Utbildning kan inte effektiviseras, bara optimeras

Alla pengar som samhället lägger på skola och utbildning ska i möjligaste mån gå till kunskap, det måste vara utgångspunkten för all skol- och utbildningspolitik; annars handlar poltiken och organiseringen av skolan och utbildningen om något annat än just KUNSKAP som är målet med all utbildning. Talet om effektivisering bygger på ett fatalt feltänk och en helt orimlig syn på kunskap och lärande. Skolan producerar inte resultat, den skapar förutsättningar för lärande och utveckling av kunskap. Det går inte att lära sig snabbare och därför leder alla försök till effektivisering till att pengar och därmed möjligheter försvinner från verksamheten samtidigt som tiden krymper.

För att en skola och högre utbildning värd namnet ska kunna växa fram måste målet vara att förvalta medlen som samhället investerar i verksamheterna på bästa möjliga sätt. Blir det ett överskott ska det därför oavkortat gå tillbaka in i verksamheten, för att där skapa bästa möjliga förutsättningar för lärande. Vinstuttag är ett hån mot allt vad lärande och kunskapsutveckling heter eftersom det antingen dränerar verksamheten på pengar eller visar att samhällets kostnader för utbildning kan sänkas utan att resultatet påverkas. Möjligheten att göra vinst på att bedriva utbildning tar fokus från skolans roll i utvecklingen och värnandet av demokratin och samhällets långsiktiga hållbarhet, och borde därför inte vara tillåten. Ägarna av vinstdrivande skolor talar ofta om sin kompetens och excellens, men lärande uppstår och kunskap utvecklas i klassrummet och i samspelet mellan LÄRARNA och ELEVERNA, under ledning av engagerade och kunniga rektorer.

Konsekvensen av dagens skolpolitik är att skolor konkurrerar med varandra, i första hand om vem som kan locka flest elever och i andra hand om vem som kan locka elever som redan är motiverade och har stöd hemifrån (eftersom dessa elever kostar mindre att slussa genom systemet), för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Privata friskolor ägda av riskkapitalister har dessutom och otroligt nog tilldelats konkurrensfördelar i form av möjligheten att välja elever och även kunna hänvisa till företagshemligheter för att undgå kritisk granskning av verksamheten. Kunskapen är LÅNGT ifrån centrum i dagens skola och det är ett problem som växer för varje år, i takt med att minnet av hur det en gång var, när svensk skola var ett föredöme i världen bleknar. Friskolorna talar om hur nöjda elever och föräldrar är och hänvisar till betygen som ofta är bättre, men kunskap går inte att mäta på det sättet.

Skolor ska samverka för kunskap, inte konkurrera om elever för att generera vinst till ägare. Endast om alla (rektorer, lärare, elever och deras föräldrar, politiker och medborgare) samarbetar för kunskapsutvecklingen i samhället som helhet, kan ett kunskapssamhälle växa fram. Egoismen och kortsyntheten som idag är inbyggd i utbildningssystemet är förödande eftersom fokus riktas mot annat än det skolan ursprungligen skapades för. Dagens skola motverkar med andra ord lärande och utveckling av kunskap, och det faktum att ansvaret för situationen och problemen som organiseringen av skola och utbildning leder till läggs på lärarna är inget annat än skandal. Betänk att det saknas lärare dag, att läraryrket har låg status och att det är lätt att komma in på lärarhögskolan. Det borde vara en varningsklocka, men eftersom allt fokus riktas mot "kunderna", betygen och ekonomin viftas problemen bort och kunskapens kvalitet i samhället som helhet utarmas.

Utbildning och lärande kan och bör OPTIMERAS, vilket handlar om att göra det bästa och mesta möjliga av den tid och de resurser som samhället satsar på skolan. Lärare och elever måste kunna känna sig trygga och få arbetsro, och det får man inte om det kravet på effektivitet hänger över en och kostnaderna hela tiden sänks och tiden minskar. Stress är förödande för lärande och den som känner sig pressad att producera resultat kan inte ägna hela sin tid och all sin uppmärksamhet åt undervisning eller lärande.