den egna verksamheten.

Etik är ett viktigt moment på kursen också, och det ser jag som ytterligare en övning i förmågan att hantera frågor utan givna svar. Etiken går hand i hand och är samma andas barn som kunskapen, och kan man hantera det ena kan man hantera det andra. Kunskapen står verkligen i centrum för mina delar på kursen och det är jag enormt tacksam för. Och nu när jag fått skriva av mig lite och det närmar sig kan jag bortse från allt fler störmoment och fokus riktas mot innehållet och det jag ska ta upp. Det är så jag fungerar, och det är delvis därför jag bloggar.