Jag inser allt mer betydelsen av att lära genom att lyssna på olika röster och genom att samtala både med människor man delar åsikter med och sådana som tänker annorlunda och som gjort andra erfarenheter än en själv. Det är mångfalden av tankar och intryck jag tagit del av som givit mig kunskaperna jag har idag och som format mig till den tänkare jag blivit. Jag lär mig lika mycket genom att lyssna på och försöka förstå de jag inte håller med som jag gör av de vars tankar jag ställer upp på och inspireras av.
Det handlar aldrig om vad man läser utan om hur man läser texter och lyssnar på tankar; man kan läsa både med och mot, och så länge man läser för att lära spelar det ingen roll vad man läser och vem man lyssnar på och samtalar med. Man kan så att säga lära både på in- och utandning, liksom i mötet med andra. Kunskap utvecklas absolut inte bara när man fokuserat lyssnar på någon man beundrar eller läser auktoriteter på området man studerar. Jag har aldrig någonsin läst strategiskt, min bildningsresa är en omväg. Sedan åren i grundskolan har jag gått i cirklar, men det är hermeneutiska cirklar eller ständigt vidgade spiraler jag rört mig i och varje gång jag kommit tillbaka till en punkt jag varit ser jag på insikterna med nya ögon. På detta sätt hålls både äldre insikter vid liv och skapas förutsättningar för ny kunskap och modifiering av insikterna jag skaffat mig och ständigt utvecklar, i takt med tiden och i relation med samhället jag lever i och hela tiden försöker förstå på nya och bättre sätt.
Kunskap är ett sätt att leva, en dynamisk kropp av föränderliga insikter, inte en lista med godkända referenser eller uppsättning fastlagda och kontrollerade fakta. Kunskap är en komplex sammansättning av olika insikter som ömsesidigt påverkar varandra. Kunskap är blivande mer än varande och handlar mer om ett slags inställning till livet och verkligheten än om något som kan kopplas loss från det lärande subjektet. Kunskap är en intern mänsklig egenskap, inte något externt i förhållande till individerna. Vidare handlar det om något som man delar med andra, både vänner och fiender; en kollektiv, öppen process och ett slags relation, kanske man skulle kunna säga. Om ett kunskapssamhälle ska kunna växa fram måste det skapas förutsättningar för människor att lära och utveckla kunskap. Samhällen som strävar efter att bli kunskapssamhällen måste värdera kunskapen högre än snart sagt alla annat; kunskapen måste ha ett EGENVÄRDE. Annars blir det bara ord och en tom kuliss som kanske lurar de som inte bryr sig, men som alla som vet och vill lära sig mer ser igenom.
Det oroar mig att se hur det idag snabbt växer fram en lydnadskultur i utbildningssystemet och forskningen. En strikt kontrollerad skola och akademi handlar inte om kunskap; där måluppfyllelse och budgetdisciplin värderas högre än det man faktiskt vet, förstår och behärskar, kan aldrig utvecklas intellektuellt. Idag växer det förfärande snabbt fram en skola där ekonomin allt mer hamnar i förgrunden, där allt fler aspekter av verksamheten handlar om pengar. Skolor ska inte gå med vinst, det enda överflöd som produceras inom ett kunskapsorienterat utbildningssystem värt namnet är bildningen som går utöver kurs- och läroplanerna, som jag vill se som ett slags beskrivning av verksamhetens lägsta godtagbara standard istället för idag som mål som ska nås så snabbt och effektivt som möjligt. I en kunskapsskola och ett samhälle som värderar vetande högt ställer man sig aldrig frågan: Hur lite måste jag göra för att få min examen? Varianter av den frågan måste jag hantera dagligen i min verksamhet som lärare på högskolan, och det var länge sedan jag slutade tipsa studenterna om texter som inspirerat mig och som jag anser att man bör ha koll på. Jag orkade helt enkelt inte med känslan av sorg som fyllde mig när jag tvingades svara på frågan om "detta kommer på tentan."
Kunskapens och lärandets mål är att överskrida, målen som finns för kursen eller utbildningen. En högskoleexamen är på samma sätt inte slutet på bildningsresan, utan början på ett liv i vetandets värld. Idag talas det om vikten av effektivisering och kvalitetssäkring av utbildningar; man menar på fullt allvar (och i strid mot allt vett och sans) att det går att fastställa en viss mängd kunskap med en bestämd kvalitet för att sedan överföra detta paket från lärare till elever och studenter, dessutom på kortare och kortare tid för varje år som går. Självklart kan man producera mätbara resultat på det sättet och det är så man håller nere kostnader och genererar vinst i verksamheten; men det är ABSOLUT inte så man skapar kunskap och främjar lärande. Skolan och den högre utbildningen är ingen kostnad utan en investering i samhällets långsiktiga överlevnad. Eleverna och studenterna lär inte för sin egen skull utan för samhällets och för mänsklighetens och livet på jordens skull.
Det måste finns tid i skolan för att läsa annat än pedagogiska läroböcker, utan tid för skönlitteratur och möjlighet att diskutera TV-serier och dokumentärer av olika slag kan kunskapen inte placeras i ett sammanhang, och det är bara där den kan bli meningsfull. Kunskap kan man inte googla sig till, eftersom det är först när man kan använda insikterna i vardagen som fakta blir till kunskap. Och bildning handlar om att se de stora linjerna, om att sätta kunskapen i ett sammanhang som gör den begriplig. Ingenting är sant eller falskt, ont eller gott per se: Det beror alltid på och förändras över tid.
För att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle och för att kunna ha någon som helt chans att förstå vad som främjar hållbarhet krävs djupa och breda insikter samt verktyg att lära sig hantera en komplex verklighet med och förmåga att förstå människor som INTE delar ens åsikter och har andra perspektiv. Detta är färdigheter man inte kan utveckla genom att söka information eller undervisas om faktauppgifter; kunskap kan bara utvecklas genom att söka efter bildning och sträva efter vishet tillsammans med olika människor med olika erfarenheter och åsikter som går på tvärs med ens egna. Bara genom att UTMANAS kan man överskrida det givna och endast så kan verkligt vetande uppstå.
En målstyrd skola producerar möjligen resultat, men inte kunskap.En kvalitetssäkrad utbildning genererar nyckeltal, men skapar inte förutsättningar för utveckling av fördjupade insikter om livet och samhället så som det faktiskt levs. Idag står mänskligheten inför en av dess största utmaningar någonsin, men när vi behöver kunskapen som mest håller vi på att montera ner den till förmån för kvartalsekonomiskt, kortsiktiga, ekonomiska vinster. Vad ska vi med pengarna till om vi inte kan använda dem KLOKT?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar